- Tjejer! Vi går nu! Sa Darren uttråkat.

- Okej, vi kommer! Ropade jag. Ian tittade efter oss.

- Herregud vad snygg han äääär, varför frågade jag inte om autograf? Klagade Vickie när vi satt i bilen.

- Ja, varför tafsade du inte på honom i alla hast? Fnös jag.

- Hur dum får man vara? Muttrade Vickie.

- Tydligen är det bara du som är dum här, eftersom du inte tafsade eller frågade om autograf, sa jag.

- Käften Trix, sa Vickie. Jag fnissade, men när jag såg i bakspeglen fick jag en snoppen min.

- Vi är inte här ,sa jag och gömade mej bakom Erics rygg.

- Varför är vi inte här? Sa Vickie som också gömt sej bakom Ercis rygg.

- Gammal pojkvän klockan tre, sa jag.

- Vi är inga bra förebilder just nu, sa Vickie.

- Göm dej, sa jag och sjönk ner i sätet. Jonathan Summer, mitt ex. Vi var ihop i tre år, sedan "råkade" jag kyssa Gabbe på en skolfest, efter det tog det slut.

- Haha, sluta ta upp det där hela tiden! Sa Vickie. Jag höjde på ena ögonbrynet.

- Du tjatar jämt om Mike, och eran "bad romance", sa jag.

- Trix, KÄFTEN, sa Vickie.

- Vick, NEJ, sa jag.

- Kan ni två sluta prata om ex i en bil med era "killar" i? Frågade Eric.

- Klafen, jag har faktiskt ingen kille, i am singel, loooser, sa jag.

- Loser kan du vara själv! Sa Eric och sträckte ut tungan åt mej.

- 5-åring, sa jag.

- 2-åring, sa han.

När vi var framme hoppade jag ut. Jag och Lettie skulle bo i hennes hus. Det var ENOMT.

- Wow Let, hur fick du tag i pengarna? Frågade jag.

- Arvet,

- Vilket arv? Lettie tittade oförstående på mej.

- Mammas och pappas arv, sa Lettie.

- Men de lever ju? sa jag.

- Nej, de dog i en bilolycka för ett år sen, visste du inte det?

- V-va? N-nej, fick inte jag nåt?

- Jodå, jag har pengarna till dej, uppe i gästrummet... sa Lettie. Jag tittade på Lettie, arv? ARV? ARV!? Vadå döda? Var mamma och pappa borta!? Vad in i helvete, när, var för visste jag inte. Lettie kramade mej.

- Såja, sa hon och lede mej in i sitt stora fina hus.

- Hur mår du? Frågade hon när jag suttit mej ner.

- Inte bra... viskade jag.

- Lilla Trix, viskade Lettie.

Senare satt jag i min säng och kollade i ett fotoalbum, bilder från när Lettie och jag var små....

 Lettie

 TILLBAKA I STORYN

Min telefon rimgde.

- Trixe, sa jag.

- Lissie är visst en osmart liten flicka, jag har henne, kom till grottan vid starnden, annars... sedan kopplades jag bort. Jag reste mej snabbt och började springa ner för trappan.

- Vart ska du!? Sa Lettie.

- Lettie! Någon har tagit Lissie! Ring polisen och be de komma till grottan vid starnden, den där vi brukade leka i som små! Sa jag.

- Okej! Men ska du gå dit? Sa Lettie.

- Jag måste ring! Ropade jag och sprang iväg. Jag sprang ner till starnden, över klipporna och till grottan.

Där låg Lissie ihop kurad.

- Liss!? Liss hur mår du? Sa jag och skakade henne.

- Jag gav henne lite sömntabbleter, jag tror ho sover gott, sa röst som talat i telefonen. Jag vände mej om. Mannen bakom mej var helt klädd i svart. Han satte sej på ena knäet framför mej. Håret var ljust och han hade blåa intensiva ögon.

- Vem är du, och vad vill du mej? Fräste jag.

- Jag heter Sterling Knight, du kanske känner igen mej från "Sonny Chans", "Starstruck" eller "17 again", sa killen.

- Sterling... vad vill du MEJ? Sa jag.

- Jah såg dej med Somerhalder, sa han.

- Ja? sa jag.

- Han och jag är inte bästa vänner, och jag vill gärna ta hämnd på honom, och ni såg... kära ut, sa Sterling.

- Va!? Men nej... började jag. Men Sterling slog till mej så att jag svimmade säkert en halvtimme. När jag vaknade upp satt jag bunden i grottan. Sterling satt framför mej.

- Hur mår du? Sa han.

- Kärften, bort från mej idiot! Skrek jag.

- Förlåt, lite hårt kanske? Sa han. Jag svarade inte. Steling lutade sj framåt, hans ansikte var bara fem centimeter ifrån mitt, när Ian, Lettie och Darren kom inrusande i grottan.

- Jag fick inte tag på polis så jag hämtade de här två, förklarade Lettie. Ian och Darren tog tag i Sterling och band honom med repen som han bundit mej med efter att Lettie hjälpt mej loss. När Sterling var oskadlig gjorde började Darren och Lettie försöka få liv i Lissie medan Ian erbjöd sej att följa mej hem.

- Tack, sa jag lågt. Ian sa ingetting utan bara la armen om mej och hjälpte mej hemåt.

- Hur mår du? Viskade han.

- Bra, sa jag. Han hjälpte mej upp till mitt rum. Jag la mej på sängen och han svepte täckte över mej och gick.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...