På morgonen steg jag direkt upp istället för att ligga kvar i sängen som jag brukade. Jag gick till badrummet och tog en dusch, jag tvättade håret och tvålade in mej noga. Jag gick ur duschen och började torka håret. Jag sveppte en handduk omkring min kropp om satte på mej jeansshorts och ett svart linne. Jag borstade håret och tog fram en mascara, när jag sminkat mej drog jag upp rullgardinen för mitt fönster. Jag öppnade det och tittade ut. Det är verkligen vackert här, tänkte jag, sedan sprang jag ner till köket. Jag gjorde i ordning frukost och när jag ätit den började jag städa. Jag städe först köket, sedan vardagsrummet, badrummet, Letties rum, gästrummen, till sist mitt rum. 

När jag var klar rann svetten, jag var tvungen att ta en till dusch och sminka om mej, istället för linne och shorts satte jag på mej en vit strandklänning och en solhatt. Seda packade jag en väska med handduk, mini banspelaren, skivor, block, penna, sudd, saft, mackor, pengar, nycklar m.m

Sedan gick jag till stranden. Jag hittade en plats lagom nära vattnet. Det var fullt och folk, jag bredde ut min handduk, jag satte upp parasolet jag tagit med mej och tog fram bandspelaren. Jag satte på "F**king Perfect" med P!nk och tog fram penna, block och sudd. Jag började skriva en ny låt.

- Har du vågat dej ner hit nu? Frågade en välkänd obehaglig röst. Jag tittade upp.

- Sterling, vilken chokerande UNDERBAR överrraskning... muttrade jag.

- Haha, tack, sa han.

- Vad vill du? Inte döda mej hoppas jag, sa jag.

- Nej, mer säga förlåt, sa Sterling. Jag tittade på honom.  Sedan brast jag ut i gapp skratt.

- Sägaförlåt? Fick jag fram. 

- Ja..

- Haha, jag skulle helldre förlåta ödet att det gör som, det gör mot mej! Haha, sa jag och skrattade.

- Azzå... började Sterling.

- Du är ett totalt vädro! Du kan visst ingenting om tjejer va? Sa jag och torkade skratttårarna.

- Jo... sa Sterling.

- Tydligen inte, jag förlåter dej inte för att du gjorde som du gjorde emot Ian, sa jag bestämt.

- Är det de ända du tänker på? Undrarde Sterling uttråkat.

- Ja, absolut! Sa jag och vände mej bort.

- Okej... jag hoppades att du skulle ta emot min ursäkt, nästa gång kanske? Sa Sterling och gick sin väg. Jag suckade och tittade efter honom.

- Så du sitter här och raggar killar i alla fall Trix? Sa en bekant röst. Jag vände mej om.

- Ah, Lissie! Du srämmade mej! Sa jag. Lissie skrattade och satte sej bakom mej.

- Vad gör du här ute? Jag trodde du skulle sitta inne i flera år till! Sa hon.

- Ja, men jag ångrade mej, sa jag och fnissade.

- Men kolla in de där urrrr snygga killarna! Sa Lissie och ekade mot tre killar.

- Jaja, du har faktiskt Darren, sa jag.

- EN dag uatn "kill-regler", snääälla! Sa Lissie.

- Okej då, sa jag och skrattade. Vi reste oss och började gå i riktining mot killarna.

- Jo.. Lissie seeer duu guuuldet dääär booorta? Sa jag med tillgjord röst, jag, Vickie och Lissie brulkade göra det här innan de träffade Darren och Eric.

- Jaaaaa! Vaaad fiiint! Sa Lissie. Killarna vände sej om.

- Guld? Sa den ena.

-Jaaa, dääär booooorta! Sa jag och pekade mot killarna. De började skrattade och vi fnittrade hysteriskt.

- Tack för komplimangen, sa en av killarna och log.

- Jag heter Chaz, sa den ena.

- Jag heter Ryan, sa den som let mot mej.

- Och jag heter Justin, sa den sista killen.  

- Jag heter Trixie, sa jag. 

- Och jag är Lissie! Ropade Lissie förtjust. Alla skrattade. I ögonvrån såg jag att Ian, Eric, Vickie och Daren kommit till stranden och var på ävg mot oss. Jag knuffade till Lissie. När hon fick syn på dem vände hon sej snabbt om. 

- Hej! Sa vi i kör. Ian och Darren tittade misstänksamt på Ryan, Chaz och Justin. Vickie gick fram till oss.

- Gud, när Darren fick syn på er fick han den där "hunter" blicken! Nis kulle bara veta! Fnittrade hon. Jag och Lissie började skratta. 

- Justin, Chaz och Ryan, det här är Vickie! Sa jag. 

- Jasså, goddager Vickie, sa Ryan. 

- Trix, vad gör du? Frågade Eric. Jag skrattade. 

- Eric, jag presenterar bara din FLICKVÄN, för de här KILLARNA, sa jag. Vickie och Lissie började då skrattara ännu mer.

- Är du ihop med nån av de? Frågade Justin.

- Nej, eller typ, sa jag tveksamt. Ian tittade på mej, jag lo, han nickade kort. 

- Är du ihop med honom? Undrade Chaz och ickade mot Ian.

- Inte än, sa jag. 

- Aha, ni då? Frågade Ryan. 

- Jag och Eric, och Lissie och Darren, sa Vickie snabbt.

- Jaha... sa Justin och Ryan.  

Jag satt och stirrade framför mej. På nattduksbordet stod en bricka med kaffe och en ostmacka, bredvid det låg mitt anteckningblock, en penna och ett suddigum. Jag hade inte ätit något eller rört blocket och pennan. Jag hade på mej blå ruttiga pyjamasbyxor, en t-shirt som jag skrivit på med tusch, det såg rätt häftigt ut enligt mej, jag hade satt upp håret och hade på mej mina glasögon (jag hade bara på mej dem då och då).

- Jaha, sa jag, rakt ut i luften. Lettie hade fallit i komma efter opperationen i förrgår. Hon hade alltså sovit i en och en halv dag. Jag hade gråtit lika länge, och  mina ögon var rödkantade av dessa tårar. Min mobil ringde. Jag lutade mej över displayen. "Lissie" stod det med blinkade blåa bokstäver. Jag tryckte på "högt på" knappen och accepterade samtalet.

- Trixie? Hur mår du? Frågade Lissie.

- Hemskt, sa jag och suckade.

- Stackare, ska jag och Vickie komma över? Vi kan ha filmkväll eller nåt, bjud killarna också! Sa Lissie.

- Jag vet inte, sa jag tveksamt.

- Kom igen nu, du måste vara jätte ledsen! Uppmuntrade Lissie.

- Okej då, men jag ser hemsk ut! Sa jag.

- Det gör inget! Jag och Vickie kommer över och fixar till dej, ring killarna så länge! Sa Lissie och la på. Jag suckde men log ändå.

- Liss, suckade jag och ringade Ian. När jag ringt allihop ringade det på dörren. Jag öppnade, det var Lissie och Vickie.

- Hej raring! Hur mår du? Sa Vickie och kramde mej hårt.

- Inte så bra, viskade jag. Lissie kramade mej också, sedan gick vi in i badrummet och fixade till mej. Sminket lyckades göra så att de mörka ringarna försvann, men ögonen var fortfarande rödkantade.

- Ingen märker det, sa Vickie.

- Tack, sa jag och kramde de båda två.

När killarna kom kramde först Darren och Eric om mej, sedan Ian. Hans famn var den jag längtat efter när jag suttit på mitt rum i nästan två dagar.

- Är du okej? Frågade han.

- Nej, sa jag och började nästan gråta igen.

- Vi klarar det, viskade han. Sedan satte vi oss alla 6 i soffan. Darren hade hyrt tre skräck filmer och alla skrattade åt honom när han stolt visade vilka det var. Vi bestämde oss för att se på "The Husk", den var verkligen läskig, jag, Vickie och Lissie började skrika på skådespelarna när de gjorde saker som vi tyckte var knäppa, som att gå i från varandra i ett majsfällt fullt med fågelskrämmor som dödade alla människor de såg.

Filmen var verkligen bra, den handlade om 4 killar och 1 tjej som krashade med sin bil mitt ut på landsorten, när de vaknade hade en av de försvunnit,  och så skulle 2 av de gå och leta efter hjälp i majsfälltet som låg runt omkring vägen. När de inte kom tillbaka gick tjejen iväg ensam i majsfälltet för att hitta de, och då anföll fågelskrämmorna henne, och då gick den sista killen också in i majsfälltet, och han och de andra två killarna hittade ett övergivet hus, och där hade en pappa och två söner bott för länge sedan, den ena sonen var älskad av pappan, men de andra gillade inte pappan lika mycket, sonen som inte pappa gillade dödade sin bror och hängde upp hon som fågelskrämma med en tygpåse över huvudet, och den fågelskrämman dödade andra människor som krashade vid vägen, och ja, varje fågelskrämma hittade ett offer, så tjejen som blev dödad av en fågelskrämma dödade en av killarna, som dödade en annan, som dödade nästa osckås vidare, tillslut var det en kvar som nästan blev dödad, när han var döende flydde han och kom ut ur fälltet vid vägen, det stannade en bil där och en man kom ut, och när killen låg där blödande kom fågelskrämman också, och sedan var filmen slut.

Jag klappade i händerna när den var slut och skrattade.

När jag senare satt på min rum skrev jag en text, som jag bestämde handlade om Ian, jag döpte den till "You Belong With Me".

(lyssna på låten ovan nu!!)

Jag log för mej själv.

- Dags att sova, sa jag och kröp ner under täcket.

  Trixie

(lyssna när du läser)

Jag spramg dem sita biten, jag så Ians gestalt i mörkret på flera meters håll.

- Ian? Sa jag. Han tog min arm och gick ner till vattenbrynet.

- Ser du den där udden? Frågade han och pekade på en upplyst liten plats som stack ut från klipporna hundra h´meter bort.

- Ja, sa jag.

- Den är full av festande 18-åringar, men din syster är tyvärr inte där, sa Ian.

- Vart är hon då? Frågade jag. Ian tittade mot en sandgropp. 

- Titta där, sa han. Jag gick fram till sandgroppen och satte mej på knä. I lä för vinden låg Letties kropp, den silver vita klänning som hade på säg var trasig, håret var vått.

- Vad hände? Viskade jag. Ian satte sej bredvid mej. 

- Hon stod längst ut på udd-kanten eller vad man nu ska säga, hon var full, och hoppade ner, men istället för att simma sjönk hon, jag såg hela händelsen coh simmade så snabbt jag kunde och hämtade henne. Jag vet inet om jag var tillräckligt snabb, men ambulansen är i alla fall på väg. Berättade Ian. Det var först nu jag upptäckte att Ian var blöt han också.

- Hur mår du då? Inget trubbel när du skulle hämta Lettie? Frågade jag. 

- Krallreven är vassa där ute, var allt han sa. Jag upptäckte ett rätt så djupt skär sår i hans vänstra arm som inte såg "bra" ut. 

- Men du blöder ju!? Sa jag och tog tag i hans hand.

- Jag vet, men du borde nog oroa dej mer för Lettie än mej, sa Ian.

- Jag vet, sa jag tyst och släppte hans hand. Jag kravlade fram till Lettie. Jag tog hennes hand. Jag hittade inte plusen, till en början, sedan kände jag den, väldigt svagt slog den. Tårarna välde upp i ögonen. 

- Snälla Lett, dö inte, jag klarar mej inte ensam. Viskade jag. En tår rann ner för min kind och landade på Letties panna. Hennes ögonlock fladdrade till. Sedan slog hon pp ögonen till hälften.

- Lett... viskade jag. Hon log svagt mot mej. 

- Jag lovar att inte klanta mej mer, viskade hon. 

- LETT! Ropade jag och kramde henne. 

- Jag klarar mej ur det här,jag lovar, sa hon.

- Tack, sa jag och fler tårar rann ner och landade på Letties ansikte.

På sjukhuset tog de hand om Lettie och jag satt i väntrummet med Ian.

Ian

Efter en halvtimme kom en doktor in och sa att Trixie fick komma in till Lettie. Hon sprang in ditt medan jag satt kvar, det tog säkert tre timmar. Men när Trixie kom ut såg hon gråtfärdig ut.

- Klara hon sej? rågade jag.

- De ska göra allt, men de tror inte det, sa hon och började gråta. Jag kramde om henne, och höll henne i min famn.

- Hon klarar sej, viskade jag, trots jag inte trodde på det.