Ian And Damon Storys

Direktlänk till inlägg 18 februari 2017

What Makes A Creep DEL ETT

Av Lexi Åström - 18 februari 2017 00:45

Det var länge sedan jag haft ett jobb. Inte sedan Becca dog, har jag haft orken att arbeta med skådespeleri igen. Efter att Becca dog väntade jag en månad och sedan försökte jag ta livet igen. Jag vadade ut i vatten och väntade på att hajarna skulle komma och ta mej. Men dem kom aldrig. Där stod jag och frös men ingen haj kom. Jag grät floder som rann ut vattnet och blandades med fiskarna. Jag så ledsen. Jag skulle stå där tills jag dog, tills mina ben ruttnade och jag föll i vattnet. För att dö. Men, det hände inte. Min vän kom. Lee såg mig från sitt fönster och sprang ut i vattnet, för rädda mig!

"Gör det inte!! Det hade inte BEcca velat!!" skrek hon. Hon hade rätt. Jag kunde döda mig själv för att BEcca skulle bli förtvivlad. Ävne om hon var död. Jag hörde Beccas ord i mitt huvud... "JAG ÄR INGEN ÄNGEL... JAG DISSAR DEJ NU." 

Hon hade blivit besviken om jag gjorde det. Hon hade blivit arg och slagit mig... hon var allt en livlig tjej. Sedan kom dem jälva hajarna! 

Nu, Becca för tre år sedan. JAg har levt i en liten lägenhet i Utah och inte pratat med någon. Men mina pengar började ta slut och jag behövde nya pengar för leva. Jag behövde köpa mat till min patetiska mun. Dumt. 

Så jag tog ett jobb jag hittade på  Craigslist. Det var en man som sökte "skådespelar-hjälp". Han hette Putte. Han hette nåt konstigt i efternman... Albatros eller nåt. Men jag behövde jobbet även om han verkade som en ensam loser. Ingen ville anställa mig längre, för de var sura för jag varit borta så länge. Men de fattade inget!! Becca var DÖD.

"VAFAN VARFÖR??!?!" skrek jag från mitt fönster. Jag sakande Becca. Jag såg henne i månen. Varför var hon inte här?!

Nästa dag skulle jag åka till mitt nya jobb. Jag satte på mig en svart jacka och blå jeans och kammade mitt hår. Sedan jag tog mina visitkort, så att om han frågade så kunde bevisa att jag var Ian Somerhalder! 


Han skulle komma. Han visste inte att det var jag. När han tackade ja, visste han inte att det var jag... enda sedan jag träffade honom på sjukhuset, har jag haft en dragning till honom. Jag minns dem käkbänen, den där doften, de där ögonen... Hur bra han skulle se ut i mitt hus. Så fort jag såg honom ville jag krama honom, inandas hans läder doft och känna på hans mjuka hud. 

Jag såg i spegeln. Jag var inte en vacker man. Med mina tre gråa hårstårn, mina svullna öron, min väldiga kran... Jag öskade att jag kunde se ut som en gresik gud, typ Apollo. Då skulle Ian nog gilla mig.

"Gaska upp dig, Doktor Putte Ossotro!" sa jag till min spegelbild. Jag ska träffa Ian... mitt livskärlek... 

Johanna var iingenting i jämförelse med honom. Henne hade jag lämnat bara tre veckor efter att den d'r värdelösa Becca dött... JOhanna tog mina döttrar. Jag behövde inte bry mig om dem. Även om det var deras förtjänst att jag fick reda på Ian. Ian.... vackra Ian. Han skulle bli min. Att han tog jobbet! Det var sjukt. 

Jag gick ned till köket. Där gjorde jag i ornding en kopp kaffe. Jag satte mig vid bordet och drack. Kaffet smakade bittert. Bittert som min själv, tänkte jag. Längtangsfullt såg jag genom fönstret på de vackra träden. Aldrig förut hade jag uppskattat mindre saker i livet, som träd, fåglar, solen... Nu, när kärleken var i mitt liv var det hela annorlunda. Plötsligt var jag stärkt av de mest obefintliga saker i min vardag. Ians ansikte, hans röst...

De senaste tre åren hade jag bevakat honom. Att vara en framgångsrik läkare hade sina fördelar. Folk gjorde mig gärna tjänster. Mitt folk hade ögon på Ian dygnet runt. När han försökte ta livet av sig, då förseglade vi badområdet så inga hajar kunde tränga sig igenom. Egentligen borde Ian tacka mig! Jag hade räddat hans liv. Han var dum och tyngd av sorger, han tänkte inte klart. Min kärlek för honom var äkta. 

Det var för övrigt synd att Ian bytt sitt namn. Han insisterade på att bli kallad "Ian Somerhalder". VArför han inte vill bli känd som "Damon Salvatore" var underligt. När jag uttalde hans namn första gången... äntligen visste jag vad Guds namn var. Mr Salvatore....


Som tur var, fanns det inga poliser ute morgonen jag reste från Utah. Putte Albatros bodde i bergen i Minnesota. Det var en mycket lång resa, men vad gjorde man inte för $54? Jag hade lämnat mitt hus alldeles för sent och nu körde jag med gasen i botten, hela vägen. 

Jag kände hur hungern brännde. Det hade gått nästan tre dagar sedan jag ätit. Min frys hade stått tom sedan mina sista pengar spenderas på mitt Spotify-premium. Om jag varit en rik man, en man rik av lycka och värme... då hade inte pengar spelat någon roll. Om Becca fortfarande levt hade jag kunnat arbeta som diskpojke. Det hade inte spelat någon roll så länge hon stått vid min sida. Men det gick inte, för hon var död. 

När jag äntligen bromsade utanför Alabtros hus var jag utmattad av både hunger och trötthet. Bilturen hade tagit åtta timmar. Mina ögon och fingrar värkte. Förhoppingsvis är han god nog och bjuder mig på mat, tänkte jag och hoppade ur bilen. Klockan var 14:03 och himmlen var fortfarande ljust. Jag hade hört att det blev mörkt tidigare i de nordligare delarna av USA. Jag joggade upp för verandatrappen och klev fram till ytterdörren. Dörren öppnades innan jag hunnit ringa på. 

Framför mig stod nu en medellång man; skallig och bärandes en slokig, vit rock. Han log. Det var något bekant om honom, men jag kunde inte sätta fingret på det. 

"Hej, är du Putte Alabtros?" sa jag och sträckte försiktigt fram handen. Mannens ansiktsuttryck stelande. 

"Ossotro." sa han. 

"Va?" 

"OSSOTRO!" ropade han och tog tag i min hand. Jag spratt till vid hans agressiva ton och hans fasta, men kladdiga grepp. Någonting om honom påminde om Becca... om det var hans hårda ton eller ögonen kunde jag inte avgöra.

"Jag är ledsen, jag heter-"
"Jag vet vem du är, Mr. Salvatore."

Jag rynkade pannan. "Mitt namn-"

"Jag tycker det är dumma fasoner att du inte vill bli kallad för dit riktiga namn, Mr. Salvatore."

Mannen såg så vänlig ut att jag inte kunde rätta honom. Hur mycket kunde det göra om han kallade mig Salvatore?


Mr. Salvatore verkade tycka om att jag använda hans riktiga namn! Han log och skakade min hand. Hans hud var precis så mjuk som jag föreställt mig. Jag steg åt sidan.

"Kom in, min ödmjukaste." sa jag. Ian nickade och klev in. 

"Vänta!" ropade jag då och stigit över trösklen. "DU MÅSTE TA AV DEJ SKORNA!" 

Han såg frågade på mig. Men sedan ryckte han på axlarna och trampade av sig skorna. Han gick ut till köket. Kvickt skopade jag upp skorna och gömde dem i en gardrob. Han skulle inte kunna gå utan sina skor.....


Ja......... vad händer nu då?? Vem är denna "Dr. Ossotro":..??? ;))


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lexi Åström - 11 mars 2017 22:20

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Av Lexi Åström - 1 mars 2017 23:58

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

Av Lexi Åström - 26 februari 2017 19:04

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Av Lexi Åström - 25 februari 2017 16:51

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

Av Lexi Åström - 24 februari 2017 18:44

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...

Presentation

Denna novell handlar om Leila Parker som bor i Mystic falls och är tillsammans med Damon Salvatore! Enyoy it!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om min damoniställetförian-shofräs?
 Damon 4-ever!!
 Skööön! Bra bra!
 Yaoooo!
 Den är väl okej?
 Inte vet jag, nån skillnad?
 Sådär...
 Nja, vet inte....
 IAN 4-ever!!!!
 Jag vägrar! IAN! IAN! IAN!

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!


Skapa flashcards