Lissie och Trixie

Trixie

Ian

Jag och Lissie hade en hel dag på stranden, Vickie skulle till sina föräldrar dagen där på så hon var tvungen att gå ganska tidigt och packa. Eric hjälpte henne, så jag, Lissie, Darren och Ian blev kvar. När klockan var 18.44 gick jag och Lissie hem till mej och fixade massor av bra filmer, godis, chips, läsk o.s.v Vid halv elva var det fortfarande nåolunda ljust ute. Jag sa till Lissie att jag tog en promenad i 20 minuter. Jag gick ner tillen klippavsats,det fanns en väg som man kunde gå ner för, om man visste hur man skulle göra, vilket jag gjorde. När jag kommit ner satte jag mej på en sten, och kollade ut över vattnet. 

Sedan gick jag hem. Jag och Lissie var uppe tills klockan 2 på natten. Sedan somnade hon. När hon gjort det ringde jag Ian.

- Du måste vara galen som ringer såhär sent... vad vill du? Stönade han.

- Jag inte sova, sa jag trotsiggt.

- Och du ringer MEJ? Har du inte din kompis där? Suckade han.

- Nej, hon sover,

- Fråga henne hur hon gör då, godnatt,

- Nej, sa jag envist.

- Snälla, muttrade Ian.

- Hur mår Lettie tror du? Viskade jag.

Tystnad.

- Ingen anng, sa Ian oskyldigt.

- Vaddå? Vad har hänt! BERÄTTA! Krävade jag.

- Okej, okej, jag fick höra av en tjej som hade varit på sjukhuset för att hälsa på sin syrra, hon berättade att...

- Att?

- Att Lettie inte klarar sej, avslutade Ian.

- VA!? HUR LÄNGE HAR DU VETAT!? Skrek jag.

- Hela dan...

- VARFÖR SA DU INGET?!

- T... började han.

- NEJ DU, JAG KAN FAKTISKT HANTERA DET! MEN DU GÖR DET OMÖJLIGT OM DU UNDANHÅLLER DET FÖR MEJ! GÅ OCH DÖ! Messade jag och slängde på luren.

- Va? sa Lissie som sömndruket suttit säg upp.

- Lettie kommer att dö... viskade jag.

- Trixie, kom hit, sa Lissie och kramade mej hårt.

 Trixie /tänk er att hon har Taylor Swifts ansikte. 

- Vila i frid kära, kära syster, jag kommer sakna dej, i hela mitt liv, låt inget komma i mellan minnerna av dej och mej, så vila i frid, käraste syster...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...