Ian

Jag såg mej omkring i vattnet, jag såg först inget, men sedan såg jag en blodstrimma som försvann nere i mörktet. Jag simade mot blodstimma, då såg jag en mörkgrå hajkropp stryka förbi mej tätt intill. Jag vek snabbt undan. Ett rovdjursöga blickade in i mina ögon. Jag dök mot blodet, fick tag i Becca och började simma upåt.

En av hajarna attackerade mej men jag vejde undan, sedan slog jag den på nosen, så lite näs/nos blod kom, de andra hajarna blev galna och snart attackerade de varanda och jag flydde med Becca upp till ytan. De från motorbåten skrek av glädje när jag och Becca var uppe, de fick först upp henne sedan mej, jag kastade mej över Becca och började med konstgjord andning.

- K-klar h-hon s-sej? Viskade jag och Jess satte sej vid mej.

- Ambulansen är på väg, hur mår du? Sa hon.

- Jag mår bra! Fräste jag och skrek att de skulle köra in till stranden med motorbåten. När de fått in Becca i ambulansen följde jag efter i min bil. Jag sprang fram till disken.

- Rebecca Flemming! Sa jag.

- Rum 304, våning 2! Sa tjejen bakom disken och jag sprang upp för trapporna till rum 299, 300, 301, 302, 303, 304! Jag slet upp dörren, där låg min lilla livslåga. Hon andades knappt och hon var iskall.

- Nej, snälla Becca dö inte... viskade jag och smekte hennes kind. En doktor kom in.

- Kommer hon klara sej Dr. Ossotro, sa jag (det stod på hans personalbrika).

- Jag vet inte, antagligen inte, de där beten var inet att leka med, mycket brutet, starckre... sa Ossotro.

- Ååh nej... viskade jag.

- Vänta lite, är inte du Damon Salvatore? Sa Ossotro plötsligt.

- Nej, eller ja, typ... sa jag.

- Mina döttrar älskar din serie, kan man få autograf? Sa han.

- NEJ! Bara om Becca klarar sej, annars lägger jag ner hela jävla skiten med skådespeleri! Skrek jag och satte mej i en fotölj i rummet.

- F-fötlåt Mr. Salvatore, sa Ossotro, jag orkade inet rätta honom till Somerhalder, men efetrsom Mrs. Somerhalder kanske inet klarade sej så... jag suckade djut och Ossotro gick ut ur rummet. Jag satte mej vid Becca och tog hennes hand.

- Lilla Becca, om du dör, kommer jag aldrig mer gå ut, jag lägger ner känisskapet, och jag ska bara spela dina låtar och ligga på min säng och gråta, tills en månad gått, sedan ska jag ta livet av mej, och då kommer jag älskling... viskade jag. Hon rörde sej inte.

- Haha, nej kom Anna! Sa någon ütanför, jag suckade, tänk att vissa kunde vara lyckliga nu...

- BECCA, OM DU DÖR... JAG KAN INTE LEVA DÅ! UTAN DEJ GÅR INGET! JAG ÄLSKAR DEJ MER EN ALLT ANNAT! DÖ INTE! DÖ ALDRIG, SNÄLLA! Skrek jag och började gråta. Då öppnade Becca ögonen.

- Ian... sa hon med hes röst.

- Becca... började jag och kramade hennes hand.

- Jag älskar dej... viskade Becca och smekte min kind.

- Om du dör... sa jag.

- Jag dör inte så länge du finns, för jag älskar dej mer än allt, och om jag lämnar dej, så klarar du dej inte... sa Becca. Jag tryckte på den röda knappen och doktorer kom för att hjälpa Becca. Jag åkte hem, för jag orkade inte mer...

- Ian! Jag sticker till stranden med Jess och Lee! Ropade jag.

- Okej, ha det bra, jag, Nina och Paul behöver ändå planera lite med resigörren om säsong fyra idag! Sa Ian och pussade mej på kinden.

- Okej, ses ikväll! Sa jag och öppnade dörren.

På stranden var det halvfullt och mitt i alltihopa hörde jag Jess och Lee skratta.

- Lee! Jess! Ropade jag och sprang fram till de.

- Hej Mrs. Somerhalder! Sa Jess och skrattade.

- Har du kommit över det där nu? Frågade jag. Jess hade varit arg på mej i en hel månad nu för att jag gift mej trorts att jag sa att jag inte skulle göra det. Men nu hade det tydligen gått över.

- Jag är jätte ledsen för det där, jag fattade inte att det var såhär du kände dej när jag gifte mej... förlåt syrran! Sa Jess och jag kramade henne.

- Lusian då? Hört nåt? Frågade jag. Lee och Jess skakade på huvudet.

- Han försvann efter beskedet att ni skulle gifta er, sen dess har ingen sett honom... sa Lee.

- Jaha, hoppas han inte gör något tokigt bara... sa jag och suckade.

- Ja, han har redan vissat sin sorg när han förudmjukade dej! Sa Jess.

- Mm, förresten ska jag ha konstert med min tre låtar i helgen, kom vet jag! Vi har tre VIP-gäster hittlis, Matti, Agnes och Sofia! Sa jag.

- Och det är? Frågade Lee.

- Min första fans! Kul va? Sa jag.

- Ja... jag kommer! Sa Jess och Lee i kör.

- Vad bra! Kom så badar vi! Sa  jag och så sprang vi i kapp ner till vattnet. Jag kastade mej i och så började vi plaska. 

Vi simmade längre och längre ut, tillslut ville inte de simma längre men jag fortsatte längre och längre ut.

- Becca! Inte så långt! Det finns faktiskt hajar här ute! Skrek Lee från bryggan hon hoppat upp på 100 meter ifrån där jag var.

- Vad sa du? Skrek jag tillbaks.

- Det finns... HAJAR! SKrek hon och Jess stämmde in när Lee ropade "hajar".

- Vad? Sa jag.

- HAJAR! BAKOM DEJ! KOM! BECCA! BECCA! NEJ BECCA! Skrek de. Då la jag märke till fenorna som simmade omkring mej. Och jag skrek rätt ut.

- HJÄLP! HÄMTA HJÄÄÄÄLP! Skrek jag. Jess var redan på väg i det enda målet och jag skrek till av smärta när något vass skärde in i mitt ben.

- BECCA! ÅH NEJ! SNÄLLA! Skrek Lee när hon såg allt blod. Mer smärta i mitt andra ben, och i min sida, ett högg som fick mej att se rött.

- Nej... viskade jag. Då hörde jag en båtmotor bakom mej, och nån försökte hjälp mej, men hajen, den drog ner mej under vattenet. Jag kunde bara se blod, och så plötsligt ett hugg i ryggen och ett svart rovdjur öga... Någons händer fick tag i mej och på började en dragkamp mellan hajen och han/hon själv.

- Aj, mitt ben... sa jag halvhögt. Hajen vann, för jag åkte ner i vattnet igen, och ett hugg rätt i bröstkorgen,och allt blev svart.

Lees perspektiv några rader

Jag såg hur de tappade henne, och hur blodet färgade ytan, alldels för mycket för att Becca skulle kunna överleva... Jess hade sjunikt ihop bredvid mej, tårarna rann ner för min och hennes kinder. Jag sträckte förbrilt handen mot platsen där Becca försvunnit. De andra höll tillbaka mej, nej, nej, nej, Becca... hon kunde inte vara död...

Du hörde jag en motorbåt, den kom rusade mot oss och stannde precis intill oss. Ian stod i fören och hoppade över till oss.

- Vad har hänt? Frågade han orloligt.

- Becca... viskade jag och pekade mot vattenytans blodbad.

- Nej... viskade han.

- Jag är så ledsen... sa jag. Ian stirrade bara på blodet, hans ögon var blanka, aldrig trodde jag att man skulle se Ian Somerhalder gråta...

- NEJ FÖR FAN! HON KAN INTE... sa Ian och kastade sej ner i vattnet.

- IAN HAJARNA! De är ju kvar... men han var borta... de skulle i alla fall få träffas igen...

Vad kommer hända? Kommer Ian hitta Becca vid liv eller... utan... och kommer han klara sej? Det får vi snart se...

- ...gifta dej med mej!? Avslutade Ian.

- Gy, Ga, Gö, Gi-Gifta mej!? Flämtade jag.

- Ja... vill du? Sa han och tog min hand, sedan satte han på en vacker silver ring med blåsten, en sådan de hade på Vampire Diaries...

- Din ring?!

- Ja, tackar du ja eller nej? Sa han. Jag lutade mej fram och kysste honom, länge.

- Ja! Sa jag och kramade honom. Han snurrade runt mej och kysste mej.

- Bröllopet blir om en vecka! Sa han och tog min hand, sen begede vi oss hemåt.

Bröllposdagen, klockan 12.00 (En kvart innan bröllopet)

Jag satte upp håret i en tofs och tittade mej i spegeln. Jag hade på mej en vit bröllopsklänning och Ians ring på mej. Jag log mot mej själv och snurrade ett varv.

- Wow, inte illa! Sa Liam, han stod plötsligt bakom mej.

- Tack, bestmen! Sa jag och kysste Liam på kinden.

- Ian är taggad, skit kul azzå, sa han och kramde mej.

När vi stod vid altaret och prästen började pratade var jag så nervös att jag helst ville springa ut ur kyrkan.

- Vi har samlats här idag för att förena.... (bla bla, nu tager du pratet).

- Ian Joseph Somerhalder, tager du denna Rebecca Angela Flemming, till din äkta maka och älska henne i nöd och lust?

- Ja, sa Ian och log mot mej.

- Rebecca Angela Flemming, tager du denna Ian Joseph Somerhalder till din äkta make, och älska honom i nöd och lust?

- Ja, yes, det gör jag, I DO! Ropade jag och strålade som en sol mot alla i kyrkan.

- Ringarna, sa prästen och vi byte ringar.

- Du kan kyssa bruden, sa prästen sedan och Ian kysste mej.

En månad senare

- Ian, det är din tur att hämta posten! Skrek jag.

- Nej, din tur,

- Jag gjorde det ju igår!

- Haha, jätte roligt, gå och gör det nu! Sa Ian.

- Nej,

- Jo,

- Nej,

- JO!

- NEJ! Ian kom upp och la handen på min axel. Log övertalande och kysste mej på panna.

- ÄCKEL PERVO! Fräste jag.

- DUMHUVUD! Fräste Ian.

- Idiot,

- Knäppis,

- Galenpanna

- Surpuppa

- Jävla dumma idiot!

- Sura manhaftiga tönt!

- Hur vågar du!? Skrek jag och slog till Ian.

- Använd inte den tonen mot mej! Fräste Ian.

- Vilken ton då?

- Den där tonen du använder nu!

- Jag får använda vilken ton jag VILL i mitt eget hus!

- DITT eget hus!?

- Ja just mitt eget hus, så länge du inte orkar gå och hämta posten!

- Posten är i så fall MIN, du kanske minns att den är adresserad till MEJ!

- DÖ, DÖ, DÖ! Skek jag och sprakade honom i ansiktet. Jag gick ilsket till Lee och Liam och ringade på.

- Har ni bråkat IGEN? Frågade Liam.

- Ja... sa jag olyckligt och Liam skrattade.

När jag senare gick hem satt Ian och tittade på TV.

- Hej värdo, sa jag och pussade Ian på kinden.

- Hej, tönt, Haha, sa Ian och vi brast ut i skratt.

Kommer det gå med äktenskap eller? Det får vi snart se!

 Jessica i sin bröllopsklänning

- Vänta Becca! Ropade Jess efter oss.

- Nej, snart kan du kalla mej Mrs. Somerhalder, syrran, sa jag och blickade till Ian.

- HAR HAN FRIAT!? DÖ, DÖ, DÖ!! SKrek Jess och måttade ett slog mot Ian, jag var redan framför honom, jag kontrade enkelt Jess och slog till henne så hon flög i luften.

- GIFT DEJ INTE... viskade hon.

- Varför? Då gifter dej ju! Sa jag likgiltigt.

- Jamen... om jag INTE GIFTER MEJ DÅ!? Skrek Jess.

- Visst, oavgjort! Sa jag och klappade Jess på ryggen. Hon suckade och reste sej upp.

- Jag meddelar alla det... sa hon och tittade på mej med ögon dimmiga av tårar som svämmade över.

- Em Jess... viskade jag. Hon började gå.

- Becca... sa Ian lågt.

- JESSICA! Vänta! Såklart att du får gifta dej! Jag ska i alla fall inte göra det! Skrek jag. Jess vände sej om.

- Menar du det?

- Ja, absolut! Sa jag och föll i hennes armar.

En vecka senare

- Vill du gå ut idag? Frågade Ian, vi satt på stranden och drog in den rena morgon luften i våra lungor.

- Visst, vart? Sa jag.

- Det har öppnat ett nöjesfällt här borta, dit kan vi gå! Sa Ian och pekade.

- Okej, sa jag och kysste honom på kinden.

Vi gick till nöjesfälltet och jag var överlycklig för att Ian jätte mej en storsockervadd.

- Du... kan... vi... mums vad gott...gå in i spökhuset? Frågade jag.

- Em, visst, sa han och vi gick in. Det var faktiskt väldigt läskigt, spindelväv och dammiga statyer överallt. Plötsligt ramalde ett skelett ner från taket. Jag skrek som en galing och tog skydd i Ians famn.

- Ta det lugnt, det är konstgjort! Sa Ian lugnade. När vi kom ut satt en lapp på dörren till utgången. Det stod;

"OBS, allt härinne är äkta, hämtade från Egypteien (hur stavas det???), Hihi

// Personalen."

- Vadå "hihi"! Fräste jag. Ian skrattade. När vi gått runt hela dagen tog Ian med mej till en biograf.

- Ninja Again, vill du se? Sa han.

- Jajaja!! Sa jag glatt och klappade händerna. När vi gick in såg jag att det bara satt småungar där.

- Varför tar du med en tjej på en SÅN här film!? Muttrade jag.

När filmen var slut lekte jag till och med ninja över fasination till filmen.

- Haha, måste du LEKA filmen trorts att den var bra? Frågade Ian.

- Ja, den var ju hel bra! Sa jag glatt. Sedan gick vi till stranden igen. Det var solnedgång och väldigt vackert.

- Ååh, vad fint! Eller hur Ian? Sa ajg och log mot honom.

- Ja... det är en sak jag skulle vilja fråga dej... sa Ian tveksamt.

- Vad, vad? Sa jag.

- Eh, jo, skulle du vilja...

Wow, vad vill han fråga? SNart kommer nästa del!

- Ja... hon sa att hon var trött på dej och allting annat här, att du bara tänkte på Ian och dej själv, och att du struntade i henne totalt... sa Lee.

- Vad snackar hon för dynga!? Jag bryr mej visst! Men om hon så gärna vill vara i O.C så får hon det...

- Åh, just det! Hon ska visste gifta sej med nån Edward... din mamma var förkrossad över att su vägrade gifta dej med honom, och när det visade sej att han var kär i båda er som ville Jess göra det...

- Men, hon hatar ju honom... viskade jag.

- Inte längre tydligen... sa Lee.

- Jag ska fan sätta stopp för det där jävla bröllopet, när är det?

- I morgon klockan 3...

- Hälsa de andra att jag har stuckit till O.C. Sa jag och la på.

- Jag sprang ner till inspelingsplasten och rätt in i hela alltet. Alla skrek och klagade mej.

- Vad gör du Becca!? Fräste Ian.

- Jag drar till O.C., ett bröllop att hindra! Ses! Sa jag och kysste Ian på kinden innan jag sprang tillbaks till huset, och han efter. Jag packade snabbt ner lite grejer i min väska och satte på mej min ytterock, sedan sprang jag till flygplasten.

- Becca, jag följer med! Ropade Ian efter mej.

- Du har en inspeling ju!

- Jag fick faktiskt ta ledigt, vänta! Ropade han. Efter fem minuter kom han också.

- Hur lång tid har vi på oss? Frågade Ian.

- Bröllopet börjar klockan 3!

- Vem ska gifta sej?

- Min syrra, och DET måste vi sätta stopp för! Ropade jag och sprang ombord på närmsta plan.

NÄSTA DAG KLOCKAN 15.00 JESSICAS PERSPEKTIV NÅN RAD

Jag stod vid altaret nu, och prästen skulle nu börja med "tager du" tjafset.

- Edward Rufus Crap, tager du denna Jessica Maria Flemming till din äkta maka, och älska henne i nöd och lust? Frågade prästen.

- Ja. Sa Edward.

- Jessica Maria Flemming tager du denna Edward Rufus Crap till din äkta make och älska honom i nöd och lust? Frågade prästen.

- STOPPA BRÖLLPET JÄVLA PERVO MUNK! Skrek nån som jag kände igen, Becca.

Becca

Alla stirrade på mej och Ian när vi kom in stormade.

- FÖR FAN JESS! VARFÖR SULLE JAG INET TYCKA OM DEJ? Skrek jag och kramde min älskade syster.

- Becca... viskade Jess.

- Jag gillar dej visst, sa jag och kramade henne.

- F-förlåt Becca... viskade Jess.

- Det är okej, bara då förlåter mej...

- Klart jag gör! Sa Jess och höll om mej.

- Kan du svara då Jessica? Frågade prästen.

- Visste kan jag det, sa Jess. Jag drog efter andan. Jess släppte min hand och kysste Edward på munnen. Alla stirrade.

- Klart att jag gör! sa hon. Jag gömde ansiktet i Ians skjorta.

- Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitit
Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills
När jag tänker på dagen, någonting hände mellan oss
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte
Vi bröt av våran band och dom gick av på mitten
Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt
Att det var du och jag mot världen som kämpa till dötts
Du högg mig I ryggen, vad va det som hände?
Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner
Du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är
Vart tog den personen vägen som alltid fanns där?
Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet
Du förlorade min tillit när du släppte min hand
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le
Men när jag sitter här skriver rinner tårarna ner
När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar

Och jag glömmer dig mer för varje dag

Vi gick skilda vägar, greppade tag I andras händer
Löften om att bry sig som inte längre finns mer
Och all skit som jag fick ta, du är fan inte värd det
Vill du ha mig vid min sida får du börja med en sak
Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal
Och jag glömmer dig mer för varje dag...

- Vad ska det där betyda? Frågade Jess.

- Det här trodde jag inte om dej Jess, och den här gången handlade låten inte om Lusain, utan om dej! Skrek jag. Sedan gick Ian och jag ut ur kyrkan för att aldrig komma tillbaka...

Vad ska hända nu?  Kommer livet aldrig se ljust ut för Becca?

Namn; Rebecca, kallas för Becca av alla.

Ålder; 19 år

Född; 1989, 29 November, L.A

Kan göra; Sjunga och Kendo

Favoritstad; Kyoto och Tokio (intresserad av Japan)

Låtarna hon sjungers skapare; Sofijah

Pojkvän; Ian Somerhalder

EX; Lusian Crap

Familj; Mamma Dakota, Pappa David (okänd) och syster Jessica.

Ja... det var nog allt just nu!

//Lexi   

- Jag tittade osäkert på Justin, var allt bara ett stort uttänkt skämt av Lusian, tydlige, för Justin skrattade också och buade.

- Fan, jag hatar er! Har ni inget eget liv!? Speciellt då Lusian! Du högg mej i ryggen idiot! Skrek jag coh sprang därifrån. Tårarna rann och rann, jag skulle få leva i evig skam, som gått på ett spratt, för att få mej förudmjukad...

- VÄNTA BECCA! Ropade nån bakom mej. Jag vände mej om, det var de tre tjejerna som inet buat och stått längt fram.

- Vi älskar dej verkligen, kan vi få en autograf? Frågade den ena.

- Visst, har ni penna och papper då? Frågade jag.

- Ja, jag har! Sa tjejen med mörkbrunt hår och chokladbruna ögon. Hon sträckte fram papper och en bläckpenna.

- Vad heter ni då? Frågade jag.

- Sofia, Agnes och Natta, sa den brunhåriga.

- Jaha, vem är vem då? Sa jag.

- Jag är Natta, sa hon.

- Och du? Frågade jag och tittade på den blonda.

- Agnes, sa tjejen.

- Och då är väl du Sofia? Sa jag till den sista rödhåriga tjejen.

- Ja, sa hon och log. Jag skrev; "Till Sofia, tack för du gillar mej, om du vill sjunger jag gärna för er tre! //Becca"

"Till Agnes, håll dina vänner nära, när livet senare är krångligt är det bra att vara flera! //Becca"

"Till Natta, jag kommer alltid finnas där för mina fans, så lita alltid på att jag sjunger om ni ber om det, tack för den kärleken ni ger mej! //Becca"

När de fått sina autos log jag och kramde om de.

- Sjung nu! Sa Natta.

- Vad?

- Ja, gör det! Insämde de andra.

- Hehe, okej, ni ska få höra min nyaste jag kommit på! Sa jag.

- Jaa, hemskt gärna! Ropade de i kör.

- Fuck off med erat prat, jag kan göra som jag vill
det är ni som backar undan och jag som står still
på samma jävla plats som jag har stått hela livet
att jag är jag det står jag för, allt det är givet
avundsjuka folk som inte vet vad ni ska göra
lämna mig ifred och försök inte störa
jag vet vilka ni är och ni ska sluta nu direkt
annars ångrar du dig sen när ert pannben bilr spräckt
underskattade talanger var som sitter in i CHECK, check att leva erat liv
det kan fan inte vara lätt,
vara avundsjuk på bruden som är mera man än dig,
du har ingen kuk du har en fitta PRECIS som din tjej
stämpla mig för allt, ja är fan ingen ängel,
men ja får vad ja vill men du får ingenting i sängen,
jag blir lakk på ditt tjafs, att jag är värdelös
själv ligger du och sprattlar som en bebis i kuvös
så finns det en flicka och hon har blivit dissad
dom säger det är mitt fel att hon blivit mer dissad
skyll på mig och stämpla mig, fyfan vad ja tar åt mig
seriöst är du trög? ja har fan inte rört dig
lämna mig ifred nu och skit i vad dom säger
sköt ditt eget skit liv, so what om ja e player!??!
det är inte din buisness så lämna det och gå,
om du inte kommit över kom tillbax om några år,
tillbaka till killen som tror att han är nått,
ja hittar inte på nått
1 2 3 TJÖT, men okej, var lite snälla och gå till tönten och SUG,
ja vet var han finns för han är bögen i buren...

- Wow, du är ju jätte bra... sa Natta.

- Tack, men jag måste gå till Ian nu! Sa jag.

- Ian Somerhalder, eller Damon Salvatore? Frågade Sofia storögt.

- Herregud, kan du fixa auto till oss!? Frågade Agnes.

- Absolut! Sa jag och gick.

- Heej Ian, hemma nu! Sa jag. Ian kom fram till mej, klockan var bara halv 2, spelade han inte in?

- VAD HAR DU GJORT!? Frågade han och kramade mej.

- Va??

- Din kind... sa Ian.

- Ååh... det... sa jag och berättade vad som hände.

- Han går mej på närverna den där... sa Ian.

- Just det, mina tre ända fans ville ha en auto av dej, sa jag.

- Em , okej, sa han och log.

- Fixar du det?

- Jadå, imorgon... sa han och kysste mej på pannan.

- Ska du inte spela in? Frågade jag.

- Paus i 15 minuter, sa Ian.

- Okej... sa jag. Sedan hjälpte Ian mej att göra rent mitt sår och göra i ordning mej. När jag gick ut sedan hade jag på mej en svart/vit strandklänning och en solhatt. Sedan hade jag släppt ut håret och satt på mej svarta gladitorer.

När jag kom ner till stranden tog jag av mej klänningen, där under hade jag min svarta nya bekini, sedan kastade jag mej i. Jag minndes när Ian räddat mej från den där atans manteten, det var så länge sen nu... jag gick upp från vattnet och ringde till Lee.

- Ååh, BECCA! Hur mår du? Kommer du snart!? Ropade Lee när hon svarade.

- Japp, Ian fick ledigt i en månad så vi kommer hem om en vecka! Sa jag glatt.

- Jaa! Liam kommer bli såå glad! Sa Lee.

- Jess då? Frågade jag.

- Ååh... hon, azzå, hon har åkt hem till O.C

- HON HAR VAD!? Skrek jag.

Alla tittade på mig.

- Vad är det? Har ni aldrig hört nån sjunga förr? Frågade jag och började gå därifrån.

- Becca! Det var fantastikst! Ropade Lusian efter mej. Jag svarade inte. Han sprang fram till mej.

- Ta... började han men hann inte längre för än jag slog till honom i ansiktet med knytnäven.

- Aj, varför gjorde du så?

- Fattar du trögt eller? Jag sa ju att det där var det sista vänliga jag gjorde mot dej, sa jag och började gå iegn.

- Men...

- Häll käften! Skrek jag.

Nästa morgon när jag gick ut omringades jag av pressen. Överallt var det fotografer.

- VAd fan håller ni på med!? FRäste jag.

- Du är den nya "superstaren" sa en kvinna som såg ut som en repporter.

- Va? Sa jag.

- Jag heter Monica Warp, och jag står här med Becca Somerhalder! Sa kvinnan.

- VAD FAN SA DU!? Skrek jag.

- Va? Frågade Monica, det var då jag märkte kameramannen med kamera som filmade alltihop.

- VAD FAN HÅLLER NI PÅ MED!? VADÅ SOMERHALDER!? Fräste jag.

- Ja, igår när du sjöng på stranden, wow vad impade vi blev, nu ska du till toppen tjejen! Sa en kille som trängt sej fram till mej.

- Jag heter Justin, och är din manger! Sa han och log stort mot mej.

- Vänta ett tag, vem har sagt att JAG vill bli superstjärna!? Sa jag.

- Öm, du när du sjöng igår? Sa Monica och Justin i kör.

- Men vad fan tänker ni med!? Jag vill inte det! Och vad fan menar ni med "Somerhalder"? Fräste jag.

- Är ni inte gifta då? Frågade Monica.

- MEN VAD FAN ÄR DET MED ER! NEJ FÖR FAN! VI ÄR BARA IHOP! Skrek jag, nu hade Ian också kommit ut.

- Vad in i helvete händer här? Frågade han trött.

- Ååh, självaste Ian kan vi ju fråga! Ropade Monica.

- Om vad? Frågade Ian förvirrat.

- Visst är ni gifta!? Sa Justin och Monica ivrigt.

- MEN NEJ FÖR FAN! Skrek jag och Ian på samma gång.

- Jamen... du vill väl till toppen Becca? Frågade Justin.

- AZZÅ DÖÖÖ! JAG VILL FÖR FAN INTE BLI NÅN JÄVLA SUPERSTAR! BARA FÖR ATT JAG SJÖNG PÅ STRANDEN IGÅR BETYDER DET INTE... ÅH VARFÖR ÄR NI SÅ TRÖGA!? Vrålade jag. Ian tog tag i mej och sedan drog han in mej i huset.

- Vad i heliske händer här? Frågade han.

- Igår sjöng jag på stranden för att få Lusian att fatta att det är över, tydligen var jag "Supersuperduper" bra, och nu vill de få mej att toppa alla listor...

- Så varför inte ta chansen?

- VILL du bli av med mej eller? Frågade jag stött.

- Nej men, medan jag spelar in kan ju du hålla på med sånt där sjunggrej! Sa Ian.

- Ööö, okej... jag kan försöka! Sa jag och kysste Ian på kinden. Sedan gick jag ut och viftade med armarna för att få uppmärksamhet av pressen.

- Jag kan väl göra några såna där tunér och sånt, om ni så gärna vill det, sa jag.

- YEEEEES! Skrek Justin och kramade om mej.

1 MÅNAD SENARE

- Skynda då! Din första spelning börjar snart! Ropade Justin och jag sprang ner till hallen. Ian stod där och kramade om mej.

- Lycka till! Synd att jag har inspelning, annars hade jag kommit! Sa han och kysste mej. Sedan skyndade jag och Justin till platsen där jag skulle sjunga.

- Hej allihop! Ropade jag när jag väl stod på Scénen. Fansen skrek och busvisslade, jag blev glad av allt sorl.

- Okej... jag tänkte börja med "Du är det finaste jag vet", som jag skrivit till min kille Ian Somerhalders ära, typ... Okej då börjar jag! Sa jag och musiken började spelas...

Jag tittade på alla fansen när jag var klar, de tittade på mej, sedan började de våldamt klappa i händer.

- Tack så my... började jag men då kände jag någontinng vass som skärde in i min kind. En sten.

- Aj, vem fan... började jag, sedan kom fler, och då såg jag vem som kastade och nu dragit med sej fler, Lusian, LUSINA!?

- Men vad fan Lusian håller du på med!? Skrek jag ilsket.

- Haha, as dåligt, varför sjunger du inte "min" låt!? Skrek han.

- DEN ÄR INTE DIN! JAG SKREV DEN FÖR ATT JAG TÄNKTE PÅ DEJ, IDIOT! Skrek jag.

- Haha, du är fan knäpp! Ropade Lusian och flera av killarna började bua. Snart buade alla utom några tjejer längt fram...

Jaha...och nu då? Snart kommer näsat del!