- Ja... hon sa att hon var trött på dej och allting annat här, att du bara tänkte på Ian och dej själv, och att du struntade i henne totalt... sa Lee.

- Vad snackar hon för dynga!? Jag bryr mej visst! Men om hon så gärna vill vara i O.C så får hon det...

- Åh, just det! Hon ska visste gifta sej med nån Edward... din mamma var förkrossad över att su vägrade gifta dej med honom, och när det visade sej att han var kär i båda er som ville Jess göra det...

- Men, hon hatar ju honom... viskade jag.

- Inte längre tydligen... sa Lee.

- Jag ska fan sätta stopp för det där jävla bröllopet, när är det?

- I morgon klockan 3...

- Hälsa de andra att jag har stuckit till O.C. Sa jag och la på.

- Jag sprang ner till inspelingsplasten och rätt in i hela alltet. Alla skrek och klagade mej.

- Vad gör du Becca!? Fräste Ian.

- Jag drar till O.C., ett bröllop att hindra! Ses! Sa jag och kysste Ian på kinden innan jag sprang tillbaks till huset, och han efter. Jag packade snabbt ner lite grejer i min väska och satte på mej min ytterock, sedan sprang jag till flygplasten.

- Becca, jag följer med! Ropade Ian efter mej.

- Du har en inspeling ju!

- Jag fick faktiskt ta ledigt, vänta! Ropade han. Efter fem minuter kom han också.

- Hur lång tid har vi på oss? Frågade Ian.

- Bröllopet börjar klockan 3!

- Vem ska gifta sej?

- Min syrra, och DET måste vi sätta stopp för! Ropade jag och sprang ombord på närmsta plan.

NÄSTA DAG KLOCKAN 15.00 JESSICAS PERSPEKTIV NÅN RAD

Jag stod vid altaret nu, och prästen skulle nu börja med "tager du" tjafset.

- Edward Rufus Crap, tager du denna Jessica Maria Flemming till din äkta maka, och älska henne i nöd och lust? Frågade prästen.

- Ja. Sa Edward.

- Jessica Maria Flemming tager du denna Edward Rufus Crap till din äkta make och älska honom i nöd och lust? Frågade prästen.

- STOPPA BRÖLLPET JÄVLA PERVO MUNK! Skrek nån som jag kände igen, Becca.

Becca

Alla stirrade på mej och Ian när vi kom in stormade.

- FÖR FAN JESS! VARFÖR SULLE JAG INET TYCKA OM DEJ? Skrek jag och kramde min älskade syster.

- Becca... viskade Jess.

- Jag gillar dej visst, sa jag och kramade henne.

- F-förlåt Becca... viskade Jess.

- Det är okej, bara då förlåter mej...

- Klart jag gör! Sa Jess och höll om mej.

- Kan du svara då Jessica? Frågade prästen.

- Visste kan jag det, sa Jess. Jag drog efter andan. Jess släppte min hand och kysste Edward på munnen. Alla stirrade.

- Klart att jag gör! sa hon. Jag gömde ansiktet i Ians skjorta.

- Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitit
Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills
När jag tänker på dagen, någonting hände mellan oss
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte
Vi bröt av våran band och dom gick av på mitten
Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt
Att det var du och jag mot världen som kämpa till dötts
Du högg mig I ryggen, vad va det som hände?
Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner
Du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är
Vart tog den personen vägen som alltid fanns där?
Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet
Du förlorade min tillit när du släppte min hand
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le
Men när jag sitter här skriver rinner tårarna ner
När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar

Och jag glömmer dig mer för varje dag

Vi gick skilda vägar, greppade tag I andras händer
Löften om att bry sig som inte längre finns mer
Och all skit som jag fick ta, du är fan inte värd det
Vill du ha mig vid min sida får du börja med en sak
Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal
Och jag glömmer dig mer för varje dag...

- Vad ska det där betyda? Frågade Jess.

- Det här trodde jag inte om dej Jess, och den här gången handlade låten inte om Lusain, utan om dej! Skrek jag. Sedan gick Ian och jag ut ur kyrkan för att aldrig komma tillbaka...

Vad ska hända nu?  Kommer livet aldrig se ljust ut för Becca?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...