- Jag älskar dej Ian för att du fixade det här, väste jag ner självaste Lady Gaga i egen högperson kom fram till oss. Ian svarad med en knuff i sidan.

- Hej lilla monster! (Hennes smeknamn på sina fans) sa Gaga och log.

- H-ej... stammade jag. Hon hade på sej en av sina super coola scén kläder.

- Ni får speciella platser här bakom scénen, de BÄSTA platserna, sa Gaga.

- Tack, du är min idol, helt klart! Sa jag överväldigat.

- Tack du själv, jag tänkte börja med "Monster" till eran ära, sa hon.

- Varför? Frågade jag.

- Vampyrer är väl monster? Sa Gaga och tittade menade på Ian. Jag fnissade och nickade.

- Jo, verkligen! Sa jag och kramade Ians hand. Han flinade.

- Ja, vampyrer är ju verkligen inget att leka med, sa han och bugade aritgt.

När Gaga gick ut på Scénen hörde jag hur alla där ute skrek av glädje. Gaga  började sjunga och jag stirrade som förhäxad.

- Wow, jag älskar verkligen henne... mumlade jag när hon började sjunga på Judas.

- Snygga kläder är allt, och stilen är allt, sa Ian och fnös.

- Du är inte riktigt klok, sa jag surt.

- Nej, varför i hela världen tycker jag om dej? Jag kastade min jacka på honom.

När allt var klart fick jag en autograf av Gaga, en kram och sedan gick jag och Ian hem.

- Tack Ian, det var verkligen något ingen annan skulle gjort för mej! Sa jag och kysste honom på kinden. Sedan gick jag in i Lees och Liams hus.

- Hej Becca! Hur du haft det...kul? Frågade Jess när jag kom in.

- Vad tror du? Jag fick träffa LADY GAGA! Ropade jag och höll upp den singnerade skivan och autografen.

- Okej... på singneringen?

- Nej! Hon kramade mej och allt! Ian är den bästa killen jag någonsin träffat! Sa jag coh svävade upp på mitt rum. Jag satte på skivan ajg fått av Gaga och spolade fram till "Born This Way", sedan lyssnade jag hela kvällen på Lady Gagas nya album.

Senare ringde min mobil, det var mamma.

- Hallå? Sa jag.

- Hej sweetheart! Sa mamma glatt.

- Du låter glad, vad har hänt? Frågade jag.

- Lusians bror har friat till dej! Sa mamma överlyckligt.

- Va!? Ropade jag.

- Ja, igår, jag har inte haft chans att ringa dej, jag var tvungen att planera bröllopet! Sa mamma.

- Men jag ska INTE gifta mej med Edward! Sa jag argt.

- Men...

- INGA MEN! JAG ÄR KÄR I IAN INTE I NÅN JÄVLA EDWARD! Skrek jag och la på luren. Jag hade börjat gråta och Lee kom upp springade.

- Vad har hänt? Frågade hon och kramade om mej.

- Mamma vill att jag gifter mej med Lusians bror Edawrd, kan du fatta..? Viskade jag.

- Vill du det?

- NEJ! Fräste jag och tårarna rann. Liam och Jess hade kommit upp nu också. Liam kramade mej länge och hårt, jag begravde anisktet i hans vita skjorta.

- Jag hatar henne... viskade jag. Jess satte sej vid mej.

- Mamma kan inte tvinga dej syrran, sa hon och kramade min hand.

- Jag ska inte heller det, sa jag tyst och reste mej. När de andra gått ner satte jag mej i fönsteret, det var öppet och vinden svallkade mej skönt.

- Edward, HA, aldirg... muttrade jag. Då  såg jag en orörlig gestalt på sten gången. Jag kunde bara urskilja den kroppen, vem det var kunde jag inte se. Jag hoppade ner från fönsteret och sprang ner till ytterdörren. De andra tittade förvånat på mej. Jag sprang fram till den som låg där, vände den på rygg och fick en chock.

- Men... nej... viskade jag. De andra kom ut springade.

- Åh, snälla nej, sa Lee. Liam begravde anisktet i händerna.

- Fan heller, väste Jess och jag brast i gråt. Varför hände såna här saker alltid mej? MEJ?

- VAD IN I HELVETE ÄR DET SOM PLÅGAR MEJ! Skrek jag och pressade ansiktet mot Liams axel.

- Ring Ian, viskade Lee och försvann in igen.

- Ian, sa Ian när han äntligen svarade.

- Ian, kan du komma? Frågade jag tyst.

- Nu?

- Ja, det har hänt... nåt... sa jag.

- Jag kommer, sa han och la på. Efter tio minuter stod Ian med mej i sina armar.

- Vad är det? Frågade han.

- De har hittat Lusian... viskade jag.

- Va!?

Hittat en död kille som, borde varit ruttnad för länge sen, vad händer här?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...