Jag sprang fram till Darren, Eric och Ian. De hade fått upp Ian, han hostade och det rann blod från ett sår i magen. Jag såg att det inte var djupt med det blode desto mer.

- Vi måste få honom till nån som kan göra rent det där! Sa jag och började vada in mot land med killarna efter mej.

- Du kanske, var inte din mamma det? sa Eric.

- Jo... hon lärde mej en del, kom så går vi hem till mej, SKYNDA! sa jag och så började vi gå mot mitt hus (eller ja Letties hus). Det var tur att jag bodde så nära stranden... Vi fick in Ian i huset och jag görde snabbt rent såret och lindade det med bandage (stavs hur?).

- Ian, hur mår du? Sa jag.

- Jag tror han är medvetlös Trix, sa Eric.

- Håll honom varm, lägg en filt eller nåt över honom, och sedan... sa jag. De gjorde som jag sa.

- Sen? Frågade Darren.

- Häll vatten på honom, sa jag. Darren och Eric tittade förbryllat på mej.

- Okej... sa Eric och gav mej ett glas vatten. Jag hällde det i hans ansikte. Han hostade till. Sedan satte han sej upp och stönade av smärtan i magen (antog jag).

- Det funkade! Sa jag.

- Vad funkade? Frågade Ian omtöcknat.

- Att hälla vatten på dej, något som önskas? Sa jag.

- Vatten, sa Ian. Jag hällde ett till glas över honom.

- INTE SÅ! Fräste han. Jag, Darren och Eric skrattade.

Efter tre timmar hade killarna tröttnat att se på när jag pysslat om Ian, de hade stuckit till starnden nästan med en gång.

- Mår du bättre nu? Frågade jag.

- Ja, tack Trix, sa Ian. Jag förde hans lugg åt sidan och log mot honom. Jag lutade mej framåt för att rätta till hans lugg ännu mer, han tog tag i mon hand.

- Ian... sa jag. Han reste sej, lutade sej mot mej och sedan, kysste ha n mej. Jag visste först inte vad jag skulle göra, sedan besvarde jag kyssen så passionerat att jag själv blev rädd. Ha smekte mitt hår.

- Ian, sa jag. Han fortsatte att  kyssa mej och jag besvrade varje kyss.

- Trix... sa han. Jag la ett finger över hans mun.

- Jag gillar ditt sätt att kyssa mej på, sa jag. Ha log.

- Tack desamma.

EN VECKA SENARE

- Så ni är alltså ihop? Sa Lissie nyfiket.

- Nej, inte än.. sa jag och log.

- Kysste varandra? Sa Vickie. Jag rodnade.

- Shit, kysst varndra redan? WOW! Sa Lissie. Jag flinade.

- Ja vi har väl blivit för seriösa för snabbt anatr jag... sa jag.

- Nej! Jag och Eric var snabbt på varandra med sånt där, oro dej inte! Sa Vickie. Jag skrattade.

- Tack Vick, sa jag.

Ian ringde samma kväll. Han lät stressad och otålig, inte likt honom alls.

- Vad har hänt? Frågade jag.

- Det gäller din syster Lettie, sa han. Och jag drog efter andan.

- Men hon hade lämnat en lapp att hon var på party! Sa jag.

- Det hände en sak på "partyt" kom till stranden så ska jag visa dej... sa Ian.

- Okej, jag kommer! Sa jag. 

Medan jag skyndade mej ner till stranden bulltade mitthjärta värre än någonsin. Jag orkade inte att flera jag brydde mej om blev skadade...

Döds kort kapitel... jag vet, men jag vet inte riktigt vad som ska vara fel på Lettie...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...