Sakta fortsatte jag in i köket. Ossotros hem var väl städat. Hemma hos mig var det raka motsatsen. Överallt fanns det disk, dammråttor i drösor och tvätt. Jag lärde mig aldrig att städa och jag hade inte kunnat anställa ett hembiträde på ett år. Det var trevligt att få stå på ett golv utan ojämnheten av smulor under fötterna. Ossotros hand landade på min axel. Jag såg på honom, han log. 

"Kan jag bjuda på något?" frågade han. Mitt ansikte lyste upp. 

"Gärna, jag har inte ätit sedan... jag åkte hemifrån." ljög jag. Han nickade. 

"Det ska bli, käre Mr. Salvatore." 

Han släntrade fram till kylskåpet och öppnade det. Därinne fanns ett dussin olika plastburkar med namn skrivna på. Ossotro plockade fram en med "Sean" på. 

"Duger skinkmackor?" frågade han. Jag nickade. 

Vi satte oss i Ossotros soffa med smörgåsar och en varsin kopp kaffe. Hans kaffe smakade lite unket men smörgåsen var den godaste jag någonsin ätit. VArför han skrivet "Sean" på skinkburken frågade jag inte, men det var minst sagt underligt.

"Så," sa jag. "Exakt vad går jobbet ut på? Du beskrev det inte i annonsen."

"Juste," sa Ossotro. "Jo, jag vill filma en liten reklam video."

"Vad för sorts?" undrade jag. Det hade stått i annonsen att Ossotro var en doktor och jag hade antagit att han var en medicinsk doktor. Men nu började jag frukta att han hade doktorerat i något vedervärdigt ämne som jag aldrig hört om. Ville han nu att jag skulle göra reklam för hans konstiga besattheter? 

"Ingen kommer någonsin hit," sa Ossotro nedstämt. "Men området häruppe är fint, jag tänkte om du och jag gick runt i skogen och de närmaste ställen här omkring och filmar allt roligt vi gör, då kanske fler kommer hit!"

"Bra," suckade jag, lättad. "Det låter trevligt."
Egentligen lät det obehagligt och tråkigt, men jag var desperat för pengar. JAg skulle göra vad som helst. 

"Tycker du om skinkan?" frågade Ossotro. 

"Jo, tack." svarade jag. 

"Den är hemmagjord." sa han och blinkade. 

När Mr. Salvatore med glupskhet åt macka efter macka, blev jag mycket nöjd. Vi hade lika smaklökar! Jag kunde inte sluta le när jag såg på honom; han var vackrare än någonsin. Dramatiken han genererat sist jag såg honom var inte där, men jag spekulerade att jag kunde locka fram den. Hans dramatiska skrik och utrop hade varit något jag njutit av. 

"Mr. Salvatore, ska vi börja?" frågade jag. Han ställde sig. 

"Javisst." sa han. Hans ton var stel och jag undrade om han tyckte det hela var tråkigt. 

"Kan du gå och hämta min keps?" bad jag. När han såg frågade på mig svepte jag med handen över min hjässa. "Jag blir så solbränd om jag inte har den." 

Han sneglade mot den mulna skyn, men sedan nickade han. "Vart är den?"

"I garderoben i fasturn, den med spegel på dörren." 

Mr. Salvatore skyndade ut. Snart hörde jag ett skrik.

"VAFAAAAAAAAAAAAAAAN?!!?!" 

Jag kom ut störtade till honom. Han satt på knä och skakade. 

"VAd är hänt?!" utropade jag. 
"DIn jävla kostym skrämde mej!" spottade Mr. Salvatore. Sedan pekade han mot garderoben. Jag vände mig om och fick syn på min stora vargkostym med tillhörande tassar och svans. 

"Jag är ledsen," sa jag. "Han är min enda vän." tillade jag tyst.

"Va?"
"Jag menar... han är min frus vän."

"Din frus vän?" Mr. Salvatore liknade ett frågetecken. "Vad menar du?"
"Hon brukar tala med dräkten och sånt, hon är lite..." jag vispade mitt finger runt tiningen. Mr. Salvatore flinade. Hela min kropp satt i brand. Jag fick Mr. Salvatore att le! 

"Din fru verkar knäpp." sa han, obrydd. Jag nickade.

"Du anar inte."

______________________________________________________________

JA.... frun är "knäpp"???:)))))))) vad kommer hända NU?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...