Jag gick ensam på stan nästa dag. Det behövde jag. Jag träffade massor av gammla klasskamrater. Till exempel, John, Dunise, Mina, Hannah, David, Casper och Ellie. När jag satt på ett ute café såg jag Ian gående utanför. Jag vinkade och knackade på glaset. Han såg förvånad ut men kom ändå in.

- Jaha? sa han och satte sej mitt emot mej.

- Jag vill bara be om ursäkt för igår, sa jag.

- Det är lugnt,

- Och så ville jag ge dej det här, sa jag och räckte pappret med låttexten. Han läste sanbbt.

- Okej?

- Vad tycker du?

- Vem handlar den om?

- L-Lusian... sa jag tyst.

- Ditt ex... eh jag menar "kille" sa han. Jag nickade.

- Bra, sa han, kort och trött, sen reste han sej för att gå.

- Em... sa jag. Han ignorerade mej bara. Var han stött för det som hände igår? Jag suckade djupt och sjönk ner på stolen.

- När livet sviker är det bra att vara två... två, två, TVÅ!? Sa jag. Just det, vem pratar man om sina problem med? Jo sin bästis, eller bästisar i mitt fall.

Jag sprang hem och ryckte upp dörren.

- Hallå!? Ropade jag. Ingen svarade. Jag gick in i köket och såg en lapp på bordet.

"Vi stack iväg en sväng, kommer snart!" jag suckde igen.

Jag gick upp på rummet och drog på mej min bikini och en handduk. Sen gick jag ner till stranden. Jag kastade mej i vågorna och simmade omkring ett tag. Plötsligt kände jag en brännande smärta i ena benet. Fört trodde jag att det var kramp, men sen insåg jag att det var en brännmanet. Överallt omkring mej såg jag lyckligt ovetetande människor, jag försökte skrika men jag hade blibit förlamad, jag sjönk, nej, jag fick inte dö, inte såhär, nej... varför just jag?

Det började flimra för ögonen. Jag såg Lusians aniskte framför mej, Nu kommer jag, tänkte jag.

Adjö, förlåt syster, och mina vänner, förlåt... Ian.

Är detta slutet för Becca? Mer i nästa del av I Love You!

- Ian?

- Nej,

- Äh, sluta, jag vet att det är du! Sa jag stött.

- Nej, det är Damon, man hörde på hans röst att han flinade. Jag tog bort hans händer.

- Jag har e kille, sa jag lugnt.

- Jag bryr mej inte,

- Lämna mej ifred,

- Jag hörde att din pojkvän är död, sa Ian oskuldslöst.

- VAD FAN IAN! DRA! DRA, JAG HATAR DEJ! Skrek jag.

- Ta det lungt idiot, sa han.

- Neej, för fan dra din JÄVLA idiot! Grät jag.

- Lugna ner dej,

- ALIDRG! Han satte sej bredvid mej. Jag hade gömt anisktet i händerna.

- Becca...

- STICK! Fräste jag i hans aniskte. Han reste sej hastigt upp.

- Okej, sa han och gick utifrån mitt rum. Jag började gråta igen. Lite senare satt jag i sängen och skrev en liten låttext;

- Dissade du honom igen? Fyfan Becca, du är bara för skön, sa Liam när jag berättat vad som hänt vid poolen.

- Ja, du skulle sätt hans ansikte! Sa jag.

VÄNTA!? Ni har ju inte hört om Beccas mörka förflutna! Läs så vet ni sen;

Beccas pojkvän Lusian dog för tre år sen men hon har inte kommit över det. Hon ser det som om de fortfarande var ett par. Om hon skulle vara otrogen skulle hon känna sej hemsk och elak mot Lusian.

TILLBAKA I STORYN

- Är du fortfarande ledsen över Lusian? Frågade Liam tyst. Jag nickade.

- Otrogen tänker jag aldrig vara! sa jag. Liam nickade.

Nästa dag kände jag mej hängig, allt verkade grått och trist.

- Jag känner mej dålig idag... sa jag till Lee. Hon  nickade och bäddade ner mej. Sen kom hon upp med frukost.

- Tack Lee, sa jag och kramade henne hårt.

- Varsågod! Sa hon glatt och gick sen ner i köket. Jag tog upp min MP3-spelare och satte på "Maria-Therese", den kom från Sverige, och jag älskade den.

- En gullviva jag plockar av kärlek till, dina gula lockar och om du vill, ska jag plocka många fler, jag ska plocka alla blommor som sen ska ges, till den vackraste flickan vår jord kan ses, MARIAAAAA, THERESEEEEEE! Sjöng jag.

- Håll tyst Becca! Ropade Jessica från undervåningen.

- Idiot! Skrek jag tillbaks.

- Gissa vem? Sa någon och la händerna över mina ögon.

Vem är det nu då???? NÄSTA DEL ALLDELES SNART