- Förlåt, sa Ian och vände bort ansiktet.

- Det är lugnt. Sa jag. Jag lät min hand glida ner från hans axel.

- Jag gillar dina ögon, sa han och log.

- Tack, sa jag.

- Imorgon, vill du gå med mej och Vickie? Sa jag.

- Visst, om du vill det, sa han.

- J-ja, sa jag.

- Okej, sa han och rufsade om mit hår. Han reste sej och gick mot dörren.

- Vi ses imorgon då, sa han och gick. Jag ringade med en gång till Vickie och berättade.

- Great, nu ska du bara få honom att fråga... och jag har en jätte bra idé... sa Vickie.

- Inget knäppt bara! Sa jag.

- Nej då, du för se imorron, ses! Sa Vickie och la på.

Nästa dag gick jag, Vickie, Eric (blev med tvingad av Vickie) och Ian till stan. Jag hade på mej en svart kappa eftersom det blåste. När vi kom till en bro la plötsligt Vickie handen bakom örat.

- Vänta hör ni? Sa hon.

- Jo... sa jag.

- Den där "Maria-Therese" låten! Sa Eric.

- Ja... den där som jag älskar... suckade jag lyckligt.

- Jag plockar upp en röd ros av kärlek till dina röda läppar, och om du vill kan jag plocka alla rosarna, jag ska plocka alla blommar som sen ska ges, till den vackraste flickan som vår jord kan ses, Maria-Therse... sa jag.

- Trixe Alsén! Rättade Vickie och vi skrattade.

- Ska vi gå snart eller? sa Eric. Han och Ian såg rääätt så uttråkade ut.

- Okej, sa jag och fnissade. Vi gick omkring lite.

- KOLLA! Ropade jag och pekade på ett sklyfönster.

- Skit vad sööööt! Ropade Vickie.

- En förlovingsring? Ni skämtar! Sa Eric.

- DU skämtar, fnös jag. Ian tittade på ringen. Sedan log han.

- Jag skulle ge min flickvän en sån här ring, sa han och höll upp en ring med blå sten och silver...

- Skit, men det är ju ringen du har i "The Vampire Diaries" sa jag.

- Ja, den är myckte snyggare. Sa han och gav den till mej så jag kunde inspektera.

- Om det var vi som skulle förlova oss skulle jag bli överlycklig! Sa jag och skrattade. Ian lyfte ett ögonbryn. Jag gav honom ringen. Han log mot mej. Jag log tillbaks. Vi tittade på varanada ett långt tag.

- V-vi borde gå, sa jag.

- Ja, sa han och började gå. Jag gick efter.

- Du, jag menade det jag sa, på två sätt, sa jag och sedan sa jag inget mer. Lät honom tolka det hur han ville.

- Menar du att du skulle... började han. Jag la ett pekfingert över hans mun.

- Kanske, sa jag och sprang i fatt Vickie. När jag berättat vad jag sagt fnittrade Vickie förtjust.

- Haha, du är bäst på att tjusa killar, sa hon och skrattade.

- Tackar ödmjukast, sa jag och kramde henne.

När vi kom hem satte jag på mej mjukisbyxor och ett svart linne. Lettie satt i soffan och kollade på TV. Jag orkade inte kolla på hennes tråkiga TV-program utan gick upp och la mej på sängen. Jag satte på datan och gick in på "spotify", sedan satte jag på "Take me home, country roads", jag skapade en spellista med den överst, sedan kom "What Are Worlds", "Heartbets", "Just the Way You Are" och så vidare. Medan jag lyssnade gick jag in på min blogg "A Normal Girl's Life". Jag skrev;

"Inte så normal längre... Har någon att fråga; "Can You Wanna Be My Boyfriend?" Haha :D Inte så lätt..." Jag loggade ut från bloggen och stängde ner internet. Jag återgick till att bara lyssna. Min mobil ringde.

- Trixie, sa jag.

- Hej Trixie, en okänd kvinnoröst.

- Vem är det? Frågade jag.

- Det är din mor, kom hit genast!

- Va? Men...

- Bryr du dej inte ett dugg om din pojkvän?

- JAG HAR INGEN!

- Hur känner du Ian då?

- Va? Ian, låt honom vara! Mamma la på. Jag sprang ut. Jag såg mej omkring. Igenstans såg jag mamma. Plötsligt hörde jag hennes röst.

- Kom hit min blomma! Sa hon.

- Mamma! Ropade jag.

- Sjung blomman min! Ropade mamma. Jag minndes sången min mamma lärde mej, den som hon sa jag skulle sjunga om jag hamnade i trubbel.

- Blomma sprid din glöd, stark och intensiv, bota med ditt ljus och ge mej kraft och liv, kraft och liv.... sjöng jag. Mamma kom fram till mej. Bakom henne låg nån helt orörlig. Jag sprang fram till honom.

- Ian, hej du, hur mår du? Sa jag och ruskade honom.

- Han mår fint, sa mamma.

- Vad vill du?

- Vad vill en mor sitt barn?

- DU ÄR DÖD! Skrek jag. Mamma satte sej bredvid mej, sedan var hon borta... jag suckade och sjönk ihop. Jag lutade mej mot Ians orörliga kropp.

- Blomma sprid din glöd, stark och intensiv, bota med ditt ljus och ge mej kraft och liv, kraft och liv.... viskade jag. Efter fem minuter rörde Ian på sej.

- Hur mår du!? Sa jag.

- Jag mår bra! Sa han och reste sej. Jag tittade på honom.

- Okej, sa jag. Han smekte min kind, sedan gick han. Och jag gick in igen.

När jag vaknade stod Lettie böjd över mej.

- Syrran!? Hur mår du? Sa hon oroligt.

- Fint, sa jag och gäspade.

- Hur kom du hem?

- Ian hjälpte mej... sa jag.

- Ian? Frågade Lettie.

- Ja, du, jag går och träffar Vickie, hur mår Lissie förresten? Sa jag.

- Hon ligger på sjukhus, en svår överdos...

- Va? Kommer hon dö?

- Nej, jag tror inte det,

- Tack och lov... sa jag.

Vickie och jag bestämade oss för att gå ner på stranden. Vi tog med oss min minibandspelare och satte på "Take me home, county roads".

- Jag älskar den här låten, sa Vickie och sträckte ut sej på handduken.

- Ja... sa jag och suckade. Jag hade berättat vad som hänt för Vickie, hon tyckte det var intressant, det märktes.

- Jag tror att Ian är förtjust i dej! Sa Vickie och log hemlighets fullt.

- Åh nej, inte fler killproblem, sa jag.

- HUR kan du säga så? Det är IAN vi pratar om här! Sa Vickie upprört.

- Vem pratar ni om? Frågade en killröst.

- Eric vad fan, du skrämms! sa Vickie.

- Förlåt, sa Eric och bredde ut sin handduk bredvid oss.

- Vart är Darren?

- På sjukhuset hos Lissie, sa Eric.

- Jaha, kommer hon hem snart?

- Om tre dagar typ,

- Vi kan ju häsla på henne när vi går hem! Sa jag.

- Okej, sa Vickie.

Jag och Vickie kastade oss i vattnet, det var verkligen skönt.

- Hej tjejer, sa en röst som fick mej att rysa av obehag. Jag vände mej långsamt om. Sterling Knight.

- Wow, Sterling va? Sa Vickie och log.

- Eh ja, känner du igen mej från "17 again" eller nåt? Sa Sterling.

- Nej, från min bästis historia om vem som drogade Lissie! Fräste Vickie.

- Vad fan säger du!? Väste Sterling.

- Gå, nu, gåååå! Sa jag. Sterling kastade sej över mej och tryckte ner mej under ytan. Luften pressades ur mina lungor. Allting försvann...

- Trixie! Ropade Vickie och jag återvände till verkligheten. En hand tog tag i mej och drog upp mej. Sedan befann jag mej i Ians famn. Vickie stirrade så att ögonen nästa trillade ur sina hållor. Ian hjälpte mej upp på stranden och tryckte på min bröstkorg. Jag hostade, men fick fortfarande ingen luft.

- Konstgjord andning, nu! Ropade en man längre bakom. Ian gjorde som han sa. När hans läppar nuddade mina stirrade Vickie så mycket att hon nästan föll omkull. När Ians läppar lämnde min hostade jag till och satte mej hastigt upp.

- Hur mår du? Frågade Eric och satte sej framför mej.

- B-bra, stammade jag och tittade på Ian, sedan rodnade jag hastigt. Han log mot mej.

- Tack, sa jag till honom och reste mej upp.

- Ska vi gå Trix? Frågade Vickie.

- O-okej, sa jag och följde efter henne.

- Skit, han är ju skit kär i dej ju! Ylade Vickie när vi var ensama.

- Eh, tydligen... stammade jag.

- TYDLIGEN!? Men säga ja dåååååå! Skrek Vickie.

- Jag vet inte... sa jag och tittade ner i marken.

- Varför inte?

- Azzå, tänk om inte...

- HAN HÖLL OM DEJ? HAN KYSSTE DEJ? OCH DU TROR HAN INTE GILLAR DEJ!? Fräste Vickie.

- Konstgjorde andning, rättade jag.

- Jajajaja! WHATEVER!? Han är käääär i DEJ! Sa Vickie allvarligt.

- Seriöst?

- Ja seriöst!

- Skit... sa jag.

- Han kan lika gärna säga "Jag älskar dej min blomma!" sa Vickie dramatiskt.

- Var inte så... sådär... sa jag och höjde på ena ögonbrynet.

- Nu går vi till sjukhuset så Lissie får veta ALLT! sa Vickie och så gick vi till hennes och Erics hus för att ta Vickies sportbil till sjukhuset.

När vi kom hem hade vi berättat allting för Lissie och nu skulle jag och Vickie sklijas åt.

- Ses imorron! Sa jag och kramde henne sedan gick jag in. På köksbordet låg en lapp från Lettie; "Jag och Robert är på fest, jag kommer inte hem idag! //Lett". Jag suckade och satte mej i soffan. Det ringade på dörren. Jag gick och öppnade, där utanför stod Ian med blodet rinnade från ett sår i pannan.

- Men vad har hänt? Utbrast jag.

- Sterling är visst farlig ändå, sa han lugnt.

- Vad gjorde han, åh kom in! Sa jag och drog in Ian i hallen. Han gick in i köket.

- Han är fortfarnade arg... muttrade Ian.

- Här har du, sätt dej, vad är han arg för? Sa jag och gav Ian en blöt trasa.

- Tack, eh jo jag satte dit hans bäste kompis Zac Efron för att misshandla folk, sa Ian.

- Aha, jo det har jag hört, men han är ju frisläppt?

- Ja, men Streling är arg ändå, suckade Ian. Jag la handen på hans axel.

- Tack för hjälpen idag... sa jag. Han tittade på min hand.

- Varsågod, sa han och la sin hand ovanpå min. Jag tittade på honom.

- Nam... började jag.

Fortsättning föjer :D

- Tjejer! Vi går nu! Sa Darren uttråkat.

- Okej, vi kommer! Ropade jag. Ian tittade efter oss.

- Herregud vad snygg han äääär, varför frågade jag inte om autograf? Klagade Vickie när vi satt i bilen.

- Ja, varför tafsade du inte på honom i alla hast? Fnös jag.

- Hur dum får man vara? Muttrade Vickie.

- Tydligen är det bara du som är dum här, eftersom du inte tafsade eller frågade om autograf, sa jag.

- Käften Trix, sa Vickie. Jag fnissade, men när jag såg i bakspeglen fick jag en snoppen min.

- Vi är inte här ,sa jag och gömade mej bakom Erics rygg.

- Varför är vi inte här? Sa Vickie som också gömt sej bakom Ercis rygg.

- Gammal pojkvän klockan tre, sa jag.

- Vi är inga bra förebilder just nu, sa Vickie.

- Göm dej, sa jag och sjönk ner i sätet. Jonathan Summer, mitt ex. Vi var ihop i tre år, sedan "råkade" jag kyssa Gabbe på en skolfest, efter det tog det slut.

- Haha, sluta ta upp det där hela tiden! Sa Vickie. Jag höjde på ena ögonbrynet.

- Du tjatar jämt om Mike, och eran "bad romance", sa jag.

- Trix, KÄFTEN, sa Vickie.

- Vick, NEJ, sa jag.

- Kan ni två sluta prata om ex i en bil med era "killar" i? Frågade Eric.

- Klafen, jag har faktiskt ingen kille, i am singel, loooser, sa jag.

- Loser kan du vara själv! Sa Eric och sträckte ut tungan åt mej.

- 5-åring, sa jag.

- 2-åring, sa han.

När vi var framme hoppade jag ut. Jag och Lettie skulle bo i hennes hus. Det var ENOMT.

- Wow Let, hur fick du tag i pengarna? Frågade jag.

- Arvet,

- Vilket arv? Lettie tittade oförstående på mej.

- Mammas och pappas arv, sa Lettie.

- Men de lever ju? sa jag.

- Nej, de dog i en bilolycka för ett år sen, visste du inte det?

- V-va? N-nej, fick inte jag nåt?

- Jodå, jag har pengarna till dej, uppe i gästrummet... sa Lettie. Jag tittade på Lettie, arv? ARV? ARV!? Vadå döda? Var mamma och pappa borta!? Vad in i helvete, när, var för visste jag inte. Lettie kramade mej.

- Såja, sa hon och lede mej in i sitt stora fina hus.

- Hur mår du? Frågade hon när jag suttit mej ner.

- Inte bra... viskade jag.

- Lilla Trix, viskade Lettie.

Senare satt jag i min säng och kollade i ett fotoalbum, bilder från när Lettie och jag var små....

 Lettie

 TILLBAKA I STORYN

Min telefon rimgde.

- Trixe, sa jag.

- Lissie är visst en osmart liten flicka, jag har henne, kom till grottan vid starnden, annars... sedan kopplades jag bort. Jag reste mej snabbt och började springa ner för trappan.

- Vart ska du!? Sa Lettie.

- Lettie! Någon har tagit Lissie! Ring polisen och be de komma till grottan vid starnden, den där vi brukade leka i som små! Sa jag.

- Okej! Men ska du gå dit? Sa Lettie.

- Jag måste ring! Ropade jag och sprang iväg. Jag sprang ner till starnden, över klipporna och till grottan.

Där låg Lissie ihop kurad.

- Liss!? Liss hur mår du? Sa jag och skakade henne.

- Jag gav henne lite sömntabbleter, jag tror ho sover gott, sa röst som talat i telefonen. Jag vände mej om. Mannen bakom mej var helt klädd i svart. Han satte sej på ena knäet framför mej. Håret var ljust och han hade blåa intensiva ögon.

- Vem är du, och vad vill du mej? Fräste jag.

- Jag heter Sterling Knight, du kanske känner igen mej från "Sonny Chans", "Starstruck" eller "17 again", sa killen.

- Sterling... vad vill du MEJ? Sa jag.

- Jah såg dej med Somerhalder, sa han.

- Ja? sa jag.

- Han och jag är inte bästa vänner, och jag vill gärna ta hämnd på honom, och ni såg... kära ut, sa Sterling.

- Va!? Men nej... började jag. Men Sterling slog till mej så att jag svimmade säkert en halvtimme. När jag vaknade upp satt jag bunden i grottan. Sterling satt framför mej.

- Hur mår du? Sa han.

- Kärften, bort från mej idiot! Skrek jag.

- Förlåt, lite hårt kanske? Sa han. Jag svarade inte. Steling lutade sj framåt, hans ansikte var bara fem centimeter ifrån mitt, när Ian, Lettie och Darren kom inrusande i grottan.

- Jag fick inte tag på polis så jag hämtade de här två, förklarade Lettie. Ian och Darren tog tag i Sterling och band honom med repen som han bundit mej med efter att Lettie hjälpt mej loss. När Sterling var oskadlig gjorde började Darren och Lettie försöka få liv i Lissie medan Ian erbjöd sej att följa mej hem.

- Tack, sa jag lågt. Ian sa ingetting utan bara la armen om mej och hjälpte mej hemåt.

- Hur mår du? Viskade han.

- Bra, sa jag. Han hjälpte mej upp till mitt rum. Jag la mej på sängen och han svepte täckte över mej och gick.

Trixie (huvudperson)

 Ian Somerhalder (huvudperson)

 Vickie (bästa vän till Trixie)

 Lissie (bästa vän till Trixie)

 Darren (Lissies pojkvän)

 Eric (Vickies pojkvän)

START PÅ STROYN

Jag, Vickie, Vickies pojkvän Eric, Lissie och Lissies pojkvän Darren satt på flygplasten, vi hade precis landat och väntade på att vårt bagarse (hur stavs det?) skulle komma. Eric lyssnade på musik så högt att till och med jag kunde höra det, han lyssnade på "L.A. Baby" som  han och hans bröder Jessie och Logan gjort.

- Sluta lyssna på din "självnjutnigs" musik nu Eric, ditt bagarse kommer nu! Sa jag och knuffade till honom. Han tog ut lurarna och fnös.

- Haha, sa han ironiskt. Eric gick till bagarsebandet och tog upp sina tre väskor. Efter hans kom mina så jag gick och plockade upp dem. Sedan fick vi vänta i en kvart tills Vickies och Lissies väskor kom. Sedan väntade vi i tjugo minuter till, sedan kom äntligen Darrens väskor.

Vi gick ut från "The Greatset Airport" som Lissie och jag kallade det.

- Trixie! Kolla där! Ropade Lissie. Jag vände mej om. En välkomstkomite stod vid hållplatsen för flygbussarna. Vickie och jag fnissade hysteriskt när vi såg våran barndomskärlek Gabbe (utalas gejb), han flinade mot oss. Jag, Lissie och Vickie hade bott här i L.A

- TRIXIE! Ropade min syster Lettie som kom springade och kramde mej hårt.

- Hej Lettie, sa jag och kramde tillbaka.

- Vem av killarna är din? Jag har en underbar kille, han heter Robert och är skådespelare... babblade Lettie.

- Ingen av dem, jag har ingen pojkvän, sa jag. Eric och Darren flinade.

- Nej, hon är för fin för oss, sa Darren och la armen om Lissie. Alla som samlats för att ta emot oss var; Lettie, Gabbe, Rick, Hannah, Justin, Sophia, Noah, Petra, Donna, Francec, Anna och till sist en kille jag inte kände igen.

- Vem är killen i bakrunden? Frågade jag Lettie.

- Jag vet inte, fråga dina vänner, jag har ingen anning.

- Vickie känner du igen honom? Sa jag och nickade mot den okända killen.

- Nej, gör du?

- Nej, gör NÅGON av oss det? Sa jag och tittade på de andra. Alla skakade på huvudet.

- Trixie Alsén förstår jag? Sa en röst som jag antog kom ifrån den okände killen. Jag vände mej om.

- Ja, sa jag och tittade rakt in i killens ljust isblåa ögon.

- Jag heter Ian Somerhalder, sa killen.

- Oh yeah, den sexiga vampyeren i "The Vampire Diaries" viskade Vickie. Jag skrattade till. Lissie också.

- Jag antar att ni känner till mej? Sa Ian.

- Ja, sa Vickie, jag och Lissie i en mun.

- Nej, sa alla killar på samma gång. Vilket fick alla fem att skrattade.

- Killar kollar väl bara på "Smalville" och "Lost", sa jag.

- Jo, det gör jag! Sa Eric och Darren nickade.

- Så du är den där Boone Carlyle? Sa Darren.

- Stämmer, sa Ian.

- Oh, my gash, du, är... började Lissie, men jag hon och Vickie avbörts i en skrattattack.