- Jag tittade osäkert på Justin, var allt bara ett stort uttänkt skämt av Lusian, tydlige, för Justin skrattade också och buade.

- Fan, jag hatar er! Har ni inget eget liv!? Speciellt då Lusian! Du högg mej i ryggen idiot! Skrek jag coh sprang därifrån. Tårarna rann och rann, jag skulle få leva i evig skam, som gått på ett spratt, för att få mej förudmjukad...

- VÄNTA BECCA! Ropade nån bakom mej. Jag vände mej om, det var de tre tjejerna som inet buat och stått längt fram.

- Vi älskar dej verkligen, kan vi få en autograf? Frågade den ena.

- Visst, har ni penna och papper då? Frågade jag.

- Ja, jag har! Sa tjejen med mörkbrunt hår och chokladbruna ögon. Hon sträckte fram papper och en bläckpenna.

- Vad heter ni då? Frågade jag.

- Sofia, Agnes och Natta, sa den brunhåriga.

- Jaha, vem är vem då? Sa jag.

- Jag är Natta, sa hon.

- Och du? Frågade jag och tittade på den blonda.

- Agnes, sa tjejen.

- Och då är väl du Sofia? Sa jag till den sista rödhåriga tjejen.

- Ja, sa hon och log. Jag skrev; "Till Sofia, tack för du gillar mej, om du vill sjunger jag gärna för er tre! //Becca"

"Till Agnes, håll dina vänner nära, när livet senare är krångligt är det bra att vara flera! //Becca"

"Till Natta, jag kommer alltid finnas där för mina fans, så lita alltid på att jag sjunger om ni ber om det, tack för den kärleken ni ger mej! //Becca"

När de fått sina autos log jag och kramde om de.

- Sjung nu! Sa Natta.

- Vad?

- Ja, gör det! Insämde de andra.

- Hehe, okej, ni ska få höra min nyaste jag kommit på! Sa jag.

- Jaa, hemskt gärna! Ropade de i kör.

- Fuck off med erat prat, jag kan göra som jag vill
det är ni som backar undan och jag som står still
på samma jävla plats som jag har stått hela livet
att jag är jag det står jag för, allt det är givet
avundsjuka folk som inte vet vad ni ska göra
lämna mig ifred och försök inte störa
jag vet vilka ni är och ni ska sluta nu direkt
annars ångrar du dig sen när ert pannben bilr spräckt
underskattade talanger var som sitter in i CHECK, check att leva erat liv
det kan fan inte vara lätt,
vara avundsjuk på bruden som är mera man än dig,
du har ingen kuk du har en fitta PRECIS som din tjej
stämpla mig för allt, ja är fan ingen ängel,
men ja får vad ja vill men du får ingenting i sängen,
jag blir lakk på ditt tjafs, att jag är värdelös
själv ligger du och sprattlar som en bebis i kuvös
så finns det en flicka och hon har blivit dissad
dom säger det är mitt fel att hon blivit mer dissad
skyll på mig och stämpla mig, fyfan vad ja tar åt mig
seriöst är du trög? ja har fan inte rört dig
lämna mig ifred nu och skit i vad dom säger
sköt ditt eget skit liv, so what om ja e player!??!
det är inte din buisness så lämna det och gå,
om du inte kommit över kom tillbax om några år,
tillbaka till killen som tror att han är nått,
ja hittar inte på nått
1 2 3 TJÖT, men okej, var lite snälla och gå till tönten och SUG,
ja vet var han finns för han är bögen i buren...

- Wow, du är ju jätte bra... sa Natta.

- Tack, men jag måste gå till Ian nu! Sa jag.

- Ian Somerhalder, eller Damon Salvatore? Frågade Sofia storögt.

- Herregud, kan du fixa auto till oss!? Frågade Agnes.

- Absolut! Sa jag och gick.

- Heej Ian, hemma nu! Sa jag. Ian kom fram till mej, klockan var bara halv 2, spelade han inte in?

- VAD HAR DU GJORT!? Frågade han och kramade mej.

- Va??

- Din kind... sa Ian.

- Ååh... det... sa jag och berättade vad som hände.

- Han går mej på närverna den där... sa Ian.

- Just det, mina tre ända fans ville ha en auto av dej, sa jag.

- Em , okej, sa han och log.

- Fixar du det?

- Jadå, imorgon... sa han och kysste mej på pannan.

- Ska du inte spela in? Frågade jag.

- Paus i 15 minuter, sa Ian.

- Okej... sa jag. Sedan hjälpte Ian mej att göra rent mitt sår och göra i ordning mej. När jag gick ut sedan hade jag på mej en svart/vit strandklänning och en solhatt. Sedan hade jag släppt ut håret och satt på mej svarta gladitorer.

När jag kom ner till stranden tog jag av mej klänningen, där under hade jag min svarta nya bekini, sedan kastade jag mej i. Jag minndes när Ian räddat mej från den där atans manteten, det var så länge sen nu... jag gick upp från vattnet och ringde till Lee.

- Ååh, BECCA! Hur mår du? Kommer du snart!? Ropade Lee när hon svarade.

- Japp, Ian fick ledigt i en månad så vi kommer hem om en vecka! Sa jag glatt.

- Jaa! Liam kommer bli såå glad! Sa Lee.

- Jess då? Frågade jag.

- Ååh... hon, azzå, hon har åkt hem till O.C

- HON HAR VAD!? Skrek jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...