På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hela; han ville ses på Hotell Enhörningen. Vi skulle ta en drink i baren, han skulle gå förklara sina handlingar och vi var klara med varandra. För mig lät det bra. I Enhörningens hotellbar återfanns två saker; utsökt vin och vackra kvinnor. Jag hade inte legat med någon, ens fanatiserat om andra kvinnor sedan Becca dog. En och annan tidning har blivit till min användning, förstås, men ingen levande kvinna. Dock tyckte jag mycket om att sitta i barer och spana efter kvinnor som liknade Becca. En sorts fridfullhet uppstod i mitt hjärta när jag betraktade någon som drog åt min avlidna hustrus håll. Ibland kunde jag föreställa mig att kvinnorna var Becca, om jag såg på dem bakifrån.
På eftermiddagen klädde jag mig och drog ut i regnet. Hela dagen hade det öst ner, och vad mig beträffade så var det lite mysigt. Soliga dagar bara störde mig. En yrkesskada, förmodligen.
När jag trädde in i hotellet körde jag handen igenom håret. Det var dyblöt och regndroppar flög från mina fingrar. Ossotro satt redan i baren. Han var klädd i en röd kostym, som faktiskt passade honom. En nervositet erigerade i min mage. Den var annorlunda från den som jag känt i Ossotros hem. Nu kändes det pirrigt, som om jag var påväg till en dejt. Med blygsamt sänkt blick närmade jag mig baren. Då Ossotro fick syn på mig reste han sig och höll ut handen. Jag skakade den, och till min förtjusning var den mjuk och flottig som smör.
Mr. Salvatore beställde ett glas vin. Jag iakttog honom noga; det var någonting främmande med honom. Han verkade nästan nervös. Uppmuntrade log jag emot honom, i ett försök lätta stämning. Han log tillbaka och varenda fiber i min kropp darrade till. Flamman i mitt hjärta betedde sig som en fladdermus. Den flaxade och slog mot insidan av min bröstkorg. Aldrig hade jag varit så nöjd med mitt sällskap. Jag sneglade på Mr. Salvatore, som satt glaset till sina läppar. Han smuttade på vinet, rynkade pannan och satte försiktigt ned glaset igen.
“Så,” han harklade sig. “Vad ville du prata om?”
Frågan var dum, eftersom jag redan berättar det. Men jag uppskattade skälvningen i hans röst när han talade. Den var osäker, trevande. Det fick mig att känna mig i kontroll. Mitt fot smekte hans stolsben, lekfullt och nästan omärkligt. Mr. Salvatore kliade sitt lår. Jag kunde inte avstå från att glänta på hans skrev. Ögonblicket tog slut fortare än jag önskat, för han skiftade position och sköt stolen lite ifrån mig.
“Jo,” sade jag. “Jag betedde mig lite märkligt, jag inser det, men jag hoppas mina presenter vägde upp på något sätt.”
Mr. Salvatore gapade. “Vägde upp? Skojar du?”
“Va?” Jag blev ställd. Var han inte tillfredsställd? Hela kvällens planer byggde på att han inte var rädd längre.
“Dom var... minst sagt ovanliga.” Sa Mr. Salvatore.
“Bra, ovanligt är bra.” Svarade jag triumferande. Han ruskade på sig.
“Mm... men jag föredrar chokladhjärtan istället för... fågel.”
“Duva.” Rättade jag honom. Jag sträckte ut handen och snuddade vid hans knäskål.
“Nästa gång blir det chokladdoppat, det lovar jag.” Kungör jag. Han stirrar på mig.
“Det... är lugnt, du behöver inte...”
“Stunt! Skitprat! Du skämtar! Fresta mig inte, unge man!” Utropar jag.
Ossotro såg ut att bli uppjagad när jag invände emot hans presentidéer. Det skapade olust i mig att ens tänka på vad han kunde skicka mig i framtiden.
“Eh...” var allt jag lyckades pressa fram.
“Åh jo,” sa han. “Allt du ber om, min vördnadsfulle.”
Hans konstiga, gammalmodiga smeknamn bara förvärrade saker. Men när han rörde vid mig, återigen, hans fingertoppar lämnade fettfläckar, brände det till. Jo, det fanns något mellan oss. En sorts elektricitet jag inte kunde förklara.
“Ursäkta mej...” en kvinnlig röst tilltalar oss. Ossotro och jag vänder oss samtidigt och stirrar rakt in i ögonen hos en ung kvinna. Hon är klädd i en urringade topp som genast lockar min blick.
“Ja...” mumlar jag. Hon fnittrar.
“Vill du dela en drink med mej?” Frågar hon. Ossotro ställer sig tvärt. Stolen skrapar så intensivt mot golvet att mina öron fladdrar till. Han går runt mig och sprakar till kvinnans stol. Hon faller till marken med ett hiskeligt skrik.
“DET ÄR MIN MAN! DITT ÄCKEL!” Vrålar Ossotro. Jag bara stirrar. Ossotro nappar sedan tag i min arm och drar med mig därifrån.
“Jag har ett rum.” Viskar han till mig. Utan ett ord följer jag honom till hissen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...

Ossotro hadde bäddat med My Little Pony lakan, som jag antog är hans döttrars. Rummet han givit mig var litet, med röda träväggar, snetak och en gul plastmatta. Golvet var iskallt under mina fötter och jag önskar att jag fått bära min skor.  "Här h...