Jag låg på soffan och zappade mellan de tusen kanlarena, jag hade tittat på

How I Meet You Mother och Gossip Girl första säsongerna tre gånger idag. Jag hade även lyssnat på alla 567 låtarna i min MP3-spelare.

- Äh jag dööööööör, sa jag och stängde av TV;en. Jag haltade ut till poolen och satte mej på en av de vita solstolarna. Jag lutade mej till baka och tänkte på Lusian. Hans aniskte, men så började anisktet se ut som Ians, först håret, och sedan ögonen, plötsligt insåg jag att Ian var speciell, men jag visst inte hur mycket. Pötsligt fick jag en jätte bra idé. Jag sprang, eller snarare försökte in i huset och ropade på Liam. Han kom med en gång.

- Har du Ians nummer?

- Ja, hurså?

- Får jag låna din mobil?

- Em , okej... han räckte över sin IPhone och jag tog den. Jag ringade snabbt upp Ian.

- Jaa? Sa han.

- Hej! Det är Becca!

- Hej?

- Jag undrar bara om du skulle vilja gå med mej på café, för jag får inte gå själv, och de andra är upptagna, kan du?

- Ööö, okej, visst lilla prinsessa, jag hämtar dej om tio minuter. Jag la på och gav Liam telefonen.

- Tack, men vi kan gå med dej om du vill..?

- Vet du? Kärleken är det bästa som finns! Sa jag och gick därifrån. Mn jag visste att alla i huset log efter mej, de visst hur jag uppförde mej när jag var kär, eller vad man nu ska säga.

- Är du redo? Frågade Ian när han kom, han bugade djupt och flinade.

- Dumhuvud, sa jag glatt och kramade honom. Han blev lite förvånad, det märkte jag, men han spelade ändå med.

- Kom nu! Sa jag och började gå. Problemt var att jag landade på min skadade fot. Jag föll ner oot marken och stönade av smärta. Ian hjälpte mej upp.

- Hur gick det? Frågade han och smekte mitt hår.

- Bra tack, sa jag och reste mej hastigt upp.

Ja... hur ska det gå på deras "dejt"?

PS. Tänk detta som en manga serie ritad av Ken Akamastu! (Love Hina skaparen)

Snyggt va? DS.

Jag såg bara de kristallklara vattnet omkring mej nu, allt var så vackert och fridfullt trotrs smärtan i benet, som nu hade spridit sej över kroppen också. Jag tittade ner och såg att maneten hade snott sina tentaklar över mitt högra ben och midjan upp till bröstkorgen. Jag försökte skrika, men det gick inte, det började mörkna för mej, mina lungar värckte av luftbrist, såhär skulle jag dö, ensam och dödad av en jäkla manet...

Ur Ians perspektiv (bara nån rad)

Jag såg hur hon sjönk, först visste jag inte vad jag skulle göra, varför kunde ingen annan lika "trevilg" som hon göra det? Sedan kände jag hur bejäret efter henne brännde i mej, jag kastade mej ner i vattnet för att rädda Becca.

Becca

När jag inte orkade mer kände jag starka armar kring mej, de drog mej mot ytan. Jag såg genom flimret att det var en man, han drog bort maneten, trots att den brännde honom, han kastade den utanför badområdet och drog mej sedan mot stranden.

- T-tack... flämtade jag. Sedan svartnade allt.

När jag vaknade igen låg jag på en säng, bredvid mej satt... Ian!?

- He... började jag med darrande röst. Han la handen på in panna.

- Det är bäst att du är tyst nu, sa han lugnt och smekte min kind.

- Vad hände? frågade jag.

- En manet drev in och klängde sej fast vid dej, den gjodre att du fic kramp, om jag inte sett dej hade du dött, sa Ian enkelt.

- Ååh, var det du som...räddade mej? frågade jag. Han nickade. Han följde mitt kindbens konturer med pekfingert.

- Ja, för du är så vacker,

- Bara därför?

- Nej, han log och reste sej upp.

- Hon har vaknat! Sa han till någon i rummet intill. I näsat sekund kom Lee och Jessica in springade.

- Oh my gash hur mår du!? Ropade Lee.

- Bra, fast det gör ont som faan i mitt ben, jävla idioter, tur att Ian var i närheten.

- Mm, jätte bra... sa Lee tyst. Jag började skratta och Ian också.

Har Ian och Becca kommit tillräckligt långt för att de ska falla för varandra? Cheka näsat del frö att veta!