På morgonen steg jag direkt upp istället för att ligga kvar i sängen som jag brukade. Jag gick till badrummet och tog en dusch, jag tvättade håret och tvålade in mej noga. Jag gick ur duschen och började torka håret. Jag sveppte en handduk omkring min kropp om satte på mej jeansshorts och ett svart linne. Jag borstade håret och tog fram en mascara, när jag sminkat mej drog jag upp rullgardinen för mitt fönster. Jag öppnade det och tittade ut. Det är verkligen vackert här, tänkte jag, sedan sprang jag ner till köket. Jag gjorde i ordning frukost och när jag ätit den började jag städa. Jag städe först köket, sedan vardagsrummet, badrummet, Letties rum, gästrummen, till sist mitt rum. 

När jag var klar rann svetten, jag var tvungen att ta en till dusch och sminka om mej, istället för linne och shorts satte jag på mej en vit strandklänning och en solhatt. Seda packade jag en väska med handduk, mini banspelaren, skivor, block, penna, sudd, saft, mackor, pengar, nycklar m.m

Sedan gick jag till stranden. Jag hittade en plats lagom nära vattnet. Det var fullt och folk, jag bredde ut min handduk, jag satte upp parasolet jag tagit med mej och tog fram bandspelaren. Jag satte på "F**king Perfect" med P!nk och tog fram penna, block och sudd. Jag började skriva en ny låt.

- Har du vågat dej ner hit nu? Frågade en välkänd obehaglig röst. Jag tittade upp.

- Sterling, vilken chokerande UNDERBAR överrraskning... muttrade jag.

- Haha, tack, sa han.

- Vad vill du? Inte döda mej hoppas jag, sa jag.

- Nej, mer säga förlåt, sa Sterling. Jag tittade på honom.  Sedan brast jag ut i gapp skratt.

- Sägaförlåt? Fick jag fram. 

- Ja..

- Haha, jag skulle helldre förlåta ödet att det gör som, det gör mot mej! Haha, sa jag och skrattade.

- Azzå... började Sterling.

- Du är ett totalt vädro! Du kan visst ingenting om tjejer va? Sa jag och torkade skratttårarna.

- Jo... sa Sterling.

- Tydligen inte, jag förlåter dej inte för att du gjorde som du gjorde emot Ian, sa jag bestämt.

- Är det de ända du tänker på? Undrarde Sterling uttråkat.

- Ja, absolut! Sa jag och vände mej bort.

- Okej... jag hoppades att du skulle ta emot min ursäkt, nästa gång kanske? Sa Sterling och gick sin väg. Jag suckade och tittade efter honom.

- Så du sitter här och raggar killar i alla fall Trix? Sa en bekant röst. Jag vände mej om.

- Ah, Lissie! Du srämmade mej! Sa jag. Lissie skrattade och satte sej bakom mej.

- Vad gör du här ute? Jag trodde du skulle sitta inne i flera år till! Sa hon.

- Ja, men jag ångrade mej, sa jag och fnissade.

- Men kolla in de där urrrr snygga killarna! Sa Lissie och ekade mot tre killar.

- Jaja, du har faktiskt Darren, sa jag.

- EN dag uatn "kill-regler", snääälla! Sa Lissie.

- Okej då, sa jag och skrattade. Vi reste oss och började gå i riktining mot killarna.

- Jo.. Lissie seeer duu guuuldet dääär booorta? Sa jag med tillgjord röst, jag, Vickie och Lissie brulkade göra det här innan de träffade Darren och Eric.

- Jaaaaa! Vaaad fiiint! Sa Lissie. Killarna vände sej om.

- Guld? Sa den ena.

-Jaaa, dääär booooorta! Sa jag och pekade mot killarna. De började skrattade och vi fnittrade hysteriskt.

- Tack för komplimangen, sa en av killarna och log.

- Jag heter Chaz, sa den ena.

- Jag heter Ryan, sa den som let mot mej.

- Och jag heter Justin, sa den sista killen.  

- Jag heter Trixie, sa jag. 

- Och jag är Lissie! Ropade Lissie förtjust. Alla skrattade. I ögonvrån såg jag att Ian, Eric, Vickie och Daren kommit till stranden och var på ävg mot oss. Jag knuffade till Lissie. När hon fick syn på dem vände hon sej snabbt om. 

- Hej! Sa vi i kör. Ian och Darren tittade misstänksamt på Ryan, Chaz och Justin. Vickie gick fram till oss.

- Gud, när Darren fick syn på er fick han den där "hunter" blicken! Nis kulle bara veta! Fnittrade hon. Jag och Lissie började skratta. 

- Justin, Chaz och Ryan, det här är Vickie! Sa jag. 

- Jasså, goddager Vickie, sa Ryan. 

- Trix, vad gör du? Frågade Eric. Jag skrattade. 

- Eric, jag presenterar bara din FLICKVÄN, för de här KILLARNA, sa jag. Vickie och Lissie började då skrattara ännu mer.

- Är du ihop med nån av de? Frågade Justin.

- Nej, eller typ, sa jag tveksamt. Ian tittade på mej, jag lo, han nickade kort. 

- Är du ihop med honom? Undrade Chaz och ickade mot Ian.

- Inte än, sa jag. 

- Aha, ni då? Frågade Ryan. 

- Jag och Eric, och Lissie och Darren, sa Vickie snabbt.

- Jaha... sa Justin och Ryan.  

Jag satt och stirrade framför mej. På nattduksbordet stod en bricka med kaffe och en ostmacka, bredvid det låg mitt anteckningblock, en penna och ett suddigum. Jag hade inte ätit något eller rört blocket och pennan. Jag hade på mej blå ruttiga pyjamasbyxor, en t-shirt som jag skrivit på med tusch, det såg rätt häftigt ut enligt mej, jag hade satt upp håret och hade på mej mina glasögon (jag hade bara på mej dem då och då).

- Jaha, sa jag, rakt ut i luften. Lettie hade fallit i komma efter opperationen i förrgår. Hon hade alltså sovit i en och en halv dag. Jag hade gråtit lika länge, och  mina ögon var rödkantade av dessa tårar. Min mobil ringde. Jag lutade mej över displayen. "Lissie" stod det med blinkade blåa bokstäver. Jag tryckte på "högt på" knappen och accepterade samtalet.

- Trixie? Hur mår du? Frågade Lissie.

- Hemskt, sa jag och suckade.

- Stackare, ska jag och Vickie komma över? Vi kan ha filmkväll eller nåt, bjud killarna också! Sa Lissie.

- Jag vet inte, sa jag tveksamt.

- Kom igen nu, du måste vara jätte ledsen! Uppmuntrade Lissie.

- Okej då, men jag ser hemsk ut! Sa jag.

- Det gör inget! Jag och Vickie kommer över och fixar till dej, ring killarna så länge! Sa Lissie och la på. Jag suckde men log ändå.

- Liss, suckade jag och ringade Ian. När jag ringt allihop ringade det på dörren. Jag öppnade, det var Lissie och Vickie.

- Hej raring! Hur mår du? Sa Vickie och kramde mej hårt.

- Inte så bra, viskade jag. Lissie kramade mej också, sedan gick vi in i badrummet och fixade till mej. Sminket lyckades göra så att de mörka ringarna försvann, men ögonen var fortfarande rödkantade.

- Ingen märker det, sa Vickie.

- Tack, sa jag och kramde de båda två.

När killarna kom kramde först Darren och Eric om mej, sedan Ian. Hans famn var den jag längtat efter när jag suttit på mitt rum i nästan två dagar.

- Är du okej? Frågade han.

- Nej, sa jag och började nästan gråta igen.

- Vi klarar det, viskade han. Sedan satte vi oss alla 6 i soffan. Darren hade hyrt tre skräck filmer och alla skrattade åt honom när han stolt visade vilka det var. Vi bestämde oss för att se på "The Husk", den var verkligen läskig, jag, Vickie och Lissie började skrika på skådespelarna när de gjorde saker som vi tyckte var knäppa, som att gå i från varandra i ett majsfällt fullt med fågelskrämmor som dödade alla människor de såg.

Filmen var verkligen bra, den handlade om 4 killar och 1 tjej som krashade med sin bil mitt ut på landsorten, när de vaknade hade en av de försvunnit,  och så skulle 2 av de gå och leta efter hjälp i majsfälltet som låg runt omkring vägen. När de inte kom tillbaka gick tjejen iväg ensam i majsfälltet för att hitta de, och då anföll fågelskrämmorna henne, och då gick den sista killen också in i majsfälltet, och han och de andra två killarna hittade ett övergivet hus, och där hade en pappa och två söner bott för länge sedan, den ena sonen var älskad av pappan, men de andra gillade inte pappan lika mycket, sonen som inte pappa gillade dödade sin bror och hängde upp hon som fågelskrämma med en tygpåse över huvudet, och den fågelskrämman dödade andra människor som krashade vid vägen, och ja, varje fågelskrämma hittade ett offer, så tjejen som blev dödad av en fågelskrämma dödade en av killarna, som dödade en annan, som dödade nästa osckås vidare, tillslut var det en kvar som nästan blev dödad, när han var döende flydde han och kom ut ur fälltet vid vägen, det stannade en bil där och en man kom ut, och när killen låg där blödande kom fågelskrämman också, och sedan var filmen slut.

Jag klappade i händerna när den var slut och skrattade.

När jag senare satt på min rum skrev jag en text, som jag bestämde handlade om Ian, jag döpte den till "You Belong With Me".

(lyssna på låten ovan nu!!)

Jag log för mej själv.

- Dags att sova, sa jag och kröp ner under täcket.

  Trixie

(lyssna när du läser)

Jag spramg dem sita biten, jag så Ians gestalt i mörkret på flera meters håll.

- Ian? Sa jag. Han tog min arm och gick ner till vattenbrynet.

- Ser du den där udden? Frågade han och pekade på en upplyst liten plats som stack ut från klipporna hundra h´meter bort.

- Ja, sa jag.

- Den är full av festande 18-åringar, men din syster är tyvärr inte där, sa Ian.

- Vart är hon då? Frågade jag. Ian tittade mot en sandgropp. 

- Titta där, sa han. Jag gick fram till sandgroppen och satte mej på knä. I lä för vinden låg Letties kropp, den silver vita klänning som hade på säg var trasig, håret var vått.

- Vad hände? Viskade jag. Ian satte sej bredvid mej. 

- Hon stod längst ut på udd-kanten eller vad man nu ska säga, hon var full, och hoppade ner, men istället för att simma sjönk hon, jag såg hela händelsen coh simmade så snabbt jag kunde och hämtade henne. Jag vet inet om jag var tillräckligt snabb, men ambulansen är i alla fall på väg. Berättade Ian. Det var först nu jag upptäckte att Ian var blöt han också.

- Hur mår du då? Inget trubbel när du skulle hämta Lettie? Frågade jag. 

- Krallreven är vassa där ute, var allt han sa. Jag upptäckte ett rätt så djupt skär sår i hans vänstra arm som inte såg "bra" ut. 

- Men du blöder ju!? Sa jag och tog tag i hans hand.

- Jag vet, men du borde nog oroa dej mer för Lettie än mej, sa Ian.

- Jag vet, sa jag tyst och släppte hans hand. Jag kravlade fram till Lettie. Jag tog hennes hand. Jag hittade inte plusen, till en början, sedan kände jag den, väldigt svagt slog den. Tårarna välde upp i ögonen. 

- Snälla Lett, dö inte, jag klarar mej inte ensam. Viskade jag. En tår rann ner för min kind och landade på Letties panna. Hennes ögonlock fladdrade till. Sedan slog hon pp ögonen till hälften.

- Lett... viskade jag. Hon log svagt mot mej. 

- Jag lovar att inte klanta mej mer, viskade hon. 

- LETT! Ropade jag och kramde henne. 

- Jag klarar mej ur det här,jag lovar, sa hon.

- Tack, sa jag och fler tårar rann ner och landade på Letties ansikte.

På sjukhuset tog de hand om Lettie och jag satt i väntrummet med Ian.

Ian

Efter en halvtimme kom en doktor in och sa att Trixie fick komma in till Lettie. Hon sprang in ditt medan jag satt kvar, det tog säkert tre timmar. Men när Trixie kom ut såg hon gråtfärdig ut.

- Klara hon sej? rågade jag.

- De ska göra allt, men de tror inte det, sa hon och började gråta. Jag kramde om henne, och höll henne i min famn.

- Hon klarar sej, viskade jag, trots jag inte trodde på det.

Jag sprang fram till Darren, Eric och Ian. De hade fått upp Ian, han hostade och det rann blod från ett sår i magen. Jag såg att det inte var djupt med det blode desto mer.

- Vi måste få honom till nån som kan göra rent det där! Sa jag och började vada in mot land med killarna efter mej.

- Du kanske, var inte din mamma det? sa Eric.

- Jo... hon lärde mej en del, kom så går vi hem till mej, SKYNDA! sa jag och så började vi gå mot mitt hus (eller ja Letties hus). Det var tur att jag bodde så nära stranden... Vi fick in Ian i huset och jag görde snabbt rent såret och lindade det med bandage (stavs hur?).

- Ian, hur mår du? Sa jag.

- Jag tror han är medvetlös Trix, sa Eric.

- Håll honom varm, lägg en filt eller nåt över honom, och sedan... sa jag. De gjorde som jag sa.

- Sen? Frågade Darren.

- Häll vatten på honom, sa jag. Darren och Eric tittade förbryllat på mej.

- Okej... sa Eric och gav mej ett glas vatten. Jag hällde det i hans ansikte. Han hostade till. Sedan satte han sej upp och stönade av smärtan i magen (antog jag).

- Det funkade! Sa jag.

- Vad funkade? Frågade Ian omtöcknat.

- Att hälla vatten på dej, något som önskas? Sa jag.

- Vatten, sa Ian. Jag hällde ett till glas över honom.

- INTE SÅ! Fräste han. Jag, Darren och Eric skrattade.

Efter tre timmar hade killarna tröttnat att se på när jag pysslat om Ian, de hade stuckit till starnden nästan med en gång.

- Mår du bättre nu? Frågade jag.

- Ja, tack Trix, sa Ian. Jag förde hans lugg åt sidan och log mot honom. Jag lutade mej framåt för att rätta till hans lugg ännu mer, han tog tag i mon hand.

- Ian... sa jag. Han reste sej, lutade sej mot mej och sedan, kysste ha n mej. Jag visste först inte vad jag skulle göra, sedan besvarde jag kyssen så passionerat att jag själv blev rädd. Ha smekte mitt hår.

- Ian, sa jag. Han fortsatte att  kyssa mej och jag besvrade varje kyss.

- Trix... sa han. Jag la ett finger över hans mun.

- Jag gillar ditt sätt att kyssa mej på, sa jag. Ha log.

- Tack desamma.

EN VECKA SENARE

- Så ni är alltså ihop? Sa Lissie nyfiket.

- Nej, inte än.. sa jag och log.

- Kysste varandra? Sa Vickie. Jag rodnade.

- Shit, kysst varndra redan? WOW! Sa Lissie. Jag flinade.

- Ja vi har väl blivit för seriösa för snabbt anatr jag... sa jag.

- Nej! Jag och Eric var snabbt på varandra med sånt där, oro dej inte! Sa Vickie. Jag skrattade.

- Tack Vick, sa jag.

Ian ringde samma kväll. Han lät stressad och otålig, inte likt honom alls.

- Vad har hänt? Frågade jag.

- Det gäller din syster Lettie, sa han. Och jag drog efter andan.

- Men hon hade lämnat en lapp att hon var på party! Sa jag.

- Det hände en sak på "partyt" kom till stranden så ska jag visa dej... sa Ian.

- Okej, jag kommer! Sa jag. 

Medan jag skyndade mej ner till stranden bulltade mitthjärta värre än någonsin. Jag orkade inte att flera jag brydde mej om blev skadade...

Döds kort kapitel... jag vet, men jag vet inte riktigt vad som ska vara fel på Lettie...

Jag satt vid mitt skrivbord och skrev. Jag skrev en liten dikt om mitt liv, om min mamma, när jag läste upp den för mej själv kom jag fram till att det lät bättre som sång, jag ändrade "vara en familj" till "vara bästa vänner" och lite sådant, så att det lät som om det var en kompis som svikit mej istället för min mamma.

- LETTIE! KOM HIT! Ropade jag. Lettie kom snabbt och lutade sej över min axel.

- Vad är det? Frågade hon.

- Jag skrev en låt! Lyssna! (lyssna nu på låten ovanför, för det är den hon skrev alltså!).

När Jag sjungt den nickade Lettie.

- Vad ska den heta? Frågade hon.

- När en vän försvinner är det bra att vara två, tror jag... sa jag.

- Varför inte "När livet sviker"? Sa Lettie.

- Ja! Det blir bra! Ian måååste få höra den! Sa jag.

- Ian? Inte Vickie? Frågade Lettie.

- Eh, jo...det var henne jag menade, sa fel! Sa jag okynningt.

- Okej... sa hon och log.

Nästa dag visade jag låten för Vickie och Lissie (som hade kommit hem). De tyckte om den. När vi stod där och pratade gick Ian förbi.

- Hej, sa jag och vinkade. Han nickade mot oss och gick vidare.

- Är han arg för igår eller nåt? Frågade Vickie. (Jag hade berättat för henne och Lissie).

- Vet inte... sa jag  och suckade. 

- Fast han är ändå sjuuuukt snygg! Sa Lissie och alla tre skrattade. Vi gick till stranden med Darren och Eric. Jag vågade inte bada med tanke på vad som hände förra gången så jag tittade bara på.

- Är du här ensam? Sa en röst bakom mej, jag vände mej om.

- Hej Ian, sa jag och log. Han sa inget utan satte sej bakom mej.

- Är du ensam eller inte?

- Inte, sa jag. Han tittade menade på Vickie som skvätte vatten och skrek.

- ...henne känner jag inte, jag kom hit själv hehe, sa jag. Ian skrattade lågt.

- Har du en huvudvärkstablett? Frågade Ian.

- Mm, jag har alltid med det på stranden, annars får jag så ont i huvudet... sa jag.

- Jag med, sa Ian och log. Han tog emot tabletten och jag letade fram en falska vatten och gav honom. Han svalde tabletten och gav tillbaks flaskan.

- Varsågod, sa jag uppriktigt.

- Tack, sa han och flinade. Jag råkade lägga handen på hans, och rodnade.

- Förlåt, sa jag och drog undan handen.

- Röd som ett körsbär eller vad man nu säger... sa Vickie som kommit upp från vattenet.

- Tyst med dej, sa jag och skvätte sand på henne.

Ian

Jag tittade på Trixies ansikte. Det var så, så, tilltalande, de blå/gröna ögonen och de blonda lockarna... och röda läpparna... jag kom ihåg låten som de spelat upp när vi va på stan... En gullviva jag plockar av, kärlek till dina gula locckar... Låten stämmade in på Trixie, verkligen... jag log för mej själv.

- Ian? Ian!? Vakna! Vi går och badar! Sa Trixie.

- Okej, sa jag. De sprang ner i vattnet. Jag såg Sterling en bit bort. Skulle han? Ja det skulle han. Han gick mot tjejerna, jag ha uppfatta kniven i hans hand. Jag sprang ner till honom och ställde mej ivägen.

- Wowowowow, vad tror du att du är på väg? sa jag och flinade.

- Flytta på dej Somerhalder, sa Sterling.

- Skulle inte tro dej KNIGHT, sa jag.

- Sluta mucka gräl, sa han och höll upp sin kniv.

- Vad hade du tänkt dej? Hota mej? Sa jag.

- Nej, döda dej, sa Sterling.

- Knappast! Sa jag och tog ett steg framåt.

- IAN! Vad gör du?! Jag vände mej om, Trixie! Jag såg på henne, då kände jag något kallt och vasst sjukna in i min mage och jag föll ner i vattnet.

Trixie

Jag sprang till Ian och försökte förbrillt få upp honom.

- Sluta kämpa lillan, sa Sterling. Jag höjde huvudet och såg på honom. Joe och Darren hjälpte Ian medan jag gick fram till Sterling.

- Vad in i helvete GÖR DU!? Skrek jag.

- Du... började han  men jag avbröt honom.

- KÄFTEN! VAD FAN VILL DU MEJ!? ZAC ÄR UTSLÄPPT NU! SÅ SKIT I IAN FÖR I HELVETE! Vrålade jag och sparkade till Sterling så han föll och tappade kniven.

Haha, lite ägd kanske?? Kommentera gärna! SNÄÄÄLLA!

- Förlåt, sa Ian och vände bort ansiktet.

- Det är lugnt. Sa jag. Jag lät min hand glida ner från hans axel.

- Jag gillar dina ögon, sa han och log.

- Tack, sa jag.

- Imorgon, vill du gå med mej och Vickie? Sa jag.

- Visst, om du vill det, sa han.

- J-ja, sa jag.

- Okej, sa han och rufsade om mit hår. Han reste sej och gick mot dörren.

- Vi ses imorgon då, sa han och gick. Jag ringade med en gång till Vickie och berättade.

- Great, nu ska du bara få honom att fråga... och jag har en jätte bra idé... sa Vickie.

- Inget knäppt bara! Sa jag.

- Nej då, du för se imorron, ses! Sa Vickie och la på.

Nästa dag gick jag, Vickie, Eric (blev med tvingad av Vickie) och Ian till stan. Jag hade på mej en svart kappa eftersom det blåste. När vi kom till en bro la plötsligt Vickie handen bakom örat.

- Vänta hör ni? Sa hon.

- Jo... sa jag.

- Den där "Maria-Therese" låten! Sa Eric.

- Ja... den där som jag älskar... suckade jag lyckligt.

- Jag plockar upp en röd ros av kärlek till dina röda läppar, och om du vill kan jag plocka alla rosarna, jag ska plocka alla blommar som sen ska ges, till den vackraste flickan som vår jord kan ses, Maria-Therse... sa jag.

- Trixe Alsén! Rättade Vickie och vi skrattade.

- Ska vi gå snart eller? sa Eric. Han och Ian såg rääätt så uttråkade ut.

- Okej, sa jag och fnissade. Vi gick omkring lite.

- KOLLA! Ropade jag och pekade på ett sklyfönster.

- Skit vad sööööt! Ropade Vickie.

- En förlovingsring? Ni skämtar! Sa Eric.

- DU skämtar, fnös jag. Ian tittade på ringen. Sedan log han.

- Jag skulle ge min flickvän en sån här ring, sa han och höll upp en ring med blå sten och silver...

- Skit, men det är ju ringen du har i "The Vampire Diaries" sa jag.

- Ja, den är myckte snyggare. Sa han och gav den till mej så jag kunde inspektera.

- Om det var vi som skulle förlova oss skulle jag bli överlycklig! Sa jag och skrattade. Ian lyfte ett ögonbryn. Jag gav honom ringen. Han log mot mej. Jag log tillbaks. Vi tittade på varanada ett långt tag.

- V-vi borde gå, sa jag.

- Ja, sa han och började gå. Jag gick efter.

- Du, jag menade det jag sa, på två sätt, sa jag och sedan sa jag inget mer. Lät honom tolka det hur han ville.

- Menar du att du skulle... började han. Jag la ett pekfingert över hans mun.

- Kanske, sa jag och sprang i fatt Vickie. När jag berättat vad jag sagt fnittrade Vickie förtjust.

- Haha, du är bäst på att tjusa killar, sa hon och skrattade.

- Tackar ödmjukast, sa jag och kramde henne.

När vi kom hem satte jag på mej mjukisbyxor och ett svart linne. Lettie satt i soffan och kollade på TV. Jag orkade inte kolla på hennes tråkiga TV-program utan gick upp och la mej på sängen. Jag satte på datan och gick in på "spotify", sedan satte jag på "Take me home, country roads", jag skapade en spellista med den överst, sedan kom "What Are Worlds", "Heartbets", "Just the Way You Are" och så vidare. Medan jag lyssnade gick jag in på min blogg "A Normal Girl's Life". Jag skrev;

"Inte så normal längre... Har någon att fråga; "Can You Wanna Be My Boyfriend?" Haha :D Inte så lätt..." Jag loggade ut från bloggen och stängde ner internet. Jag återgick till att bara lyssna. Min mobil ringde.

- Trixie, sa jag.

- Hej Trixie, en okänd kvinnoröst.

- Vem är det? Frågade jag.

- Det är din mor, kom hit genast!

- Va? Men...

- Bryr du dej inte ett dugg om din pojkvän?

- JAG HAR INGEN!

- Hur känner du Ian då?

- Va? Ian, låt honom vara! Mamma la på. Jag sprang ut. Jag såg mej omkring. Igenstans såg jag mamma. Plötsligt hörde jag hennes röst.

- Kom hit min blomma! Sa hon.

- Mamma! Ropade jag.

- Sjung blomman min! Ropade mamma. Jag minndes sången min mamma lärde mej, den som hon sa jag skulle sjunga om jag hamnade i trubbel.

- Blomma sprid din glöd, stark och intensiv, bota med ditt ljus och ge mej kraft och liv, kraft och liv.... sjöng jag. Mamma kom fram till mej. Bakom henne låg nån helt orörlig. Jag sprang fram till honom.

- Ian, hej du, hur mår du? Sa jag och ruskade honom.

- Han mår fint, sa mamma.

- Vad vill du?

- Vad vill en mor sitt barn?

- DU ÄR DÖD! Skrek jag. Mamma satte sej bredvid mej, sedan var hon borta... jag suckade och sjönk ihop. Jag lutade mej mot Ians orörliga kropp.

- Blomma sprid din glöd, stark och intensiv, bota med ditt ljus och ge mej kraft och liv, kraft och liv.... viskade jag. Efter fem minuter rörde Ian på sej.

- Hur mår du!? Sa jag.

- Jag mår bra! Sa han och reste sej. Jag tittade på honom.

- Okej, sa jag. Han smekte min kind, sedan gick han. Och jag gick in igen.

När jag vaknade stod Lettie böjd över mej.

- Syrran!? Hur mår du? Sa hon oroligt.

- Fint, sa jag och gäspade.

- Hur kom du hem?

- Ian hjälpte mej... sa jag.

- Ian? Frågade Lettie.

- Ja, du, jag går och träffar Vickie, hur mår Lissie förresten? Sa jag.

- Hon ligger på sjukhus, en svår överdos...

- Va? Kommer hon dö?

- Nej, jag tror inte det,

- Tack och lov... sa jag.

Vickie och jag bestämade oss för att gå ner på stranden. Vi tog med oss min minibandspelare och satte på "Take me home, county roads".

- Jag älskar den här låten, sa Vickie och sträckte ut sej på handduken.

- Ja... sa jag och suckade. Jag hade berättat vad som hänt för Vickie, hon tyckte det var intressant, det märktes.

- Jag tror att Ian är förtjust i dej! Sa Vickie och log hemlighets fullt.

- Åh nej, inte fler killproblem, sa jag.

- HUR kan du säga så? Det är IAN vi pratar om här! Sa Vickie upprört.

- Vem pratar ni om? Frågade en killröst.

- Eric vad fan, du skrämms! sa Vickie.

- Förlåt, sa Eric och bredde ut sin handduk bredvid oss.

- Vart är Darren?

- På sjukhuset hos Lissie, sa Eric.

- Jaha, kommer hon hem snart?

- Om tre dagar typ,

- Vi kan ju häsla på henne när vi går hem! Sa jag.

- Okej, sa Vickie.

Jag och Vickie kastade oss i vattnet, det var verkligen skönt.

- Hej tjejer, sa en röst som fick mej att rysa av obehag. Jag vände mej långsamt om. Sterling Knight.

- Wow, Sterling va? Sa Vickie och log.

- Eh ja, känner du igen mej från "17 again" eller nåt? Sa Sterling.

- Nej, från min bästis historia om vem som drogade Lissie! Fräste Vickie.

- Vad fan säger du!? Väste Sterling.

- Gå, nu, gåååå! Sa jag. Sterling kastade sej över mej och tryckte ner mej under ytan. Luften pressades ur mina lungor. Allting försvann...

- Trixie! Ropade Vickie och jag återvände till verkligheten. En hand tog tag i mej och drog upp mej. Sedan befann jag mej i Ians famn. Vickie stirrade så att ögonen nästa trillade ur sina hållor. Ian hjälpte mej upp på stranden och tryckte på min bröstkorg. Jag hostade, men fick fortfarande ingen luft.

- Konstgjord andning, nu! Ropade en man längre bakom. Ian gjorde som han sa. När hans läppar nuddade mina stirrade Vickie så mycket att hon nästan föll omkull. När Ians läppar lämnde min hostade jag till och satte mej hastigt upp.

- Hur mår du? Frågade Eric och satte sej framför mej.

- B-bra, stammade jag och tittade på Ian, sedan rodnade jag hastigt. Han log mot mej.

- Tack, sa jag till honom och reste mej upp.

- Ska vi gå Trix? Frågade Vickie.

- O-okej, sa jag och följde efter henne.

- Skit, han är ju skit kär i dej ju! Ylade Vickie när vi var ensama.

- Eh, tydligen... stammade jag.

- TYDLIGEN!? Men säga ja dåååååå! Skrek Vickie.

- Jag vet inte... sa jag och tittade ner i marken.

- Varför inte?

- Azzå, tänk om inte...

- HAN HÖLL OM DEJ? HAN KYSSTE DEJ? OCH DU TROR HAN INTE GILLAR DEJ!? Fräste Vickie.

- Konstgjorde andning, rättade jag.

- Jajajaja! WHATEVER!? Han är käääär i DEJ! Sa Vickie allvarligt.

- Seriöst?

- Ja seriöst!

- Skit... sa jag.

- Han kan lika gärna säga "Jag älskar dej min blomma!" sa Vickie dramatiskt.

- Var inte så... sådär... sa jag och höjde på ena ögonbrynet.

- Nu går vi till sjukhuset så Lissie får veta ALLT! sa Vickie och så gick vi till hennes och Erics hus för att ta Vickies sportbil till sjukhuset.

När vi kom hem hade vi berättat allting för Lissie och nu skulle jag och Vickie sklijas åt.

- Ses imorron! Sa jag och kramde henne sedan gick jag in. På köksbordet låg en lapp från Lettie; "Jag och Robert är på fest, jag kommer inte hem idag! //Lett". Jag suckade och satte mej i soffan. Det ringade på dörren. Jag gick och öppnade, där utanför stod Ian med blodet rinnade från ett sår i pannan.

- Men vad har hänt? Utbrast jag.

- Sterling är visst farlig ändå, sa han lugnt.

- Vad gjorde han, åh kom in! Sa jag och drog in Ian i hallen. Han gick in i köket.

- Han är fortfarnade arg... muttrade Ian.

- Här har du, sätt dej, vad är han arg för? Sa jag och gav Ian en blöt trasa.

- Tack, eh jo jag satte dit hans bäste kompis Zac Efron för att misshandla folk, sa Ian.

- Aha, jo det har jag hört, men han är ju frisläppt?

- Ja, men Streling är arg ändå, suckade Ian. Jag la handen på hans axel.

- Tack för hjälpen idag... sa jag. Han tittade på min hand.

- Varsågod, sa han och la sin hand ovanpå min. Jag tittade på honom.

- Nam... började jag.

Fortsättning föjer :D

- Tjejer! Vi går nu! Sa Darren uttråkat.

- Okej, vi kommer! Ropade jag. Ian tittade efter oss.

- Herregud vad snygg han äääär, varför frågade jag inte om autograf? Klagade Vickie när vi satt i bilen.

- Ja, varför tafsade du inte på honom i alla hast? Fnös jag.

- Hur dum får man vara? Muttrade Vickie.

- Tydligen är det bara du som är dum här, eftersom du inte tafsade eller frågade om autograf, sa jag.

- Käften Trix, sa Vickie. Jag fnissade, men när jag såg i bakspeglen fick jag en snoppen min.

- Vi är inte här ,sa jag och gömade mej bakom Erics rygg.

- Varför är vi inte här? Sa Vickie som också gömt sej bakom Ercis rygg.

- Gammal pojkvän klockan tre, sa jag.

- Vi är inga bra förebilder just nu, sa Vickie.

- Göm dej, sa jag och sjönk ner i sätet. Jonathan Summer, mitt ex. Vi var ihop i tre år, sedan "råkade" jag kyssa Gabbe på en skolfest, efter det tog det slut.

- Haha, sluta ta upp det där hela tiden! Sa Vickie. Jag höjde på ena ögonbrynet.

- Du tjatar jämt om Mike, och eran "bad romance", sa jag.

- Trix, KÄFTEN, sa Vickie.

- Vick, NEJ, sa jag.

- Kan ni två sluta prata om ex i en bil med era "killar" i? Frågade Eric.

- Klafen, jag har faktiskt ingen kille, i am singel, loooser, sa jag.

- Loser kan du vara själv! Sa Eric och sträckte ut tungan åt mej.

- 5-åring, sa jag.

- 2-åring, sa han.

När vi var framme hoppade jag ut. Jag och Lettie skulle bo i hennes hus. Det var ENOMT.

- Wow Let, hur fick du tag i pengarna? Frågade jag.

- Arvet,

- Vilket arv? Lettie tittade oförstående på mej.

- Mammas och pappas arv, sa Lettie.

- Men de lever ju? sa jag.

- Nej, de dog i en bilolycka för ett år sen, visste du inte det?

- V-va? N-nej, fick inte jag nåt?

- Jodå, jag har pengarna till dej, uppe i gästrummet... sa Lettie. Jag tittade på Lettie, arv? ARV? ARV!? Vadå döda? Var mamma och pappa borta!? Vad in i helvete, när, var för visste jag inte. Lettie kramade mej.

- Såja, sa hon och lede mej in i sitt stora fina hus.

- Hur mår du? Frågade hon när jag suttit mej ner.

- Inte bra... viskade jag.

- Lilla Trix, viskade Lettie.

Senare satt jag i min säng och kollade i ett fotoalbum, bilder från när Lettie och jag var små....

 Lettie

 TILLBAKA I STORYN

Min telefon rimgde.

- Trixe, sa jag.

- Lissie är visst en osmart liten flicka, jag har henne, kom till grottan vid starnden, annars... sedan kopplades jag bort. Jag reste mej snabbt och började springa ner för trappan.

- Vart ska du!? Sa Lettie.

- Lettie! Någon har tagit Lissie! Ring polisen och be de komma till grottan vid starnden, den där vi brukade leka i som små! Sa jag.

- Okej! Men ska du gå dit? Sa Lettie.

- Jag måste ring! Ropade jag och sprang iväg. Jag sprang ner till starnden, över klipporna och till grottan.

Där låg Lissie ihop kurad.

- Liss!? Liss hur mår du? Sa jag och skakade henne.

- Jag gav henne lite sömntabbleter, jag tror ho sover gott, sa röst som talat i telefonen. Jag vände mej om. Mannen bakom mej var helt klädd i svart. Han satte sej på ena knäet framför mej. Håret var ljust och han hade blåa intensiva ögon.

- Vem är du, och vad vill du mej? Fräste jag.

- Jag heter Sterling Knight, du kanske känner igen mej från "Sonny Chans", "Starstruck" eller "17 again", sa killen.

- Sterling... vad vill du MEJ? Sa jag.

- Jah såg dej med Somerhalder, sa han.

- Ja? sa jag.

- Han och jag är inte bästa vänner, och jag vill gärna ta hämnd på honom, och ni såg... kära ut, sa Sterling.

- Va!? Men nej... började jag. Men Sterling slog till mej så att jag svimmade säkert en halvtimme. När jag vaknade upp satt jag bunden i grottan. Sterling satt framför mej.

- Hur mår du? Sa han.

- Kärften, bort från mej idiot! Skrek jag.

- Förlåt, lite hårt kanske? Sa han. Jag svarade inte. Steling lutade sj framåt, hans ansikte var bara fem centimeter ifrån mitt, när Ian, Lettie och Darren kom inrusande i grottan.

- Jag fick inte tag på polis så jag hämtade de här två, förklarade Lettie. Ian och Darren tog tag i Sterling och band honom med repen som han bundit mej med efter att Lettie hjälpt mej loss. När Sterling var oskadlig gjorde började Darren och Lettie försöka få liv i Lissie medan Ian erbjöd sej att följa mej hem.

- Tack, sa jag lågt. Ian sa ingetting utan bara la armen om mej och hjälpte mej hemåt.

- Hur mår du? Viskade han.

- Bra, sa jag. Han hjälpte mej upp till mitt rum. Jag la mej på sängen och han svepte täckte över mej och gick.