Jag satt vid mitt skrivbord och skrev. Jag skrev en liten dikt om mitt liv, om min mamma, när jag läste upp den för mej själv kom jag fram till att det lät bättre som sång, jag ändrade "vara en familj" till "vara bästa vänner" och lite sådant, så att det lät som om det var en kompis som svikit mej istället för min mamma.

- LETTIE! KOM HIT! Ropade jag. Lettie kom snabbt och lutade sej över min axel.

- Vad är det? Frågade hon.

- Jag skrev en låt! Lyssna! (lyssna nu på låten ovanför, för det är den hon skrev alltså!).

När Jag sjungt den nickade Lettie.

- Vad ska den heta? Frågade hon.

- När en vän försvinner är det bra att vara två, tror jag... sa jag.

- Varför inte "När livet sviker"? Sa Lettie.

- Ja! Det blir bra! Ian måååste få höra den! Sa jag.

- Ian? Inte Vickie? Frågade Lettie.

- Eh, jo...det var henne jag menade, sa fel! Sa jag okynningt.

- Okej... sa hon och log.

Nästa dag visade jag låten för Vickie och Lissie (som hade kommit hem). De tyckte om den. När vi stod där och pratade gick Ian förbi.

- Hej, sa jag och vinkade. Han nickade mot oss och gick vidare.

- Är han arg för igår eller nåt? Frågade Vickie. (Jag hade berättat för henne och Lissie).

- Vet inte... sa jag  och suckade. 

- Fast han är ändå sjuuuukt snygg! Sa Lissie och alla tre skrattade. Vi gick till stranden med Darren och Eric. Jag vågade inte bada med tanke på vad som hände förra gången så jag tittade bara på.

- Är du här ensam? Sa en röst bakom mej, jag vände mej om.

- Hej Ian, sa jag och log. Han sa inget utan satte sej bakom mej.

- Är du ensam eller inte?

- Inte, sa jag. Han tittade menade på Vickie som skvätte vatten och skrek.

- ...henne känner jag inte, jag kom hit själv hehe, sa jag. Ian skrattade lågt.

- Har du en huvudvärkstablett? Frågade Ian.

- Mm, jag har alltid med det på stranden, annars får jag så ont i huvudet... sa jag.

- Jag med, sa Ian och log. Han tog emot tabletten och jag letade fram en falska vatten och gav honom. Han svalde tabletten och gav tillbaks flaskan.

- Varsågod, sa jag uppriktigt.

- Tack, sa han och flinade. Jag råkade lägga handen på hans, och rodnade.

- Förlåt, sa jag och drog undan handen.

- Röd som ett körsbär eller vad man nu säger... sa Vickie som kommit upp från vattenet.

- Tyst med dej, sa jag och skvätte sand på henne.

Ian

Jag tittade på Trixies ansikte. Det var så, så, tilltalande, de blå/gröna ögonen och de blonda lockarna... och röda läpparna... jag kom ihåg låten som de spelat upp när vi va på stan... En gullviva jag plockar av, kärlek till dina gula locckar... Låten stämmade in på Trixie, verkligen... jag log för mej själv.

- Ian? Ian!? Vakna! Vi går och badar! Sa Trixie.

- Okej, sa jag. De sprang ner i vattnet. Jag såg Sterling en bit bort. Skulle han? Ja det skulle han. Han gick mot tjejerna, jag ha uppfatta kniven i hans hand. Jag sprang ner till honom och ställde mej ivägen.

- Wowowowow, vad tror du att du är på väg? sa jag och flinade.

- Flytta på dej Somerhalder, sa Sterling.

- Skulle inte tro dej KNIGHT, sa jag.

- Sluta mucka gräl, sa han och höll upp sin kniv.

- Vad hade du tänkt dej? Hota mej? Sa jag.

- Nej, döda dej, sa Sterling.

- Knappast! Sa jag och tog ett steg framåt.

- IAN! Vad gör du?! Jag vände mej om, Trixie! Jag såg på henne, då kände jag något kallt och vasst sjukna in i min mage och jag föll ner i vattnet.

Trixie

Jag sprang till Ian och försökte förbrillt få upp honom.

- Sluta kämpa lillan, sa Sterling. Jag höjde huvudet och såg på honom. Joe och Darren hjälpte Ian medan jag gick fram till Sterling.

- Vad in i helvete GÖR DU!? Skrek jag.

- Du... började han  men jag avbröt honom.

- KÄFTEN! VAD FAN VILL DU MEJ!? ZAC ÄR UTSLÄPPT NU! SÅ SKIT I IAN FÖR I HELVETE! Vrålade jag och sparkade till Sterling så han föll och tappade kniven.

Haha, lite ägd kanske?? Kommentera gärna! SNÄÄÄLLA!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...