På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån.
Jag vecklade ut paketpappret på diskbänken. Föremålet inuti pappret framkallade kväljningar. Jag vände mig bort, med handryggen pressad mot munnen. Illamående sög i magen då jag, med lillfingerspetsen, lyfte kalsongerna från diskbänken. Det syntes små, bruna fläckar på det vita innanmätet av underkläderna. De luktade starkt av skit. Jag slängde dem i soppen och återvänder sedan till paketpappret. En liten lapp hade kommit mitt “presenten”.
Käre Mr. Salvatore,
En liten kärleksgåva till min sockerpulla! Hoppas vi ses på Enhörningen. Lördagen den nionde?
Kyssar på tippen,
Din Putte Ossotro.
Med avsmak veck jag ihop pappret och lappen och slängde dem, också.
Ians och min dejt hade gått bra. När han sett mig på caféet hade han genast bett mig att gå ut med honom. Jag hade inte väntat mig det, eftersom han levt mer eller mindre som en eunuck; isolerad och oemottaglig, speciellt emot kvinnor. Det fanns rykten att skinnet på hans ben var halvruttna efter att han stått i vatten i tre dagar, i ett försök att ta sitt liv. Men efter dejten med Ian, då vi var på väg hem till mig, tog han mig i handen och sa: “Michaela, du påminner så om Becca, därför är du rätt speciell.”
Jag var inte säker på vem Becca var, men glöden i hans ögon och kondensen på hans läppar fick mig att tro att hon var någon viktig. Om Ian tyckte jag var speciell, då var jag det. Hela natten hade jag legat vaken och lett; Ians ord hade kastat ett nytt sken över mitt liv. Det var nu bestämt att vi skulle träffas igen, på lördag. Han skulle ta mig till en resturang och sedan på en promenad genom parken. I hemlighet önskade jag att dejten skulle utvecklas till något annat, men det vågade jag inte förslå. Det var fredag, det vill säga, en dag innan vår träff. Hela dagen hade jag förberett inför dejten; hitta kläder, duscha, bestämma palett. Knappt hade jag fått sätta mig innan det ringde på ytterdörren. Jag virade en lila kofta, en nyligen inköpt fluffig sak, om mig och skyndade till dörren. På trappan stod en, för mig, okänd man. Huvudet var litet, kroppen slank och näsan jättelik. Jag tyckte mig se ett svart, centimeter långt, näshår svänga från hans näsa. Det tog mig mycket kraft att inte rynka på näsan.
“Hallå där!” Ropade mannen. Hans röst var gäll, jäktad. Ögonen flammade, som om han vore ursinnig. Instinktivt, tog jag ett steg bakåt.
“Känner jag dej?” Frågade jag. Svetten rann nedför ryggen; mannen skrämde mej.
“Du har klämt fel finne, din markatta.” Viskade han.
Michaela ställde in vår dejt. Ilskan flammande röd och intensiv i mitt bröst; jag visst inte vad jag skulle ta mej till. Hon ställde in?! En dejt med mej?! Jag är Ian! Damon Salvatore! Var hon galen?! En okultiverad liten snubba. Hela min kropp skälvde. Ett förvånansvärt hämndbegär brann i mig. Och jag hade ju någon som ville träffa mej den kvällen...
Ian var livligare än förra gången. Han rörde sej hetsigt, skrek ut svordomar och tog kommandot. Jag kunde inte motsäga att jag tyckte om hans våldsamma sida, även om mitt rövhål blev lite väl tänjt. Efteråt stod Ian vid fönstret. Jag låg, naken, på sängen och betraktade hans bara baksida. Det var en vacker syn; allt från det mörka håret till den håriga röven, där mina handavtryck fortfarande syntes. Jag drog tankfullt fingrarna över min knöliga mage.
“Hur kom det sej att du kom hit ikväll?” Frågade jag. Han vände sej om och log.
“En dejt som blev avbokad.” Svarade han.
“Jaså?”
“Ja,” han kliar sig i nacken. “Du blir inte sur, va?”
Jag skakar på huvudet och skrattar, tillgjort i även mina öron. “Nejdå! Sånt blir jag aldrig.”
Ian himlade med ögonen. Sedan började han sej ned och sträckte sig efter sina byxor. Jag ville mjölka honom; äga hans bästa spermier för att lukta på eller hälla i whiskeyglaset, men jag vågade inte fråga honom. Om han valde att komma tillbaka, då kanske han somnade och jag kunde göra det utan hans vetskap. Jag hade gjort många saker utan hans vetskap.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...

Ossotro hadde bäddat med My Little Pony lakan, som jag antog är hans döttrars. Rummet han givit mig var litet, med röda träväggar, snetak och en gul plastmatta. Golvet var iskallt under mina fötter och jag önskar att jag fått bära min skor.  "Här h...