Ian och Trixie

Ian

Trixe                      och         Jennie

    Trixie              och        Jennie

Trixe och Jennie

Trixe (föreställ er att det är natt, det är när hon ser att Ian kommit!)

- Ja, sa Ian.

- Varför skulle jag åka hem? Dessutom bor jag här! Sa jag. Ian Tittade uppgivet på mej.

- Sluta larva dej! Sa han och tog tag i min arm.

- Nehe du! Sa jag och slet åt mej armen.

- Du...

- Jag är inte arg på dej, men jag vill stanna här, sa jag och strök undan hans lugg.

- Men...

- Du får gärna stanna med mej, viskade jag. Han svarade genom att kyssa mej. Jag flätade in fingrarna i hans hår.

- Ja, sa han och jag kramade honom hårt.

- Tack, viskade jag.

Nästa dag när jag vaknade såg jag rätt in i Ians ögon.

- Vaken? Sa jag och vände ryggen emot honom.

- Ja, godmorgon på dej också, sa han och vände mej emot honom igen. Han stöde huvudet mot sina knogar och tittade på mej. Jag log. Han sträckte ut handen och la en slinga av mitt hår bakom mitt öra. Jag lutade mej fram och kysste honom.

Vid tre knackade det på dörren.

- Vem är det? Frågade Ian.

- Jennie, sa jag.

- Och det är? Sa han.

- En vän, sa jag och öppnade dörren.

- Heej! Sa Jennie och kramde mej jag kramade tillbaka.

- Okej vad ska vi... göra..? Hon avslutade inte meningen när hon fick syn på Ian.

- Oh my gash... mumlade hon.

- Vi kommer om några timmar, jag har mobil, puss hej! Sa jag ursäktande till Ian och stängde dörren.

- Han är vad till dej? Flämtade Jennie.

- Min kille, sa jag. Hon stirrade på mej.

- Han?

- Ja,

- SHHHIT VAD COOOOOLT! Skrek hon och hoppade runt, jag började skratta.

- Ja, sa jag.

- Vad ska vi göra? Frågade hon.

- Ska vi gå ner till almänastranden? Frågade jag.

- Okej! Sa Jennie. Vi pakade våra saker och gick ner till stranden, även den låg nära. Vi hittade ett bra ställe lagom långt ifrån vattnet. Jag hade min systemkarmera och tog ett foto på oss i våra solbrillor. Sedan badade vi och satte oss på klipporna. Jag suckade av lycka, vi var där hela dagen, i skymingen tog vi tag i varndras händer och lutade oss bakåt, vi föll efter en stund, då satte vi oss i sanden och skrattade, sedan gick vi hem till mej. Ian var på övervångien, jag hörde hur han tittade på TV (det fanns två TV-apparater en där upp och en där nere).

Vi kollade på massa avsnitt av "Vänner" och "Gossip Girl", sedan tittade vi på  MTV resten av kvällen. När Jennie gått hem gick jag upp till Ian.

- Hej, sa jag och satte mej framför honom.

- Hej, sa han och rufsade om mej i håret. Han reste sej och gick ut ur rummet.

- Vart ska du? Frågade jag.

- Jag tar en dusch, du får klara dej själv lilltjejen, sa han.

- Lilltjejen? Sa jag förolämpat. Han skrattade och gick iväg.

Nästa morgon vaknade jag först, på grund av att min mobil ringde.

- Hallå? Sa jag trött.

- TRIXIE! THANK GUD ATT DU MÅR BRA! Ropade någon i andra änden.

- Vickie? Frågade jag.

- Vart är du? Kom hem nu!

- Nej, jag bor här nu! Ian och Jennie är med mej, ta det lugnt! Sa jag och la på. Den dagen kom min Iphone som jag beställt iförrgår.

- Snygg! Sa Jennie.

- Tack, du vill du höra en sak jag skrev, för rätt länge sedan? Frågade jag.

- Visst, sa hon och log. Vi gick upp till mitt rum, jag tog fram gitarren och texten jag skrev, "White Horse". Jag började sjunga;

(lyssna på låten)

- Jätte bra! Jag menar det! JÄTTE bra! Sa Jennie.

- Tack... sa jag och rodnade.

- Vem handlar det om? Frågade hon.

- Eh, först, när jag var arg på honom så Ian, men nu... vet jag inte... sa jag.

- Hm, det spelar nog igen roll, hörrdu, sa Jennie och vi skrattade.

- Trixie, Vickie ringde på din gammla mobil, jag svarade och nu är hon i telefon, vad ska jag göra? Sa Ian och stack in huvudet igenom dörren.

- Lägg på, sa jag.

- Okej, sa han och kastade mobilen till mej. Jag la på, retse mej och gick fram till Ian.

- Hon går snart, oroa dej inte, viskade jag och kysste honom, sedan gick jag tillbaka till sängen.

Jag och Jennie kollade på alla foton jag hade i min systemkarmera, här kommer några;

jag och Lettie

Lettie i mina glasögon

Vickie,              Vickies syter       Jag

Lissie                         Vickie

Vickie och Lissie

Ja... jag kände att jag saknade de nåt förfärligt, men jag skulle inte flytta tillbaka... de skulle komma hit...

vad är det för galna idér hon får jämt?? Haha :D

Trixie

Trixie

Jennie

Jag satt vid bordet och hade gjort i ordning en kopp kaffe. Jag var inte i L.A längre, igår hade jag flytt, direkt efter Letties begravning, jag hade hittat en liten stuga ute på landet, liten och liten, och stuga ocg stuga, det var en vila med en liten privat badplats och allt. Jag drog på mej en grå hood-tröja och min skinnjacka. Sedan gick jag ut. Jag tände en ciggaret och drog några bloss.

- Hej! Du där! Jag vände mej om. En tjej med brunt hår, jeans och en vit kortärmad blus. Hon satt på huk på grus vägen utanför min trädgård.

- Jag? Frågade jag och blåste ut röken.

- Ja! Ny inflyttad va? Sa Tjejen.

- Haha, ja, sa jag.

- Snyggt hus va? Sa Tjejen.

- Mm, mumlade jag.

- Jag heter Jennie, du då? Sa tjejen och sträckte handen över grinden.

- Trixie, sa jag och skakade hennes hand.

- Jaha, vart kommer du ifrån? Frågade Jennie.

- Kom in vet ja! Sa jag och öppnade grinden.

- Åh tack! Jag har alltid beundrart det här huset! Och ALLTID drömt om att gå in i det... sa Jennie.

- Haha, ja det är verkligen beundransvärt! Sa jag.

- Röker du? Frågade Jennie.

- Typ, sa jag och stäckte fram packet. Hon tog emot det och jag gav henne min tändare.

- Tack, sa hon och tände en cigg.

- Så vart kommer du ifrån? Frågade Jennie igen.

- Jag bodde i L.A förut, sa jag.

- Wow, varför flyttade du?

- Jag hade ett skitliv där, sa jag.

- Aha, jag fattar, mitt liv var också skit innan jag flyttade hit, sa Jennie.

- Vart bodde du då? Frågade jag.

- New York, i en liten lägenhet som jag knappt hade råd med, sa Jennie.

- Här då? sa jag.

- Jag träffade en kille, han hade ett hus som han ville sälja, när jag sa att jag var intresserad men inte hade pengar nog gav han mej det i desperation att bli av med det, jag fick ett shcyst jobb och här är jag! Sa hon.

- Ingen pojkvän? Frågade jag.

- Nej, det ger mej bara trubel, jag tror inte på kärleken, sa Jennie.

- Inte jag heller, längre... sa jag.

- Vem svek dej?

- Min kille, fast, han hade all rätt till det, jag var arg på honom...

- Åh, sånt drama! Stönade Jennie. Vi började skratta.

- Kom in, jag ska visa dej huset, sa jag.

- Shit, hemskt gärna! Sa Jennie. Jag skrattade och vi gick in.

Trixies rum

Köket

Vardagsrum

Matsal

Verandra

Poolen (ta bort palmen och kapelett)

- Azzå shit vilket hus! Sa Jennie.

- Jag har två gästrum också! Sa jag och Jennie skrattade. Vi satte oss på min säng, oturligt nog fick Jennie syn på min gitarr.

- Wow, kan du spela? Frågade hon.

- Ja, sa jag.

- Spela något! Ropade hon.

- Haha, okej då! Sa jag och tog upp gitarren.

Jag började spela;

(tänk er att en tjej sjunger, lyssna på låten!)

- Wow, fan vad bra du är! Sa Jennie.

- Tack! sa jag och började skratta.

- Oj, vad mycket klockan är! Jag måsten äta nu! Sa Jennie.

- Du kan äta här, det är lugnt! Sa jag.

- Tack! Sa Jennie och skrattade. Jag kokade spaggeti och rörde ihop en sås, sedan serverade jag. Vi skrattade och pratade under måltiden, sedan satte vi oss i soffan och tittade på "House". Efter det gick Jennie hem.

- Vi ses imorgon? Sa jag.

- Visst! Jag ska jobba på förmiddagen med vid tre kommer jag över! Sa Jennie.

- Okej, ses! Sa jag och stängde dörren.

Precis när jag skulle gå coh lägga mej knackade det på dörren. Jag öppnade tveksamt den, där utanför stod Ian.

- Ian vad i, vad gör du? Sa jag förvånat.

- Hämtar dej, sa han  bestämmt.

- Va?

Det hon köpte

Om tre dagar var begravningen, jag var fortfarande arg på Ian, trorts att han försökt att få mej att förlåta honom. 

Idag skulle jag, Vickie och Lissie till stan och shoppa, det var verkligen länge sedan...

Jag köpte; converse, en blommig klänning med en bech (stavs??) över tröja och örhängen i silver med blåa stenar. Sedan satte vi oss på ett fik. 

- Är du fortfarande arg på Ian? Frågade Lissie.

- Ja, sa jag tvärt.

- Jag tycker du ska förlåta honom, allstå, det är lite synd om honom... sa Vickie.

- Ja, a Lissie.

- Synd? OM HONOM!? Jag skulle aldrig gjort så emot honom! Skrek jag.

- Ja men ni tänker olika, sa Lissie.

- Vi passade ändå inte ihop, muttrade jag.

- Joho, ni var super söta tillsammans, åldesskillnad, men ni var verkligen gulliga ihop! Sa Vickie. 

- Kanske, muttrade jag. 

- Ska vi gå eller? Frågade Lissie och suckade.

- Varför? Sa jag.

- Jag trodde du inte ville vara kvar, 

- Men förlåt då! Gå ni! Jag sitter kvar här! Prata skit! GÖR VAD NI VILL! Jag skiter fan i det! Skrek jag och sprang därifrån. Tårarna rann och rann. Varför skulle alla hata mej? Jag önskade att jag hade någon att prata med... Och det hade jag! Ian! Jag lyfte mobilen, jag såg att jag hade tt nytt meddelande i röstbrevlådan. Jag ringade upp den och lyssnade.

"Hej Trix, jag är på The Grill om du vill nåt". Det var ifrån Ian. Jag sprang ner till The Grill, jag tittade mej omkring och fick en chok när jag såg Ian, och hans sällskap...

Jag stirrade.

- Ian... sa jag halvhögt. Han tittade upp. 

- Hej.. började han.

- Okej, JAG VET! Alla hatar mej! TACK! Skrek jag. 

- Nej förlåt, jag trodde du var arg på mej... sa han. 

- Nej Ian, du har rätt, det är mitt fel, fortsätt med vad du än håller på med, du har rätt till det, lev ett lyckligt liv! Sa jag och sprang iväg. 

- Vänta! Ropade han efter mej. Jag sprang upp på mitt rum och låste dörren. Jag satte mej vid skrivbordet, tårarna började rinna vilt, jag vände upp ansiktet mot taket och grät, snyftade och hulkade. Nån timma senare hade jag hämtat mej och började skriva en ny låt. 

Jag döpte den till "White Horse".

(lyssna på låten den om skrev)

Jag suckade, åh vad hade jag gjort med mitt liv? 

Vad händer efter det här? Några kommentarer skulle uppskattas, frågor också! 

Sry för korta avsnitt!

Lissie och Trixie

Trixie

Ian

Jag och Lissie hade en hel dag på stranden, Vickie skulle till sina föräldrar dagen där på så hon var tvungen att gå ganska tidigt och packa. Eric hjälpte henne, så jag, Lissie, Darren och Ian blev kvar. När klockan var 18.44 gick jag och Lissie hem till mej och fixade massor av bra filmer, godis, chips, läsk o.s.v Vid halv elva var det fortfarande nåolunda ljust ute. Jag sa till Lissie att jag tog en promenad i 20 minuter. Jag gick ner tillen klippavsats,det fanns en väg som man kunde gå ner för, om man visste hur man skulle göra, vilket jag gjorde. När jag kommit ner satte jag mej på en sten, och kollade ut över vattnet. 

Sedan gick jag hem. Jag och Lissie var uppe tills klockan 2 på natten. Sedan somnade hon. När hon gjort det ringde jag Ian.

- Du måste vara galen som ringer såhär sent... vad vill du? Stönade han.

- Jag inte sova, sa jag trotsiggt.

- Och du ringer MEJ? Har du inte din kompis där? Suckade han.

- Nej, hon sover,

- Fråga henne hur hon gör då, godnatt,

- Nej, sa jag envist.

- Snälla, muttrade Ian.

- Hur mår Lettie tror du? Viskade jag.

Tystnad.

- Ingen anng, sa Ian oskyldigt.

- Vaddå? Vad har hänt! BERÄTTA! Krävade jag.

- Okej, okej, jag fick höra av en tjej som hade varit på sjukhuset för att hälsa på sin syrra, hon berättade att...

- Att?

- Att Lettie inte klarar sej, avslutade Ian.

- VA!? HUR LÄNGE HAR DU VETAT!? Skrek jag.

- Hela dan...

- VARFÖR SA DU INGET?!

- T... började han.

- NEJ DU, JAG KAN FAKTISKT HANTERA DET! MEN DU GÖR DET OMÖJLIGT OM DU UNDANHÅLLER DET FÖR MEJ! GÅ OCH DÖ! Messade jag och slängde på luren.

- Va? sa Lissie som sömndruket suttit säg upp.

- Lettie kommer att dö... viskade jag.

- Trixie, kom hit, sa Lissie och kramade mej hårt.

 Trixie /tänk er att hon har Taylor Swifts ansikte. 

- Vila i frid kära, kära syster, jag kommer sakna dej, i hela mitt liv, låt inget komma i mellan minnerna av dej och mej, så vila i frid, käraste syster...

På morgonen steg jag direkt upp istället för att ligga kvar i sängen som jag brukade. Jag gick till badrummet och tog en dusch, jag tvättade håret och tvålade in mej noga. Jag gick ur duschen och började torka håret. Jag sveppte en handduk omkring min kropp om satte på mej jeansshorts och ett svart linne. Jag borstade håret och tog fram en mascara, när jag sminkat mej drog jag upp rullgardinen för mitt fönster. Jag öppnade det och tittade ut. Det är verkligen vackert här, tänkte jag, sedan sprang jag ner till köket. Jag gjorde i ordning frukost och när jag ätit den började jag städa. Jag städe först köket, sedan vardagsrummet, badrummet, Letties rum, gästrummen, till sist mitt rum. 

När jag var klar rann svetten, jag var tvungen att ta en till dusch och sminka om mej, istället för linne och shorts satte jag på mej en vit strandklänning och en solhatt. Seda packade jag en väska med handduk, mini banspelaren, skivor, block, penna, sudd, saft, mackor, pengar, nycklar m.m

Sedan gick jag till stranden. Jag hittade en plats lagom nära vattnet. Det var fullt och folk, jag bredde ut min handduk, jag satte upp parasolet jag tagit med mej och tog fram bandspelaren. Jag satte på "F**king Perfect" med P!nk och tog fram penna, block och sudd. Jag började skriva en ny låt.

- Har du vågat dej ner hit nu? Frågade en välkänd obehaglig röst. Jag tittade upp.

- Sterling, vilken chokerande UNDERBAR överrraskning... muttrade jag.

- Haha, tack, sa han.

- Vad vill du? Inte döda mej hoppas jag, sa jag.

- Nej, mer säga förlåt, sa Sterling. Jag tittade på honom.  Sedan brast jag ut i gapp skratt.

- Sägaförlåt? Fick jag fram. 

- Ja..

- Haha, jag skulle helldre förlåta ödet att det gör som, det gör mot mej! Haha, sa jag och skrattade.

- Azzå... började Sterling.

- Du är ett totalt vädro! Du kan visst ingenting om tjejer va? Sa jag och torkade skratttårarna.

- Jo... sa Sterling.

- Tydligen inte, jag förlåter dej inte för att du gjorde som du gjorde emot Ian, sa jag bestämt.

- Är det de ända du tänker på? Undrarde Sterling uttråkat.

- Ja, absolut! Sa jag och vände mej bort.

- Okej... jag hoppades att du skulle ta emot min ursäkt, nästa gång kanske? Sa Sterling och gick sin väg. Jag suckade och tittade efter honom.

- Så du sitter här och raggar killar i alla fall Trix? Sa en bekant röst. Jag vände mej om.

- Ah, Lissie! Du srämmade mej! Sa jag. Lissie skrattade och satte sej bakom mej.

- Vad gör du här ute? Jag trodde du skulle sitta inne i flera år till! Sa hon.

- Ja, men jag ångrade mej, sa jag och fnissade.

- Men kolla in de där urrrr snygga killarna! Sa Lissie och ekade mot tre killar.

- Jaja, du har faktiskt Darren, sa jag.

- EN dag uatn "kill-regler", snääälla! Sa Lissie.

- Okej då, sa jag och skrattade. Vi reste oss och började gå i riktining mot killarna.

- Jo.. Lissie seeer duu guuuldet dääär booorta? Sa jag med tillgjord röst, jag, Vickie och Lissie brulkade göra det här innan de träffade Darren och Eric.

- Jaaaaa! Vaaad fiiint! Sa Lissie. Killarna vände sej om.

- Guld? Sa den ena.

-Jaaa, dääär booooorta! Sa jag och pekade mot killarna. De började skrattade och vi fnittrade hysteriskt.

- Tack för komplimangen, sa en av killarna och log.

- Jag heter Chaz, sa den ena.

- Jag heter Ryan, sa den som let mot mej.

- Och jag heter Justin, sa den sista killen.  

- Jag heter Trixie, sa jag. 

- Och jag är Lissie! Ropade Lissie förtjust. Alla skrattade. I ögonvrån såg jag att Ian, Eric, Vickie och Daren kommit till stranden och var på ävg mot oss. Jag knuffade till Lissie. När hon fick syn på dem vände hon sej snabbt om. 

- Hej! Sa vi i kör. Ian och Darren tittade misstänksamt på Ryan, Chaz och Justin. Vickie gick fram till oss.

- Gud, när Darren fick syn på er fick han den där "hunter" blicken! Nis kulle bara veta! Fnittrade hon. Jag och Lissie började skratta. 

- Justin, Chaz och Ryan, det här är Vickie! Sa jag. 

- Jasså, goddager Vickie, sa Ryan. 

- Trix, vad gör du? Frågade Eric. Jag skrattade. 

- Eric, jag presenterar bara din FLICKVÄN, för de här KILLARNA, sa jag. Vickie och Lissie började då skrattara ännu mer.

- Är du ihop med nån av de? Frågade Justin.

- Nej, eller typ, sa jag tveksamt. Ian tittade på mej, jag lo, han nickade kort. 

- Är du ihop med honom? Undrade Chaz och ickade mot Ian.

- Inte än, sa jag. 

- Aha, ni då? Frågade Ryan. 

- Jag och Eric, och Lissie och Darren, sa Vickie snabbt.

- Jaha... sa Justin och Ryan.  

Jag satt och stirrade framför mej. På nattduksbordet stod en bricka med kaffe och en ostmacka, bredvid det låg mitt anteckningblock, en penna och ett suddigum. Jag hade inte ätit något eller rört blocket och pennan. Jag hade på mej blå ruttiga pyjamasbyxor, en t-shirt som jag skrivit på med tusch, det såg rätt häftigt ut enligt mej, jag hade satt upp håret och hade på mej mina glasögon (jag hade bara på mej dem då och då).

- Jaha, sa jag, rakt ut i luften. Lettie hade fallit i komma efter opperationen i förrgår. Hon hade alltså sovit i en och en halv dag. Jag hade gråtit lika länge, och  mina ögon var rödkantade av dessa tårar. Min mobil ringde. Jag lutade mej över displayen. "Lissie" stod det med blinkade blåa bokstäver. Jag tryckte på "högt på" knappen och accepterade samtalet.

- Trixie? Hur mår du? Frågade Lissie.

- Hemskt, sa jag och suckade.

- Stackare, ska jag och Vickie komma över? Vi kan ha filmkväll eller nåt, bjud killarna också! Sa Lissie.

- Jag vet inte, sa jag tveksamt.

- Kom igen nu, du måste vara jätte ledsen! Uppmuntrade Lissie.

- Okej då, men jag ser hemsk ut! Sa jag.

- Det gör inget! Jag och Vickie kommer över och fixar till dej, ring killarna så länge! Sa Lissie och la på. Jag suckde men log ändå.

- Liss, suckade jag och ringade Ian. När jag ringt allihop ringade det på dörren. Jag öppnade, det var Lissie och Vickie.

- Hej raring! Hur mår du? Sa Vickie och kramde mej hårt.

- Inte så bra, viskade jag. Lissie kramade mej också, sedan gick vi in i badrummet och fixade till mej. Sminket lyckades göra så att de mörka ringarna försvann, men ögonen var fortfarande rödkantade.

- Ingen märker det, sa Vickie.

- Tack, sa jag och kramde de båda två.

När killarna kom kramde först Darren och Eric om mej, sedan Ian. Hans famn var den jag längtat efter när jag suttit på mitt rum i nästan två dagar.

- Är du okej? Frågade han.

- Nej, sa jag och började nästan gråta igen.

- Vi klarar det, viskade han. Sedan satte vi oss alla 6 i soffan. Darren hade hyrt tre skräck filmer och alla skrattade åt honom när han stolt visade vilka det var. Vi bestämde oss för att se på "The Husk", den var verkligen läskig, jag, Vickie och Lissie började skrika på skådespelarna när de gjorde saker som vi tyckte var knäppa, som att gå i från varandra i ett majsfällt fullt med fågelskrämmor som dödade alla människor de såg.

Filmen var verkligen bra, den handlade om 4 killar och 1 tjej som krashade med sin bil mitt ut på landsorten, när de vaknade hade en av de försvunnit,  och så skulle 2 av de gå och leta efter hjälp i majsfälltet som låg runt omkring vägen. När de inte kom tillbaka gick tjejen iväg ensam i majsfälltet för att hitta de, och då anföll fågelskrämmorna henne, och då gick den sista killen också in i majsfälltet, och han och de andra två killarna hittade ett övergivet hus, och där hade en pappa och två söner bott för länge sedan, den ena sonen var älskad av pappan, men de andra gillade inte pappan lika mycket, sonen som inte pappa gillade dödade sin bror och hängde upp hon som fågelskrämma med en tygpåse över huvudet, och den fågelskrämman dödade andra människor som krashade vid vägen, och ja, varje fågelskrämma hittade ett offer, så tjejen som blev dödad av en fågelskrämma dödade en av killarna, som dödade en annan, som dödade nästa osckås vidare, tillslut var det en kvar som nästan blev dödad, när han var döende flydde han och kom ut ur fälltet vid vägen, det stannade en bil där och en man kom ut, och när killen låg där blödande kom fågelskrämman också, och sedan var filmen slut.

Jag klappade i händerna när den var slut och skrattade.

När jag senare satt på min rum skrev jag en text, som jag bestämde handlade om Ian, jag döpte den till "You Belong With Me".

(lyssna på låten ovan nu!!)

Jag log för mej själv.

- Dags att sova, sa jag och kröp ner under täcket.

  Trixie

(lyssna när du läser)

Jag spramg dem sita biten, jag så Ians gestalt i mörkret på flera meters håll.

- Ian? Sa jag. Han tog min arm och gick ner till vattenbrynet.

- Ser du den där udden? Frågade han och pekade på en upplyst liten plats som stack ut från klipporna hundra h´meter bort.

- Ja, sa jag.

- Den är full av festande 18-åringar, men din syster är tyvärr inte där, sa Ian.

- Vart är hon då? Frågade jag. Ian tittade mot en sandgropp. 

- Titta där, sa han. Jag gick fram till sandgroppen och satte mej på knä. I lä för vinden låg Letties kropp, den silver vita klänning som hade på säg var trasig, håret var vått.

- Vad hände? Viskade jag. Ian satte sej bredvid mej. 

- Hon stod längst ut på udd-kanten eller vad man nu ska säga, hon var full, och hoppade ner, men istället för att simma sjönk hon, jag såg hela händelsen coh simmade så snabbt jag kunde och hämtade henne. Jag vet inet om jag var tillräckligt snabb, men ambulansen är i alla fall på väg. Berättade Ian. Det var först nu jag upptäckte att Ian var blöt han också.

- Hur mår du då? Inget trubbel när du skulle hämta Lettie? Frågade jag. 

- Krallreven är vassa där ute, var allt han sa. Jag upptäckte ett rätt så djupt skär sår i hans vänstra arm som inte såg "bra" ut. 

- Men du blöder ju!? Sa jag och tog tag i hans hand.

- Jag vet, men du borde nog oroa dej mer för Lettie än mej, sa Ian.

- Jag vet, sa jag tyst och släppte hans hand. Jag kravlade fram till Lettie. Jag tog hennes hand. Jag hittade inte plusen, till en början, sedan kände jag den, väldigt svagt slog den. Tårarna välde upp i ögonen. 

- Snälla Lett, dö inte, jag klarar mej inte ensam. Viskade jag. En tår rann ner för min kind och landade på Letties panna. Hennes ögonlock fladdrade till. Sedan slog hon pp ögonen till hälften.

- Lett... viskade jag. Hon log svagt mot mej. 

- Jag lovar att inte klanta mej mer, viskade hon. 

- LETT! Ropade jag och kramde henne. 

- Jag klarar mej ur det här,jag lovar, sa hon.

- Tack, sa jag och fler tårar rann ner och landade på Letties ansikte.

På sjukhuset tog de hand om Lettie och jag satt i väntrummet med Ian.

Ian

Efter en halvtimme kom en doktor in och sa att Trixie fick komma in till Lettie. Hon sprang in ditt medan jag satt kvar, det tog säkert tre timmar. Men när Trixie kom ut såg hon gråtfärdig ut.

- Klara hon sej? rågade jag.

- De ska göra allt, men de tror inte det, sa hon och började gråta. Jag kramde om henne, och höll henne i min famn.

- Hon klarar sej, viskade jag, trots jag inte trodde på det.

Jag sprang fram till Darren, Eric och Ian. De hade fått upp Ian, han hostade och det rann blod från ett sår i magen. Jag såg att det inte var djupt med det blode desto mer.

- Vi måste få honom till nån som kan göra rent det där! Sa jag och började vada in mot land med killarna efter mej.

- Du kanske, var inte din mamma det? sa Eric.

- Jo... hon lärde mej en del, kom så går vi hem till mej, SKYNDA! sa jag och så började vi gå mot mitt hus (eller ja Letties hus). Det var tur att jag bodde så nära stranden... Vi fick in Ian i huset och jag görde snabbt rent såret och lindade det med bandage (stavs hur?).

- Ian, hur mår du? Sa jag.

- Jag tror han är medvetlös Trix, sa Eric.

- Håll honom varm, lägg en filt eller nåt över honom, och sedan... sa jag. De gjorde som jag sa.

- Sen? Frågade Darren.

- Häll vatten på honom, sa jag. Darren och Eric tittade förbryllat på mej.

- Okej... sa Eric och gav mej ett glas vatten. Jag hällde det i hans ansikte. Han hostade till. Sedan satte han sej upp och stönade av smärtan i magen (antog jag).

- Det funkade! Sa jag.

- Vad funkade? Frågade Ian omtöcknat.

- Att hälla vatten på dej, något som önskas? Sa jag.

- Vatten, sa Ian. Jag hällde ett till glas över honom.

- INTE SÅ! Fräste han. Jag, Darren och Eric skrattade.

Efter tre timmar hade killarna tröttnat att se på när jag pysslat om Ian, de hade stuckit till starnden nästan med en gång.

- Mår du bättre nu? Frågade jag.

- Ja, tack Trix, sa Ian. Jag förde hans lugg åt sidan och log mot honom. Jag lutade mej framåt för att rätta till hans lugg ännu mer, han tog tag i mon hand.

- Ian... sa jag. Han reste sej, lutade sej mot mej och sedan, kysste ha n mej. Jag visste först inte vad jag skulle göra, sedan besvarde jag kyssen så passionerat att jag själv blev rädd. Ha smekte mitt hår.

- Ian, sa jag. Han fortsatte att  kyssa mej och jag besvrade varje kyss.

- Trix... sa han. Jag la ett finger över hans mun.

- Jag gillar ditt sätt att kyssa mej på, sa jag. Ha log.

- Tack desamma.

EN VECKA SENARE

- Så ni är alltså ihop? Sa Lissie nyfiket.

- Nej, inte än.. sa jag och log.

- Kysste varandra? Sa Vickie. Jag rodnade.

- Shit, kysst varndra redan? WOW! Sa Lissie. Jag flinade.

- Ja vi har väl blivit för seriösa för snabbt anatr jag... sa jag.

- Nej! Jag och Eric var snabbt på varandra med sånt där, oro dej inte! Sa Vickie. Jag skrattade.

- Tack Vick, sa jag.

Ian ringde samma kväll. Han lät stressad och otålig, inte likt honom alls.

- Vad har hänt? Frågade jag.

- Det gäller din syster Lettie, sa han. Och jag drog efter andan.

- Men hon hade lämnat en lapp att hon var på party! Sa jag.

- Det hände en sak på "partyt" kom till stranden så ska jag visa dej... sa Ian.

- Okej, jag kommer! Sa jag. 

Medan jag skyndade mej ner till stranden bulltade mitthjärta värre än någonsin. Jag orkade inte att flera jag brydde mej om blev skadade...

Döds kort kapitel... jag vet, men jag vet inte riktigt vad som ska vara fel på Lettie...