Jag gick ensam på stan nästa dag. Det behövde jag. Jag träffade massor av gammla klasskamrater. Till exempel, John, Dunise, Mina, Hannah, David, Casper och Ellie. När jag satt på ett ute café såg jag Ian gående utanför. Jag vinkade och knackade på glaset. Han såg förvånad ut men kom ändå in.

- Jaha? sa han och satte sej mitt emot mej.

- Jag vill bara be om ursäkt för igår, sa jag.

- Det är lugnt,

- Och så ville jag ge dej det här, sa jag och räckte pappret med låttexten. Han läste sanbbt.

- Okej?

- Vad tycker du?

- Vem handlar den om?

- L-Lusian... sa jag tyst.

- Ditt ex... eh jag menar "kille" sa han. Jag nickade.

- Bra, sa han, kort och trött, sen reste han sej för att gå.

- Em... sa jag. Han ignorerade mej bara. Var han stött för det som hände igår? Jag suckade djupt och sjönk ner på stolen.

- När livet sviker är det bra att vara två... två, två, TVÅ!? Sa jag. Just det, vem pratar man om sina problem med? Jo sin bästis, eller bästisar i mitt fall.

Jag sprang hem och ryckte upp dörren.

- Hallå!? Ropade jag. Ingen svarade. Jag gick in i köket och såg en lapp på bordet.

"Vi stack iväg en sväng, kommer snart!" jag suckde igen.

Jag gick upp på rummet och drog på mej min bikini och en handduk. Sen gick jag ner till stranden. Jag kastade mej i vågorna och simmade omkring ett tag. Plötsligt kände jag en brännande smärta i ena benet. Fört trodde jag att det var kramp, men sen insåg jag att det var en brännmanet. Överallt omkring mej såg jag lyckligt ovetetande människor, jag försökte skrika men jag hade blibit förlamad, jag sjönk, nej, jag fick inte dö, inte såhär, nej... varför just jag?

Det började flimra för ögonen. Jag såg Lusians aniskte framför mej, Nu kommer jag, tänkte jag.

Adjö, förlåt syster, och mina vänner, förlåt... Ian.

Är detta slutet för Becca? Mer i nästa del av I Love You!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...