Jag somnade i Ians famn den kvällen, när jag vaknade hade han bärt upp mej och lagt mej i min sida av sängen. Han låg mitt emot mej och sov, jag hade vaknat och tittade upp i taket. Ian mumlade någonting i sömnen och jag la handen på hans axel. Jag smög mej in i hans famn, han höll automatiskt om mej. Jag suckade lyckligt, plötsligt kände jag begäret, inte bra, jag drog mej ur hans armar och gick fram till skåpet, sedan tog jag ur burken och skulle just ställa tillbaka den när Ian sa;

- Vad var det?

- Godis, sa jag snabbt. Han gick också fram till skåpet och tog fram burken.

- Drogar du?! Skrek han.

- N-nej... bara ibland... skrek jag tillbaka.

- Men varför!??! fräste han.

- Det stärker mej, och kolla! Det här stärker mej med! Fräste jag och visade såret på min vad, och alla andra små sår som jag skurit upp.

- VAD I HELVETE..? Hur fan dum i huvudet får man vara! IDIOT! Skrek Ian.

- Idiot kan du va själv! Ylade jag.

- Använd inte den där tonen till mej! Vrålade Ian.

- Vilken ton, din fisk! Fräste jag.

- Den där tonen sopm du använder nu!

- Jag får använda vilken ton jag vill i mitt eget hus! Morrade jag.

- DITT eget hus?!

- Ja just mitt eget hus, det var JAG som köpte det! Skrek jag. Ian sprang fram till mej och höll om mej.

- Förlåt, viskade han.

- Det är lugnt, grät jag, sedan slet jag mej loss och sprang ner till privatstranden. Han sprang efter. Jag kastade mej ut i vattnet.

- NEJ! Ropade Ian, han tog tag i min arm, och höll mej i sina armar, sedan tog plötlsigt stömmen honom.

- IAAAAAN! Skrek jag och försökte håll honom kvar, det var lön löst, Ian var borta, jag sjönk ner i vågorna.

Ett par händer drog upp mej, tog mej till stranden, Jennie!

- VAd gör du? Jag vill till honom, släpp mej... skrek jag.

- Men vad gör du idiot?! Fräste Jennie.

- Ian... snyftade jag, Jennie strök mej över håret, sedan hjälpte hon mej till huset, jag bara grät och grät.

TRE DAGAR SENARE

Jag, Vickie och Jennie satt i soffan hemma hoss mej, igår hade Vickie kommit, innan hade hon inte haft chansen, jag hade saknat henne.

- Jag vill inte leva, stönade jag och tog ett chips ifrån skålarna på bordet.

- Säg inte så, sa Vickie. Jag torkade tårarna som brännade i ögonen.

- Allt är mitt fel att Ian dog, det var jag som... viskade jag.

- Lugn, sa Jennie. Jag orkade ärligt talat inte med mej själv längre, jag gick upp på mitt rum och tog en penna och mitt älskade block. Sedan började jag skriva;

Jag vet mycket väl att allting kommer lösa sej, men ena halvan av mej är borta, hur ska man kunna leva med ett halvt hjärta? Ska man dö? Jag önskar att jag såg dej igen, att dina armar var omrking mej, sista gången vi var i huset, du bråkade vi, varför föll allting så fel? Jag saknar dej, kom till mej, snälla...

I know very well that everything will resolve herself, but one half of me is gone, how will you be able to live with half a heart? Should I die? I wish I could see you again, your arms were omrking me, last time we were in the house, you are teasing us, why everything seemed so wrong? I miss you, come to me, please ...

- TRIXIE! Ropade någon från undervåningen, jag hoppade upp från sängen och sprang ner för trapporna, sedan kastade jag mej i Gabe famn. (han som var Vickies, Lissies och Trixies barndoms kärlek, uttals Gejb). 

- Gabe... viskade jag. Han strök mej över över håret, jag lutade huvudet mot hans bröstkorg.

- Jag hörde vad som hände... sa han och satte sej mitt emot mej på govlet. Jag nickade.

- Vad händer nu? Frågade jag honom.

- Jag önskar att du blir lycklig, sa han och kramade mej.

 Gabe

- Tack, sa jag och strök undan hans lugg.

- Trix... viskade han och lutade sej närmare, jag knuffade bort honom.

- Förlåt! Grät jag och sprang ut ifrån huset.

Hur kommer det gå??????

KOMMENTERA SNÄLLA!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...