- Förlåt, sa Ian och vände bort ansiktet.

- Det är lugnt. Sa jag. Jag lät min hand glida ner från hans axel.

- Jag gillar dina ögon, sa han och log.

- Tack, sa jag.

- Imorgon, vill du gå med mej och Vickie? Sa jag.

- Visst, om du vill det, sa han.

- J-ja, sa jag.

- Okej, sa han och rufsade om mit hår. Han reste sej och gick mot dörren.

- Vi ses imorgon då, sa han och gick. Jag ringade med en gång till Vickie och berättade.

- Great, nu ska du bara få honom att fråga... och jag har en jätte bra idé... sa Vickie.

- Inget knäppt bara! Sa jag.

- Nej då, du för se imorron, ses! Sa Vickie och la på.

Nästa dag gick jag, Vickie, Eric (blev med tvingad av Vickie) och Ian till stan. Jag hade på mej en svart kappa eftersom det blåste. När vi kom till en bro la plötsligt Vickie handen bakom örat.

- Vänta hör ni? Sa hon.

- Jo... sa jag.

- Den där "Maria-Therese" låten! Sa Eric.

- Ja... den där som jag älskar... suckade jag lyckligt.

- Jag plockar upp en röd ros av kärlek till dina röda läppar, och om du vill kan jag plocka alla rosarna, jag ska plocka alla blommar som sen ska ges, till den vackraste flickan som vår jord kan ses, Maria-Therse... sa jag.

- Trixe Alsén! Rättade Vickie och vi skrattade.

- Ska vi gå snart eller? sa Eric. Han och Ian såg rääätt så uttråkade ut.

- Okej, sa jag och fnissade. Vi gick omkring lite.

- KOLLA! Ropade jag och pekade på ett sklyfönster.

- Skit vad sööööt! Ropade Vickie.

- En förlovingsring? Ni skämtar! Sa Eric.

- DU skämtar, fnös jag. Ian tittade på ringen. Sedan log han.

- Jag skulle ge min flickvän en sån här ring, sa han och höll upp en ring med blå sten och silver...

- Skit, men det är ju ringen du har i "The Vampire Diaries" sa jag.

- Ja, den är myckte snyggare. Sa han och gav den till mej så jag kunde inspektera.

- Om det var vi som skulle förlova oss skulle jag bli överlycklig! Sa jag och skrattade. Ian lyfte ett ögonbryn. Jag gav honom ringen. Han log mot mej. Jag log tillbaks. Vi tittade på varanada ett långt tag.

- V-vi borde gå, sa jag.

- Ja, sa han och började gå. Jag gick efter.

- Du, jag menade det jag sa, på två sätt, sa jag och sedan sa jag inget mer. Lät honom tolka det hur han ville.

- Menar du att du skulle... började han. Jag la ett pekfingert över hans mun.

- Kanske, sa jag och sprang i fatt Vickie. När jag berättat vad jag sagt fnittrade Vickie förtjust.

- Haha, du är bäst på att tjusa killar, sa hon och skrattade.

- Tackar ödmjukast, sa jag och kramde henne.

När vi kom hem satte jag på mej mjukisbyxor och ett svart linne. Lettie satt i soffan och kollade på TV. Jag orkade inte kolla på hennes tråkiga TV-program utan gick upp och la mej på sängen. Jag satte på datan och gick in på "spotify", sedan satte jag på "Take me home, country roads", jag skapade en spellista med den överst, sedan kom "What Are Worlds", "Heartbets", "Just the Way You Are" och så vidare. Medan jag lyssnade gick jag in på min blogg "A Normal Girl's Life". Jag skrev;

"Inte så normal längre... Har någon att fråga; "Can You Wanna Be My Boyfriend?" Haha :D Inte så lätt..." Jag loggade ut från bloggen och stängde ner internet. Jag återgick till att bara lyssna. Min mobil ringde.

- Trixie, sa jag.

- Hej Trixie, en okänd kvinnoröst.

- Vem är det? Frågade jag.

- Det är din mor, kom hit genast!

- Va? Men...

- Bryr du dej inte ett dugg om din pojkvän?

- JAG HAR INGEN!

- Hur känner du Ian då?

- Va? Ian, låt honom vara! Mamma la på. Jag sprang ut. Jag såg mej omkring. Igenstans såg jag mamma. Plötsligt hörde jag hennes röst.

- Kom hit min blomma! Sa hon.

- Mamma! Ropade jag.

- Sjung blomman min! Ropade mamma. Jag minndes sången min mamma lärde mej, den som hon sa jag skulle sjunga om jag hamnade i trubbel.

- Blomma sprid din glöd, stark och intensiv, bota med ditt ljus och ge mej kraft och liv, kraft och liv.... sjöng jag. Mamma kom fram till mej. Bakom henne låg nån helt orörlig. Jag sprang fram till honom.

- Ian, hej du, hur mår du? Sa jag och ruskade honom.

- Han mår fint, sa mamma.

- Vad vill du?

- Vad vill en mor sitt barn?

- DU ÄR DÖD! Skrek jag. Mamma satte sej bredvid mej, sedan var hon borta... jag suckade och sjönk ihop. Jag lutade mej mot Ians orörliga kropp.

- Blomma sprid din glöd, stark och intensiv, bota med ditt ljus och ge mej kraft och liv, kraft och liv.... viskade jag. Efter fem minuter rörde Ian på sej.

- Hur mår du!? Sa jag.

- Jag mår bra! Sa han och reste sej. Jag tittade på honom.

- Okej, sa jag. Han smekte min kind, sedan gick han. Och jag gick in igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...