Lusian

- Ja, hade tydligen inte varit död, utan bara låtsas, han ligger på sjukhus nu, sa jag och snyftade.

- Jag antar att du heldre vill ha honom än mej, sa Ian.

- NEJ, han låstades att vara död, han struntade i mej, för fan jag hatar honom! Fräste jag och kramade Ian ännu hårdare.

- Okej, men du MÅSTE ändå träffa honom, sa Ian. Jag tittade undrade på honom.

- Varför då?

- Han vill säkert träffa dej, sa Ian.

- Jag bryr mej väl inte, sa jag uttråkat.

- Men det gör jag, sa Ian.

- Hur ofta vill ens pojkvän att man ska träffa sin ex-pojkvän? Frågade jag.

-Inte ofta alls, men det vill jag, vi gör det imorgon, sa Ian bestämt.

- Okej då, om du fäljer med så, sa jag. Han kysste min panna och gick sedan därifrån.

Nästa dag träffade jag Ian utanför Liams och Lees hus. Vi gick tillsammans till sjukhuset.

- Lusian Crap, sa jag.

- Rum 234 sa tjejen bakom disken. Vi till Lusians rum. Där låg han, han såg inte ut som igår, smutig och blek. Han var ren och hade färg på kinderna. Men han sov.

- VAKNA! Fräste jag i hans öra och ruskade honom våldsamt.

- Ta det lugnt, sa Ian. Men Lusian hade vaknat.

- Fan at dej Lusian, vad vill du mej? Väste jag. Lusian tittade frågade på mej och Ian.

- Becca? Frågade han.

- Nej, gubben i månen, vad vill du? Sa jag surt.

- Åh, Becca, jag...

- Håll käften och berätta vad du vill säga till mej! Sa jag och lutade mej mot Ian.

- Vem är du? Frågade Lusian och tittade surt på Ian.

- Min kille, än sen?

- Men JAG är ju din kille,

- Det tog slut när du "dog", sa jag.

- Just det, förlåt Becca,

- DÖ! Vrålade jag och slog till honom i huvudet.

- Ajaj, vad gör du?

- VAD VILL DU? Väste jag.

- Becca... började han.

- Bra då gå vi då! Sa jag och drog med mej Ian till dörren.

- BECCA JAG ÄLSKAR DEJ JU! Skrek Lusian. Tårarna rann nu.

- HÅLL KÄFTEN! JAG HATAR DEJ! SKrek jag och sprang därifrån. Ian kom efter mej. Han tog tag i mej och jag gämde mej i hans famn. Han höll om mej. Länge, hårt och betryggande. Då hörde jag fotsteg bakom oss. Jag vände mej om. Dt var Lusian.

- LÅT MEJ VARA! Skrek jag och slog till honom så han tappade balansen, sedan drog jag med mej Ian ut från sjukhuset.

När vi kom hem satte jag mej på en av solstolarna, och bara stirrade framför mej.

- Jag ska och spela in säsong fyra av Vampire Diaries om nån månad, sa Ian och satte sej bredvid mej.

- Okej, alla strunar i mej, jag vet, sa jag.

- Vill du följa med? Jag tittade undrade på honom.

- Vill du det?

- Varför inte?

- Bara jag får vara med dej så är jag nöjd! Sa jag och kramade honom hårt. Sedan kysste jag honom.

- Avgjort då? Sa han.

- Yes! Sa jag och kysste honom igen.

- Jag älskar dej Ian för att du fixade det här, väste jag ner självaste Lady Gaga i egen högperson kom fram till oss. Ian svarad med en knuff i sidan.

- Hej lilla monster! (Hennes smeknamn på sina fans) sa Gaga och log.

- H-ej... stammade jag. Hon hade på sej en av sina super coola scén kläder.

- Ni får speciella platser här bakom scénen, de BÄSTA platserna, sa Gaga.

- Tack, du är min idol, helt klart! Sa jag överväldigat.

- Tack du själv, jag tänkte börja med "Monster" till eran ära, sa hon.

- Varför? Frågade jag.

- Vampyrer är väl monster? Sa Gaga och tittade menade på Ian. Jag fnissade och nickade.

- Jo, verkligen! Sa jag och kramade Ians hand. Han flinade.

- Ja, vampyrer är ju verkligen inget att leka med, sa han och bugade aritgt.

När Gaga gick ut på Scénen hörde jag hur alla där ute skrek av glädje. Gaga  började sjunga och jag stirrade som förhäxad.

- Wow, jag älskar verkligen henne... mumlade jag när hon började sjunga på Judas.

- Snygga kläder är allt, och stilen är allt, sa Ian och fnös.

- Du är inte riktigt klok, sa jag surt.

- Nej, varför i hela världen tycker jag om dej? Jag kastade min jacka på honom.

När allt var klart fick jag en autograf av Gaga, en kram och sedan gick jag och Ian hem.

- Tack Ian, det var verkligen något ingen annan skulle gjort för mej! Sa jag och kysste honom på kinden. Sedan gick jag in i Lees och Liams hus.

- Hej Becca! Hur du haft det...kul? Frågade Jess när jag kom in.

- Vad tror du? Jag fick träffa LADY GAGA! Ropade jag och höll upp den singnerade skivan och autografen.

- Okej... på singneringen?

- Nej! Hon kramade mej och allt! Ian är den bästa killen jag någonsin träffat! Sa jag coh svävade upp på mitt rum. Jag satte på skivan ajg fått av Gaga och spolade fram till "Born This Way", sedan lyssnade jag hela kvällen på Lady Gagas nya album.

Senare ringde min mobil, det var mamma.

- Hallå? Sa jag.

- Hej sweetheart! Sa mamma glatt.

- Du låter glad, vad har hänt? Frågade jag.

- Lusians bror har friat till dej! Sa mamma överlyckligt.

- Va!? Ropade jag.

- Ja, igår, jag har inte haft chans att ringa dej, jag var tvungen att planera bröllopet! Sa mamma.

- Men jag ska INTE gifta mej med Edward! Sa jag argt.

- Men...

- INGA MEN! JAG ÄR KÄR I IAN INTE I NÅN JÄVLA EDWARD! Skrek jag och la på luren. Jag hade börjat gråta och Lee kom upp springade.

- Vad har hänt? Frågade hon och kramade om mej.

- Mamma vill att jag gifter mej med Lusians bror Edawrd, kan du fatta..? Viskade jag.

- Vill du det?

- NEJ! Fräste jag och tårarna rann. Liam och Jess hade kommit upp nu också. Liam kramade mej länge och hårt, jag begravde anisktet i hans vita skjorta.

- Jag hatar henne... viskade jag. Jess satte sej vid mej.

- Mamma kan inte tvinga dej syrran, sa hon och kramade min hand.

- Jag ska inte heller det, sa jag tyst och reste mej. När de andra gått ner satte jag mej i fönsteret, det var öppet och vinden svallkade mej skönt.

- Edward, HA, aldirg... muttrade jag. Då  såg jag en orörlig gestalt på sten gången. Jag kunde bara urskilja den kroppen, vem det var kunde jag inte se. Jag hoppade ner från fönsteret och sprang ner till ytterdörren. De andra tittade förvånat på mej. Jag sprang fram till den som låg där, vände den på rygg och fick en chock.

- Men... nej... viskade jag. De andra kom ut springade.

- Åh, snälla nej, sa Lee. Liam begravde anisktet i händerna.

- Fan heller, väste Jess och jag brast i gråt. Varför hände såna här saker alltid mej? MEJ?

- VAD IN I HELVETE ÄR DET SOM PLÅGAR MEJ! Skrek jag och pressade ansiktet mot Liams axel.

- Ring Ian, viskade Lee och försvann in igen.

- Ian, sa Ian när han äntligen svarade.

- Ian, kan du komma? Frågade jag tyst.

- Nu?

- Ja, det har hänt... nåt... sa jag.

- Jag kommer, sa han och la på. Efter tio minuter stod Ian med mej i sina armar.

- Vad är det? Frågade han.

- De har hittat Lusian... viskade jag.

- Va!?

Hittat en död kille som, borde varit ruttnad för länge sen, vad händer här?