Natta

- Vad hände?! Fräste någon som kommit in rusande i rummet. Jag, Sofia och Anges sa inte ett ljud. Jag såg på de som kommit in, tårarna rann ner för mina kinder.

- Hon fick något konstigt i blicken och ramlade ner, så mycket blod... viskade jag. Ian, en tjej och en kille var de som kommit in, Ian drog upp Becca och täckte för såret i hennes huvud där allt blodet kom ifrån.

- Det är hopplöst, hon kommer att dö. Sa Agens plötsligt. Vi tittade på henne.

- Ja, sanningen är just det... viskade jag. Agnes kramde mej och Sofia också. Tjejen och killen hade sprungit iväg efter lärkare, vad skulle hända nu?

- Ian, det bästa är att glömma henne... sa tjejen, hon hade kommit tillbaks men inte killen.

- Lee, hur ska jag kunna glömma henne? Hon tog tillbaka mitt liv, viskade han.

- Ian... Sa Lee.

- Ta tillbaka henne, jag kan inte leva utan henne, sa han. Lee satte sej bredvid honom. Det gjorde jag också.

- Becca, vila i frid, det vet jag att du gör, kom nu hörni, låt oss hjälpa henne på traven, sa jag. Ian nickade. Lee reste sej upp. En lärkare och killen kom.

- Försent, hon ska få somna in på riktigt nu, sa Lee.

På Begravningen (Agnes)

Jag, Natta, Agnes, Ian, Lee, Liam, Lusian, Edawrd och Jessica stod vid kistan. Ian stid längt fram.

- Jag hade velat att du levde vidare, du lovade mej, men det var inte ditt fel, jag kommer till dej alldels snart, jag lovar... sa han och kysste Beccas panna. Sedan var det Jessica, hon smekte sin systers kind.

- Förlåt mej, nu skäms jag, hoppas du förlåter mina fel, jag blev lämnad här, men det var inte heller dit fel, det var jag som gjorde fel, förlåt mej... viskade hon. Sedan Lusian. Han log svagt.

- Din mesta smärta var på grund av mej, jag är hemskt ledsen för det, jag älskade dej verkligen... sa han. Också kom Lee fram. Hon grät.

- Jag kommer sakna dej Becca, alla stunder vi hade så roligt ihop, när vi gick in bakom scénen på våran favoritteater för att få autografer, kommer du ihåg det? Eller när vi pluggade tillsammans i Japan? Då du lärde dej kendo? Haha, du slog nästan ihjäl killen som kladdade på oss, snälla vila i frid! Sa Lee och gick vidare. Liam skrattade ett dystert skratt när det var hans tur.

- Varför lämnade du oss, jag kommar alltid att minnas dej, sa han och Lee började gråta igen. Edward sa inget han bara la handen på Beccas kind, sedan gick han vidare. Det var Nattas tur.

- Jag såg dej som en förebild, men mot slutet blev du mer än så, varför skulle gud vara så elak och låta dej dö? Snälla vila i frid... sa hon och började även hon gråta. Sofia gick fram.

- Du är den bästa, jag kommer sjunga dina sånger för mej själv varje dag, du är den jag lever upp till mest av alla! Sa hon och då kunde inte jag heller hålla mej för gråt, jag, Sofia och Natta grät och grät.

- Du var som min syster, och jag tänkte att du alltid skulle finnas för oss, jag saknar dej så otroligt... grät jag och sedan gick vi alla tre och satte oss.

Nästa delen är den sista! Vad hände då? Kommer Becca och Ian få träffas mer? Bara en gång... vi får se....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...