- Vart vill du gå in då? Frågade Ian.

- Hm, min favorit från förut var "Coffe Time" sa jag och pekade på cafét.

- Okej, då tar vi det om damen så önskar, sa han och flinade. Vi gick in och en massa tjejer som satt där inne flämtade ner vi gick förbi, jag hörde hur de viskade;

- Den där jäkla tjejen har okyperat honom!

- Fyfan, orka han gillar en sån ful!

- Exakt! Azzå dah! Jag koncentrerade mej på att inte ta i för mycket med min skadade fot. Samtidigt som jag satte ner foten sprakade nån till det så han jag föll, mitt skadade ben tog smällen och jag stönade av smärta för andra gången idag. Men den här gången var det värre. Jag hade fått kramp och det förlamade hela min kropp.

- I-Ian... hjälp, flämtade jag. Han hjälpte mej snabbt upp.

- Vi går, sa han kort medan han gav tjejen som sparkat mej en iskall blick och de andra också.

- Sorry...sa en av de tyst till mej. Jag vände bort huvudet. När vi kom ut suckade jag djupt.

- Jag kan inte ens gå på mitt favorit café längre... sa jag och satte mej på en sten mur utanför "Coffe Time".

- Ledsen för det, sa han och satte sej bredvid mej. Han la handen på min axel, jag lutade min hade mot hans bröstkorg. En tystnad uppstod.

- I... viskade jag.

- Scccch, sa han och lutade sej närmare mej.

- VAD FAN SNUSKO VAD HÅLLER DU PÅ MED!? Skrek jag och slog till honom så han ramalde baklänges ner från muren och slog huvudet i stenplattorna. Blodet rann från hans ögonbryn och bakhuvud.

- Oj, förlåt Ian! Sa jag och ruskade honom.

- Aoo, det gjorde ont... muttrade han och reste sej.

- Är du odödlig eller? Sa jag förundrat.

- Em, jag tror inte det... sa han och skakade på huvudet.

Senare gick vi på stranden och pratade. Om mitt förflutna.

- Populär? Frågade Ian.

- Inte det minsta,

- Oh, synd, några vänner alls?

- Ja, Drew, Ed och Ron, glasögonormar och plugghästar! Sa jag och skrattade.

- Kul,

- Du kan inte ana!

- Jag själv hade det...PERFEKT!

- Kan inte förvåna mej!

- Haha, Oförutsägbar är nog inte mitt andranamn precis,

- Det kan du ge dej på! Vi skrattade och pratade, till slut satte vi oss och han berättade om "skådespelarlivet", jag tyckte det verkade intressant.

- Har du inte mycket roligare än vanligt folk? Frågade jag.

- Jo, mycket, jag kan göra VAD jag vill! De kanske säger till mej, men än sen? INte bryr jag mej! Sa Ian och rufsade om mej i håret. Jag skrattade.

- Vet du en sak? Sa jag.

- Nej,

- Jag... tycker du är... längre hann jag inte förän någon avbröt oss brutalt.

Vem försöt NU då? Hur ska det gå? Snart kommer del 8! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...