Ian

Jag såg mej omkring i vattnet, jag såg först inget, men sedan såg jag en blodstrimma som försvann nere i mörktet. Jag simade mot blodstimma, då såg jag en mörkgrå hajkropp stryka förbi mej tätt intill. Jag vek snabbt undan. Ett rovdjursöga blickade in i mina ögon. Jag dök mot blodet, fick tag i Becca och började simma upåt.

En av hajarna attackerade mej men jag vejde undan, sedan slog jag den på nosen, så lite näs/nos blod kom, de andra hajarna blev galna och snart attackerade de varanda och jag flydde med Becca upp till ytan. De från motorbåten skrek av glädje när jag och Becca var uppe, de fick först upp henne sedan mej, jag kastade mej över Becca och började med konstgjord andning.

- K-klar h-hon s-sej? Viskade jag och Jess satte sej vid mej.

- Ambulansen är på väg, hur mår du? Sa hon.

- Jag mår bra! Fräste jag och skrek att de skulle köra in till stranden med motorbåten. När de fått in Becca i ambulansen följde jag efter i min bil. Jag sprang fram till disken.

- Rebecca Flemming! Sa jag.

- Rum 304, våning 2! Sa tjejen bakom disken och jag sprang upp för trapporna till rum 299, 300, 301, 302, 303, 304! Jag slet upp dörren, där låg min lilla livslåga. Hon andades knappt och hon var iskall.

- Nej, snälla Becca dö inte... viskade jag och smekte hennes kind. En doktor kom in.

- Kommer hon klara sej Dr. Ossotro, sa jag (det stod på hans personalbrika).

- Jag vet inte, antagligen inte, de där beten var inet att leka med, mycket brutet, starckre... sa Ossotro.

- Ååh nej... viskade jag.

- Vänta lite, är inte du Damon Salvatore? Sa Ossotro plötsligt.

- Nej, eller ja, typ... sa jag.

- Mina döttrar älskar din serie, kan man få autograf? Sa han.

- NEJ! Bara om Becca klarar sej, annars lägger jag ner hela jävla skiten med skådespeleri! Skrek jag och satte mej i en fotölj i rummet.

- F-fötlåt Mr. Salvatore, sa Ossotro, jag orkade inet rätta honom till Somerhalder, men efetrsom Mrs. Somerhalder kanske inet klarade sej så... jag suckade djut och Ossotro gick ut ur rummet. Jag satte mej vid Becca och tog hennes hand.

- Lilla Becca, om du dör, kommer jag aldrig mer gå ut, jag lägger ner känisskapet, och jag ska bara spela dina låtar och ligga på min säng och gråta, tills en månad gått, sedan ska jag ta livet av mej, och då kommer jag älskling... viskade jag. Hon rörde sej inte.

- Haha, nej kom Anna! Sa någon ütanför, jag suckade, tänk att vissa kunde vara lyckliga nu...

- BECCA, OM DU DÖR... JAG KAN INTE LEVA DÅ! UTAN DEJ GÅR INGET! JAG ÄLSKAR DEJ MER EN ALLT ANNAT! DÖ INTE! DÖ ALDRIG, SNÄLLA! Skrek jag och började gråta. Då öppnade Becca ögonen.

- Ian... sa hon med hes röst.

- Becca... började jag och kramade hennes hand.

- Jag älskar dej... viskade Becca och smekte min kind.

- Om du dör... sa jag.

- Jag dör inte så länge du finns, för jag älskar dej mer än allt, och om jag lämnar dej, så klarar du dej inte... sa Becca. Jag tryckte på den röda knappen och doktorer kom för att hjälpa Becca. Jag åkte hem, för jag orkade inte mer...