Jag satt och stirrade framför mej. På nattduksbordet stod en bricka med kaffe och en ostmacka, bredvid det låg mitt anteckningblock, en penna och ett suddigum. Jag hade inte ätit något eller rört blocket och pennan. Jag hade på mej blå ruttiga pyjamasbyxor, en t-shirt som jag skrivit på med tusch, det såg rätt häftigt ut enligt mej, jag hade satt upp håret och hade på mej mina glasögon (jag hade bara på mej dem då och då).

- Jaha, sa jag, rakt ut i luften. Lettie hade fallit i komma efter opperationen i förrgår. Hon hade alltså sovit i en och en halv dag. Jag hade gråtit lika länge, och  mina ögon var rödkantade av dessa tårar. Min mobil ringde. Jag lutade mej över displayen. "Lissie" stod det med blinkade blåa bokstäver. Jag tryckte på "högt på" knappen och accepterade samtalet.

- Trixie? Hur mår du? Frågade Lissie.

- Hemskt, sa jag och suckade.

- Stackare, ska jag och Vickie komma över? Vi kan ha filmkväll eller nåt, bjud killarna också! Sa Lissie.

- Jag vet inte, sa jag tveksamt.

- Kom igen nu, du måste vara jätte ledsen! Uppmuntrade Lissie.

- Okej då, men jag ser hemsk ut! Sa jag.

- Det gör inget! Jag och Vickie kommer över och fixar till dej, ring killarna så länge! Sa Lissie och la på. Jag suckde men log ändå.

- Liss, suckade jag och ringade Ian. När jag ringt allihop ringade det på dörren. Jag öppnade, det var Lissie och Vickie.

- Hej raring! Hur mår du? Sa Vickie och kramde mej hårt.

- Inte så bra, viskade jag. Lissie kramade mej också, sedan gick vi in i badrummet och fixade till mej. Sminket lyckades göra så att de mörka ringarna försvann, men ögonen var fortfarande rödkantade.

- Ingen märker det, sa Vickie.

- Tack, sa jag och kramde de båda två.

När killarna kom kramde först Darren och Eric om mej, sedan Ian. Hans famn var den jag längtat efter när jag suttit på mitt rum i nästan två dagar.

- Är du okej? Frågade han.

- Nej, sa jag och började nästan gråta igen.

- Vi klarar det, viskade han. Sedan satte vi oss alla 6 i soffan. Darren hade hyrt tre skräck filmer och alla skrattade åt honom när han stolt visade vilka det var. Vi bestämde oss för att se på "The Husk", den var verkligen läskig, jag, Vickie och Lissie började skrika på skådespelarna när de gjorde saker som vi tyckte var knäppa, som att gå i från varandra i ett majsfällt fullt med fågelskrämmor som dödade alla människor de såg.

Filmen var verkligen bra, den handlade om 4 killar och 1 tjej som krashade med sin bil mitt ut på landsorten, när de vaknade hade en av de försvunnit,  och så skulle 2 av de gå och leta efter hjälp i majsfälltet som låg runt omkring vägen. När de inte kom tillbaka gick tjejen iväg ensam i majsfälltet för att hitta de, och då anföll fågelskrämmorna henne, och då gick den sista killen också in i majsfälltet, och han och de andra två killarna hittade ett övergivet hus, och där hade en pappa och två söner bott för länge sedan, den ena sonen var älskad av pappan, men de andra gillade inte pappan lika mycket, sonen som inte pappa gillade dödade sin bror och hängde upp hon som fågelskrämma med en tygpåse över huvudet, och den fågelskrämman dödade andra människor som krashade vid vägen, och ja, varje fågelskrämma hittade ett offer, så tjejen som blev dödad av en fågelskrämma dödade en av killarna, som dödade en annan, som dödade nästa osckås vidare, tillslut var det en kvar som nästan blev dödad, när han var döende flydde han och kom ut ur fälltet vid vägen, det stannade en bil där och en man kom ut, och när killen låg där blödande kom fågelskrämman också, och sedan var filmen slut.

Jag klappade i händerna när den var slut och skrattade.

När jag senare satt på min rum skrev jag en text, som jag bestämde handlade om Ian, jag döpte den till "You Belong With Me".

(lyssna på låten ovan nu!!)

Jag log för mej själv.

- Dags att sova, sa jag och kröp ner under täcket.

  Trixie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...