Jag satt i soffan och skakade av sköld. Trots att jag hade nya kläder, massor av flitar och satt mitt emellan Vickie och Jennie.

Tillslut somnade jag.

Jag såg Ian framför mig. Han log mot mig.

- Hej, sa han och kramade mig.

- Hej, sa jag glatt.

- Beredd på att göra något? Frågade han.

- Ja! Sa jag.

- Vad sägs om att följa med mig till mitt hem i himlen? Frågade Ian.

- Ja! Sa jag och log.

Han visade mig till ett stort vitt hus. Han visade runt mig i huset.

- Och här är min vän, Taylor, sa Ian och pekade på en snygg tjej som satt i soffan.

- Vän? Sa jag.

 Taylor

- Japp, visst är hon bedårande? Sa Ian och skrattade.

Jag satte mig upp med ett ryck. Vickie och Jennie sov.

- En dröm... mummlade jag och lutade mig tillbaka igen.

Jag reste mig upp och gick ut till altanen, jag kollade ut över vattnet och månen som hängde där på himlen.

Jag gled ner för väggen och lutade mig mot den.

- Ian, om du hör mig, så jag hoppas att du har det bra men... inte för bra utan mig, jag älskar dig, Trixie. Viskade jag och slöt ögonen.

Jag måste ha somnat för när jag öppnade ögonen var det morgon.

Jag var lugn, helt utvilad, inte ledsen och försnärjd i känslor som jag vart på sistone.

Jag gick och klädde på mig, sedan väckte jag de andra.

- Vickie! Jennie! Vi ska faktiskt shoppa nu! Kom igen! Sa jag och ryckte av dem deras flitar.

- Em... okej? Skrattade Jennie. Vickie log stort. Jag var tillbaks.

Vi gick in på Forever 21, Juciy, Chanel o.s.v

Vi hade det jättekul, fikade och allt. Jag glömade min sorg och allt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...