Taylor

Klockan var halv åtta på morgonen. Jag låg i min säng och betrakatde solkatterna i taket, det var verkligen fint väder ute idag, det var den 23 juli, en perkeft dag att vara på starnden på, eller kanske ta en båttur, snorkla? Vattenskidor, testa något nytt, inte en perfekt dag att gå på begravning för sin bästa vän, inte alls en perfekt dag för just det. Ian vände på sej i sängen, han sov fortfarande. Jag reste mej ur sängen och gick till badrummet. Jag klädde av mej och satte på badvatten. Jag satte mej och tog fram ett rakblad, ett sånt där man använder till rakhyvlar, antagligen Ians. Jag tryckte ner den vassa kanten i min arm. Jag bet ihop, jag fick inte skrika, då skulle Ian vakna, och det hade jag ingen lust med. Han skulle försöka stoppa mej, och då skulle jag... kunna göra vad som helst, till och med skada honom. Jag ristade in ett F, jag kved tyst, det rann blod och färgade vattnet rött, ner jag ristat in de 7 bokstäverna svimmade jag av allt blod.

Ian

Jag vaknade av ett klirande ljud som om någonting föll ner på stengolv. Jag satte mej upp. Trixie låg inte i sin säng bredvid mej. Jag gick upp för att leta reda på henne.

- Trixie?! Ropade jag, jag hörde rinnande vatten ifrån badrummet, han badade eller duschade antagligen. Jag öppnade dörren till badrummet, det luktade unket, lite som järn och salt... jag fick en chock när jag klev in.

- TRIXIE!??! Skrek jag och sprang fram till henne, på golvet låg ett av mina rakblad, blodigt, hennes ena arm var blodig och något var inristat i den, "Fucking" stod det, var hon så olycklig? Jag drog upp henne från det blodbadet till badkar och virade en handduk kring hennes kropp. Sedan kollade jag pulsen. Hon hade svimmat, tack gode gud, jag trodde hon var död, jag strök henne över pannan och sedan gjorde jag rent hennes arm.

Trixie

När jag vaknade kände jag en märklig frid inombords, som om jag utträttat något jag bode gjort för länge sedan. Jag öppnade ögonen, Ian stod vid speglen och knäppte sin skjorta.

- Godmorgon, sa jag och gäspade.

- Gör aldrig om det där igen, sa han.

- Förlåt, sa jag skammset, han satte sej bredvid mej.

- Trix, är du så olycklig? Att du gör illa dej själv? Frågade han.

- Nej, inte nu längre, sa jag.

- Men förut?

- Ja,

- Varför sa du inget?

- Jag vet inte, men det var en sån där dag Lissie hade sagt; "Nu rockar vi loss baby!" och en sån dag ska hon inte begravs på! Sa jag.

- Älskling, sa han och kramade mej. Jag krånglade mej loss.

- Det är långt Ian, jag gör inte om det, oroa dej inte, sa jag och log. Sedan reste jag mej från sängen och satte på mej kläder.

Klockan 4 skulle beggravningen vara då skulle jag byta till en svart klänning som täcken på sorg, men det var flera timmar kvar tills dess.

Jag gick ner och satte på mej mina converse.

- Vart ska du sweetheart? Frågade Ian ifrån köket.

- Jag ska till stranden! Sa jag.

- Okej, ses sen! Ropad han och jag stände dörren. Jag gick ner till stranden och satte mej i skuggan av ett träd.

- Trixie! Jag vände mej om.

- Taylor, sa jag uttråkat. Great, min hemska kusin!

- Du kan väl i alla fall låtsas att du är glad att se mej! Sa han och satte sej bredvid mej.

- Oh my gad Taylor! Det är såå kul att se dej! Nej, det går inte! Sa jag. Han suckade.

- Vad gör du i CA? Frågade Taylor.

- Jag bor här,  sa jag.

- Jaså, Lettie då?

- Hon är död, sa jag kort.

- Va?! Sen när? Jag sa inget utan bara reste mej, sedan gick jag hem.

- Hello, kort tur? Sa Ian.

- Mm, muttrade jag.

- Vad är det? Frågade han.

- Jag träffade Taylor, min heeeemska kusin! SLÄPP INTE in honom! Okej? Sa jag.

- Okej... sa Ian och skrattade. Jag satte mej vid bordet i matsalen.

- Jag måste skaffa jobb, sa jag.

- Sångerska skulle passa dej, sa Ian.

- Never in my life, sa jag.

- Kom igen, jag känner en bra tjej som kan hjälpa dej få skivkontrakt.

- Vem?

- P!nk,  sa han.

- P!nk!? Shit! Hemskt gärna! Sa jag.

- Jag ringer henne imorgon! Sa han och satte ner en tallrik omelet till mej.

- Kan du laga mat? Frågade jag misstänksamt.

- Dumhuvud! Sa  han och gick upp. Jag log för mej själv och började äta.

Klockan var fem i fyra, jag Vickie och Jennie stod med armarna om varnadra och grät. De hade bestämt att hon skulle begravas här i CA, jag och Vickie ville egentligen att hon skulle begravas i L.A men det gick inte. Prästen började prata sedan gick alla och la en ros på kistan och sa någonting.

- Lycka till sweetie, viskade jag och la dit min ros, sedan grät jag och Vickie i kapp medan Jennie tröstade oss. Ian och Eric också. Darren stod och darrade en bit bort, jag gick fram till honom.

- Hon kommer få det bra... började jag.

- NEJ! Skrek han och slog till mej, jag ramlade okull och slog i bakhuvudet.

- Vad gör du? Viskade jag.

- F-förtlåt, stamade han och sprang iväg. Ian hjälpte mej upp och kramade mej. Det här var den värsta dagen i mitt liv, först gjorde jag illa mej själv (fast det var uppfriskande på nåt sätt, jag skulle nog göra om det) och sedan träffade jag  Taylor, min bästis begravning och min vän slår mej, perkeft va? FUCKING PERCET! Jag suckade och började överväga att rista in "Perfect" i andra armen.