Trixie

Trixie

Jennie

Jag satt vid bordet och hade gjort i ordning en kopp kaffe. Jag var inte i L.A längre, igår hade jag flytt, direkt efter Letties begravning, jag hade hittat en liten stuga ute på landet, liten och liten, och stuga ocg stuga, det var en vila med en liten privat badplats och allt. Jag drog på mej en grå hood-tröja och min skinnjacka. Sedan gick jag ut. Jag tände en ciggaret och drog några bloss.

- Hej! Du där! Jag vände mej om. En tjej med brunt hår, jeans och en vit kortärmad blus. Hon satt på huk på grus vägen utanför min trädgård.

- Jag? Frågade jag och blåste ut röken.

- Ja! Ny inflyttad va? Sa Tjejen.

- Haha, ja, sa jag.

- Snyggt hus va? Sa Tjejen.

- Mm, mumlade jag.

- Jag heter Jennie, du då? Sa tjejen och sträckte handen över grinden.

- Trixie, sa jag och skakade hennes hand.

- Jaha, vart kommer du ifrån? Frågade Jennie.

- Kom in vet ja! Sa jag och öppnade grinden.

- Åh tack! Jag har alltid beundrart det här huset! Och ALLTID drömt om att gå in i det... sa Jennie.

- Haha, ja det är verkligen beundransvärt! Sa jag.

- Röker du? Frågade Jennie.

- Typ, sa jag och stäckte fram packet. Hon tog emot det och jag gav henne min tändare.

- Tack, sa hon och tände en cigg.

- Så vart kommer du ifrån? Frågade Jennie igen.

- Jag bodde i L.A förut, sa jag.

- Wow, varför flyttade du?

- Jag hade ett skitliv där, sa jag.

- Aha, jag fattar, mitt liv var också skit innan jag flyttade hit, sa Jennie.

- Vart bodde du då? Frågade jag.

- New York, i en liten lägenhet som jag knappt hade råd med, sa Jennie.

- Här då? sa jag.

- Jag träffade en kille, han hade ett hus som han ville sälja, när jag sa att jag var intresserad men inte hade pengar nog gav han mej det i desperation att bli av med det, jag fick ett shcyst jobb och här är jag! Sa hon.

- Ingen pojkvän? Frågade jag.

- Nej, det ger mej bara trubel, jag tror inte på kärleken, sa Jennie.

- Inte jag heller, längre... sa jag.

- Vem svek dej?

- Min kille, fast, han hade all rätt till det, jag var arg på honom...

- Åh, sånt drama! Stönade Jennie. Vi började skratta.

- Kom in, jag ska visa dej huset, sa jag.

- Shit, hemskt gärna! Sa Jennie. Jag skrattade och vi gick in.

Trixies rum

Köket

Vardagsrum

Matsal

Verandra

Poolen (ta bort palmen och kapelett)

- Azzå shit vilket hus! Sa Jennie.

- Jag har två gästrum också! Sa jag och Jennie skrattade. Vi satte oss på min säng, oturligt nog fick Jennie syn på min gitarr.

- Wow, kan du spela? Frågade hon.

- Ja, sa jag.

- Spela något! Ropade hon.

- Haha, okej då! Sa jag och tog upp gitarren.

Jag började spela;

(tänk er att en tjej sjunger, lyssna på låten!)

- Wow, fan vad bra du är! Sa Jennie.

- Tack! sa jag och började skratta.

- Oj, vad mycket klockan är! Jag måsten äta nu! Sa Jennie.

- Du kan äta här, det är lugnt! Sa jag.

- Tack! Sa Jennie och skrattade. Jag kokade spaggeti och rörde ihop en sås, sedan serverade jag. Vi skrattade och pratade under måltiden, sedan satte vi oss i soffan och tittade på "House". Efter det gick Jennie hem.

- Vi ses imorgon? Sa jag.

- Visst! Jag ska jobba på förmiddagen med vid tre kommer jag över! Sa Jennie.

- Okej, ses! Sa jag och stängde dörren.

Precis när jag skulle gå coh lägga mej knackade det på dörren. Jag öppnade tveksamt den, där utanför stod Ian.

- Ian vad i, vad gör du? Sa jag förvånat.

- Hämtar dej, sa han  bestämmt.

- Va?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...