Ian och Trixie

Ian

Trixe                      och         Jennie

    Trixie              och        Jennie

Trixe och Jennie

Trixe (föreställ er att det är natt, det är när hon ser att Ian kommit!)

- Ja, sa Ian.

- Varför skulle jag åka hem? Dessutom bor jag här! Sa jag. Ian Tittade uppgivet på mej.

- Sluta larva dej! Sa han och tog tag i min arm.

- Nehe du! Sa jag och slet åt mej armen.

- Du...

- Jag är inte arg på dej, men jag vill stanna här, sa jag och strök undan hans lugg.

- Men...

- Du får gärna stanna med mej, viskade jag. Han svarade genom att kyssa mej. Jag flätade in fingrarna i hans hår.

- Ja, sa han och jag kramade honom hårt.

- Tack, viskade jag.

Nästa dag när jag vaknade såg jag rätt in i Ians ögon.

- Vaken? Sa jag och vände ryggen emot honom.

- Ja, godmorgon på dej också, sa han och vände mej emot honom igen. Han stöde huvudet mot sina knogar och tittade på mej. Jag log. Han sträckte ut handen och la en slinga av mitt hår bakom mitt öra. Jag lutade mej fram och kysste honom.

Vid tre knackade det på dörren.

- Vem är det? Frågade Ian.

- Jennie, sa jag.

- Och det är? Sa han.

- En vän, sa jag och öppnade dörren.

- Heej! Sa Jennie och kramde mej jag kramade tillbaka.

- Okej vad ska vi... göra..? Hon avslutade inte meningen när hon fick syn på Ian.

- Oh my gash... mumlade hon.

- Vi kommer om några timmar, jag har mobil, puss hej! Sa jag ursäktande till Ian och stängde dörren.

- Han är vad till dej? Flämtade Jennie.

- Min kille, sa jag. Hon stirrade på mej.

- Han?

- Ja,

- SHHHIT VAD COOOOOLT! Skrek hon och hoppade runt, jag började skratta.

- Ja, sa jag.

- Vad ska vi göra? Frågade hon.

- Ska vi gå ner till almänastranden? Frågade jag.

- Okej! Sa Jennie. Vi pakade våra saker och gick ner till stranden, även den låg nära. Vi hittade ett bra ställe lagom långt ifrån vattnet. Jag hade min systemkarmera och tog ett foto på oss i våra solbrillor. Sedan badade vi och satte oss på klipporna. Jag suckade av lycka, vi var där hela dagen, i skymingen tog vi tag i varndras händer och lutade oss bakåt, vi föll efter en stund, då satte vi oss i sanden och skrattade, sedan gick vi hem till mej. Ian var på övervångien, jag hörde hur han tittade på TV (det fanns två TV-apparater en där upp och en där nere).

Vi kollade på massa avsnitt av "Vänner" och "Gossip Girl", sedan tittade vi på  MTV resten av kvällen. När Jennie gått hem gick jag upp till Ian.

- Hej, sa jag och satte mej framför honom.

- Hej, sa han och rufsade om mej i håret. Han reste sej och gick ut ur rummet.

- Vart ska du? Frågade jag.

- Jag tar en dusch, du får klara dej själv lilltjejen, sa han.

- Lilltjejen? Sa jag förolämpat. Han skrattade och gick iväg.

Nästa morgon vaknade jag först, på grund av att min mobil ringde.

- Hallå? Sa jag trött.

- TRIXIE! THANK GUD ATT DU MÅR BRA! Ropade någon i andra änden.

- Vickie? Frågade jag.

- Vart är du? Kom hem nu!

- Nej, jag bor här nu! Ian och Jennie är med mej, ta det lugnt! Sa jag och la på. Den dagen kom min Iphone som jag beställt iförrgår.

- Snygg! Sa Jennie.

- Tack, du vill du höra en sak jag skrev, för rätt länge sedan? Frågade jag.

- Visst, sa hon och log. Vi gick upp till mitt rum, jag tog fram gitarren och texten jag skrev, "White Horse". Jag började sjunga;

(lyssna på låten)

- Jätte bra! Jag menar det! JÄTTE bra! Sa Jennie.

- Tack... sa jag och rodnade.

- Vem handlar det om? Frågade hon.

- Eh, först, när jag var arg på honom så Ian, men nu... vet jag inte... sa jag.

- Hm, det spelar nog igen roll, hörrdu, sa Jennie och vi skrattade.

- Trixie, Vickie ringde på din gammla mobil, jag svarade och nu är hon i telefon, vad ska jag göra? Sa Ian och stack in huvudet igenom dörren.

- Lägg på, sa jag.

- Okej, sa han och kastade mobilen till mej. Jag la på, retse mej och gick fram till Ian.

- Hon går snart, oroa dej inte, viskade jag och kysste honom, sedan gick jag tillbaka till sängen.

Jag och Jennie kollade på alla foton jag hade i min systemkarmera, här kommer några;

jag och Lettie

Lettie i mina glasögon

Vickie,              Vickies syter       Jag

Lissie                         Vickie

Vickie och Lissie

Ja... jag kände att jag saknade de nåt förfärligt, men jag skulle inte flytta tillbaka... de skulle komma hit...

vad är det för galna idér hon får jämt?? Haha :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...