Agnes                                Sofia

Natta

När jag vaknade värkte det i hela kroppen, speciellt på ställerna där jag antog att betten från hajarna satt.

- Hallå? Viskade jag, ingen var där, jag var ensam i salen, jag minndes hur Ian gått hem igår, men han lovade att komma tillbaka, jag suckade. Plötsligt kom en doktor in.

- Hej, är du vaken Mrs. Somerhalder? Sa han och log.

- Eh, ja, hur är det med mej? Frågade jag.

- Du är i det sämsta skicket tyvärr... jag är inte säker på att du klaar dej... Sa dokrorn.

- Men... vart är Ian? Sa jag.

- Vem är Ian? Frågade doktorn.

- Han var här igår..? Killen som kom för att hälsa på mej? Sa jag.

- Mr. Salvatore? Frågade doktorn.

- Haha, det är hans aktuella namn i "vampire dirareis", på riktigt heter han Ian Somerhalder! Sa jag.

- Är ni syskon?

- Nej, gifta! Sa jag och skrattade.

- Hur gamml är han då?

- 32, sa jag enkel.

- Du då?

- 20,

- 12 årsskillnad, hm, inte lite...

- Jag vet! Men, är han här?

- Ja, han ringde precis och sa att han kommer om en timme, sa doktorn.

- Okej, tack så mycket! Sa jag och log mot honom.

Efter en timma öppnades dörren till mitt rum och Ian kom in.

- Hej olycksfålgel, sa Ian och kysste mej på pannan.

- Hej, sa jag lågt.

- My gash vad sööööt! Sa någon som stod i dörren.

- Lee! Liam! Ropade jag och de kramade om mej.

- Hur är det? Frågade Liam.

- Okej, har varit bättre, vart är Jess? Frågade jag.

- Hon ville inte komma, hon och hennes man skulle ut och kolla hus i L.A. Sa Lee.

- Kunde hon INTE komma!? Kunde hon åka och kolla på hus men inte se till sin DÖENDE syster!? Skrek jag.

- Döende? Viskade Lee, hon var helt blek och såg förskräckt ut.

- Ja döende! Doktorn sa att jag KOMMER att dö! Säg adjö när ni har chansen! Fräste jag. Lee brast i gråt och Liam kramade henne. Ian satte sej vid min huvudkudde.

- Är det sant? Viskade han.

- Ja. Sa jag kort. Han smekte min kind.

- Jag vill inte det, sa han lågt.

- Utan dej är jag bara en av miljoner, du är det finaste jag vet, viskade jag.

- Vi skulle ju vara de som klarade av allt, viskade han tillbaks.

- Och det ska vi... sa jag.

- Tack, sa han och kysste mej på kinden.

- Lee, sluta gråt, jag ska klara av det här, jag lovar att aldrig dö så länge ni finns här! Sa jag. Lee tittade på mej och kramade sedan mej länge och hårt.

På eftermiddagen kom tre nya besökare. Natta, Sofia och Agens.

- Hej hörni! Sa jag.

- Hej, vad har hänt med dej? Kan du inte ha konserten nu? Sa Natta oroligt.

- Nej, tyvärr... sa jag och kramde om alla tre.

- Kommer du att dö? Frågade Sofia.

- Så kan man inte säga Sofia! Sa Anges.

- Det är lugnt, och nej, jag kommer inte dö förän jag uppfyllt allas drömmar, och så länge ni och mina vänner finns här för mej, sa jag.

- Hur kan du vara så säker på det? Frågade Natta.

- Jag har lovat Ian att klara av det här, och jag sviker honom aldrig! Sa jag.

- Va? Sa Agnes. De andra fnissade.

- Det är något du inte förstår, kääärlek du vet, sa Sofia och alla skrattade.

- Tack tjejer, ni ska alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, sa jag och log.

- Tack du med, sa Natta och kramade mej.

- Det finsaste jag vet... mumlade jag, plötsligt fick jag yrsel, och med en smäll ramlade jag ur sägen ner på sten golvet så att blodet färgade väggarna och allting försvann.

Fortsättning följer... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...