Ian

Jag gick ut ur kyrkan. Tyngd av löftet jag gav till Becca.

- Ian...sa Lee. Hon la handen på min axel.

- Gör inget dummt nu, hon ville inte att du också skulle dö, sa hon och log svagt.

- Nej, jag lovar, sa jag och viftade bort Lees hand. Jag började gå ner mot vattnet, Beccas favoritplats.

- Becca, jag lovade, och jag håller vad jag lovar, men bara till de som betyder extara mycket, som du, så nu ska vi mötas igen, sa jag och gick ut i vattnet till knäna.

- Nej, Ian låt bli! Jag vände mej om. Det var Nina, hon sprang och kastade sej i min famn.

- Nina...

- Gör det inte, snälla, snälla, jag vill inte förlora dej! Sa hon och kramde mej hårdare.

- Jag måste, sa jag enkelt.

- Nej det måste du inte! Du kan glömma henne! Du kan få ett bra liv här med mej! Sa hon.

- Nej, det kan jag inte! Sa jag.

- Men om jag gör såhär då? Sa hon och kysste mej. Hon försöte hålla kvar men jag stötte borta henne. Så kraftigt att hon föll omkull.

- Jag är ledsen, sa jag och kastade mej ut i vågorna.

Allting var becksvart runt omkring mej. Jag orkade inte bry mej om ljuset. Jag såg ett vit ljus en bit bort. Jag simmade ditåt. En vit gestalt som jag kände igen flöt framför mej.

- Becca? Sa jag. All luft lämnade mina lungor, och allting omkrig mej försvann.

Becca

Jag väntade tills Ians själ kommit loss. Han tittade på mej.

- Förlåt mej, sa han.

- Jag är bara glad att du är här! Sa jag och kysste honom. Och så tog han min hand. Nu vågade jag gå in i ljuset.

Innan vi gick in tryckte jag hans hand, han tryckte tillbaka.

- Äntligen, sa jag och tog steget.

Becca

 Becca o Ian

Nina o Ian

Becca...

Ian...

 Ian o Becca

SISTA DELEN! VAD TYCKER NI? nU MÅSTE JAG KOMMA PÅ NÄSTA! '-.-

NÅGRA TIPS?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...