Lusian

- Ja, hade tydligen inte varit död, utan bara låtsas, han ligger på sjukhus nu, sa jag och snyftade.

- Jag antar att du heldre vill ha honom än mej, sa Ian.

- NEJ, han låstades att vara död, han struntade i mej, för fan jag hatar honom! Fräste jag och kramade Ian ännu hårdare.

- Okej, men du MÅSTE ändå träffa honom, sa Ian. Jag tittade undrade på honom.

- Varför då?

- Han vill säkert träffa dej, sa Ian.

- Jag bryr mej väl inte, sa jag uttråkat.

- Men det gör jag, sa Ian.

- Hur ofta vill ens pojkvän att man ska träffa sin ex-pojkvän? Frågade jag.

-Inte ofta alls, men det vill jag, vi gör det imorgon, sa Ian bestämt.

- Okej då, om du fäljer med så, sa jag. Han kysste min panna och gick sedan därifrån.

Nästa dag träffade jag Ian utanför Liams och Lees hus. Vi gick tillsammans till sjukhuset.

- Lusian Crap, sa jag.

- Rum 234 sa tjejen bakom disken. Vi till Lusians rum. Där låg han, han såg inte ut som igår, smutig och blek. Han var ren och hade färg på kinderna. Men han sov.

- VAKNA! Fräste jag i hans öra och ruskade honom våldsamt.

- Ta det lugnt, sa Ian. Men Lusian hade vaknat.

- Fan at dej Lusian, vad vill du mej? Väste jag. Lusian tittade frågade på mej och Ian.

- Becca? Frågade han.

- Nej, gubben i månen, vad vill du? Sa jag surt.

- Åh, Becca, jag...

- Håll käften och berätta vad du vill säga till mej! Sa jag och lutade mej mot Ian.

- Vem är du? Frågade Lusian och tittade surt på Ian.

- Min kille, än sen?

- Men JAG är ju din kille,

- Det tog slut när du "dog", sa jag.

- Just det, förlåt Becca,

- DÖ! Vrålade jag och slog till honom i huvudet.

- Ajaj, vad gör du?

- VAD VILL DU? Väste jag.

- Becca... började han.

- Bra då gå vi då! Sa jag och drog med mej Ian till dörren.

- BECCA JAG ÄLSKAR DEJ JU! Skrek Lusian. Tårarna rann nu.

- HÅLL KÄFTEN! JAG HATAR DEJ! SKrek jag och sprang därifrån. Ian kom efter mej. Han tog tag i mej och jag gämde mej i hans famn. Han höll om mej. Länge, hårt och betryggande. Då hörde jag fotsteg bakom oss. Jag vände mej om. Dt var Lusian.

- LÅT MEJ VARA! Skrek jag och slog till honom så han tappade balansen, sedan drog jag med mej Ian ut från sjukhuset.

När vi kom hem satte jag mej på en av solstolarna, och bara stirrade framför mej.

- Jag ska och spela in säsong fyra av Vampire Diaries om nån månad, sa Ian och satte sej bredvid mej.

- Okej, alla strunar i mej, jag vet, sa jag.

- Vill du följa med? Jag tittade undrade på honom.

- Vill du det?

- Varför inte?

- Bara jag får vara med dej så är jag nöjd! Sa jag och kramade honom hårt. Sedan kysste jag honom.

- Avgjort då? Sa han.

- Yes! Sa jag och kysste honom igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...