Heej! Jag har bestämt mej att efter den här novellen ska jag skriva en novell om Damon Salvatore och se om det är roligare, då ska jag börja skriva om honom istället, men jag kommmer ha kvar alla Ian noveller och kanske skriva en då och då!

Så den här avslutas nog vid kap 20-21?

Bara så ni vet!

DAMON 4-EVER!!<3

PS. Jag ändrar inte adressen!!!

 Taylor

Klockan var halv åtta på morgonen. Jag låg i min säng och betrakatde solkatterna i taket, det var verkligen fint väder ute idag, det var den 23 juli, en perkeft dag att vara på starnden på, eller kanske ta en båttur, snorkla? Vattenskidor, testa något nytt, inte en perfekt dag att gå på begravning för sin bästa vän, inte alls en perfekt dag för just det. Ian vände på sej i sängen, han sov fortfarande. Jag reste mej ur sängen och gick till badrummet. Jag klädde av mej och satte på badvatten. Jag satte mej och tog fram ett rakblad, ett sånt där man använder till rakhyvlar, antagligen Ians. Jag tryckte ner den vassa kanten i min arm. Jag bet ihop, jag fick inte skrika, då skulle Ian vakna, och det hade jag ingen lust med. Han skulle försöka stoppa mej, och då skulle jag... kunna göra vad som helst, till och med skada honom. Jag ristade in ett F, jag kved tyst, det rann blod och färgade vattnet rött, ner jag ristat in de 7 bokstäverna svimmade jag av allt blod.

Ian

Jag vaknade av ett klirande ljud som om någonting föll ner på stengolv. Jag satte mej upp. Trixie låg inte i sin säng bredvid mej. Jag gick upp för att leta reda på henne.

- Trixie?! Ropade jag, jag hörde rinnande vatten ifrån badrummet, han badade eller duschade antagligen. Jag öppnade dörren till badrummet, det luktade unket, lite som järn och salt... jag fick en chock när jag klev in.

- TRIXIE!??! Skrek jag och sprang fram till henne, på golvet låg ett av mina rakblad, blodigt, hennes ena arm var blodig och något var inristat i den, "Fucking" stod det, var hon så olycklig? Jag drog upp henne från det blodbadet till badkar och virade en handduk kring hennes kropp. Sedan kollade jag pulsen. Hon hade svimmat, tack gode gud, jag trodde hon var död, jag strök henne över pannan och sedan gjorde jag rent hennes arm.

Trixie

När jag vaknade kände jag en märklig frid inombords, som om jag utträttat något jag bode gjort för länge sedan. Jag öppnade ögonen, Ian stod vid speglen och knäppte sin skjorta.

- Godmorgon, sa jag och gäspade.

- Gör aldrig om det där igen, sa han.

- Förlåt, sa jag skammset, han satte sej bredvid mej.

- Trix, är du så olycklig? Att du gör illa dej själv? Frågade han.

- Nej, inte nu längre, sa jag.

- Men förut?

- Ja,

- Varför sa du inget?

- Jag vet inte, men det var en sån där dag Lissie hade sagt; "Nu rockar vi loss baby!" och en sån dag ska hon inte begravs på! Sa jag.

- Älskling, sa han och kramade mej. Jag krånglade mej loss.

- Det är långt Ian, jag gör inte om det, oroa dej inte, sa jag och log. Sedan reste jag mej från sängen och satte på mej kläder.

Klockan 4 skulle beggravningen vara då skulle jag byta till en svart klänning som täcken på sorg, men det var flera timmar kvar tills dess.

Jag gick ner och satte på mej mina converse.

- Vart ska du sweetheart? Frågade Ian ifrån köket.

- Jag ska till stranden! Sa jag.

- Okej, ses sen! Ropad han och jag stände dörren. Jag gick ner till stranden och satte mej i skuggan av ett träd.

- Trixie! Jag vände mej om.

- Taylor, sa jag uttråkat. Great, min hemska kusin!

- Du kan väl i alla fall låtsas att du är glad att se mej! Sa han och satte sej bredvid mej.

- Oh my gad Taylor! Det är såå kul att se dej! Nej, det går inte! Sa jag. Han suckade.

- Vad gör du i CA? Frågade Taylor.

- Jag bor här,  sa jag.

- Jaså, Lettie då?

- Hon är död, sa jag kort.

- Va?! Sen när? Jag sa inget utan bara reste mej, sedan gick jag hem.

- Hello, kort tur? Sa Ian.

- Mm, muttrade jag.

- Vad är det? Frågade han.

- Jag träffade Taylor, min heeeemska kusin! SLÄPP INTE in honom! Okej? Sa jag.

- Okej... sa Ian och skrattade. Jag satte mej vid bordet i matsalen.

- Jag måste skaffa jobb, sa jag.

- Sångerska skulle passa dej, sa Ian.

- Never in my life, sa jag.

- Kom igen, jag känner en bra tjej som kan hjälpa dej få skivkontrakt.

- Vem?

- P!nk,  sa han.

- P!nk!? Shit! Hemskt gärna! Sa jag.

- Jag ringer henne imorgon! Sa han och satte ner en tallrik omelet till mej.

- Kan du laga mat? Frågade jag misstänksamt.

- Dumhuvud! Sa  han och gick upp. Jag log för mej själv och började äta.

Klockan var fem i fyra, jag Vickie och Jennie stod med armarna om varnadra och grät. De hade bestämt att hon skulle begravas här i CA, jag och Vickie ville egentligen att hon skulle begravas i L.A men det gick inte. Prästen började prata sedan gick alla och la en ros på kistan och sa någonting.

- Lycka till sweetie, viskade jag och la dit min ros, sedan grät jag och Vickie i kapp medan Jennie tröstade oss. Ian och Eric också. Darren stod och darrade en bit bort, jag gick fram till honom.

- Hon kommer få det bra... började jag.

- NEJ! Skrek han och slog till mej, jag ramlade okull och slog i bakhuvudet.

- Vad gör du? Viskade jag.

- F-förtlåt, stamade han och sprang iväg. Ian hjälpte mej upp och kramade mej. Det här var den värsta dagen i mitt liv, först gjorde jag illa mej själv (fast det var uppfriskande på nåt sätt, jag skulle nog göra om det) och sedan träffade jag  Taylor, min bästis begravning och min vän slår mej, perkeft va? FUCKING PERCET! Jag suckade och började överväga att rista in "Perfect" i andra armen.

- Kom igen, jag ville bara säga... började Sterling.

- Vad fan, jag lyssnar inte på idioter som du! Skrek jag. 

- Det tror jag nog, sa Sterling. Han klev ut sidan och backbundna låg allihp där, Ian, Vickie, Eric, Darren, Lissie och... Jennie!

- Varför har du Jennie!? Du vet inte ens vem hon är! Fräste jag.

- Jag vet att in känner varnadra bra, och det räcker väl, sa Sterling. 

- Du är för fan du i huvudet! Skrek jag.

- Vad sa det precis? Väste han.

- JÄVLA KNÄPPO! Skrek jag ilsket.

- Vad fan säger du, tönt! Skrek Sterling tillbaks.

- Pervo, sa någon bakom oss. Det var Jennie. Hon hade något lurigt i blicken.

- V-vad sa du? Sa Sterling, han hade börjat ilskna till nu.

- Pervo! Ropade Vickie.

- Just det! Hon sa pervo! Dumhuvud! Hojtade Lissie. Snart kastade alla vi fyra tjejer komentarer om Srerling utseende och handlinar, killarna låg och vred säg av skratt, det gjorde även Sterling "hantlangare".

- Håll käften! Skrek Sterling. 

- Hår ofta går du till frisören? Eller klipper du dej hos mamma? Fnissade jag. 

- Okej, det var droppen, kom killar vi drar! Sa Sterling ilsket och så drog han och hans pack och lämnade oss ensama. Jag sprang fram och hjälpte Ian och sedan gjorde vi loss resten och gick hemåt. Samma dag åkte Lissie och de hem, jag kramde allihop och vinakde av dem. Jag skulle just gå in i huste när jag såg Jennie luta sej mot räcket rnut om privatbadplatsen. Jag gick framtill henne.

- Är du okej? Frågade jag. 

- Lite skakis, du kan gå in igen, sa hon stelt.

- Vad har jag gjort? Frågade jag.

- Ingenting,

- Jo, du är sur, det hör man, 

- Nej, sa Jennie tvärt. Då blev jag faktiskt arg.

- Vad fan har jag gjort dej!? Jag flyttade hit för att komma bort från sorgen av min döda syster, och alla kompisproblem! VISA LITE MEDKÄNSLA! Det sista skrek jag. Sedan vände jag på klacken och gick in. 

I hallen lutade jag mej mot väggen och gled ner för den, jag satte mej med en suck på golvet.

- Jag hörde det där, sa Ian och satte sej bredvid mej. 

- Synd för dej, sa jag.

- Hon visste inte om Letties död, det vet du, sa han.

- Men hon visste att jag flyttade på grund av att jag hade det hemskt i L.A så han kan väl ändå visa LITE medkänsla? Muttrade jag.

- Har du gjort det emot henne då? 

- Ja! Jag bjöd henne på festen, jag räddade henne från en hämdlysten galning, vad mer kan hon begära? Suckade jag. 

- Gå ut igen då, och fråga, sa Ian.

- Jaja, om det glädjer henne så, sa jag med tillgjord röst och reste mej upp. Jg gick ut, där stod Jennie och tittade på mej, jag sprang fram till henne och vi kramde varandra.

- Förlåt, viskade hon.

- Förlåt mej, viskade jag tillbaks.

- Trixie... sa Ian, han hade kommit ut från huset. Jag såg direkt att något inte var som det skulle. Jag sprang fram och kramde honom.

- Vad här hänt? Frågade jag. Han höll upp min mobil.

- De ringde just från sjukhuset, viskade han.

- Va? Sa Jennie.

- Vem har..? Frågade jag.

- Lissie, sa Ian.

- Nej, hur? Viskade jag. Ian höll om mej hårdare.

- Ett flygplan kraschade, sa han.

- Jamen de kunde inte ha hunnit lyfta än? Sa jag.

- Nej, de satt i bilen, hon skulle parkera, du vet de fick ju hyra en bil, så hon skulle parkera den som sagt och planet kraschade precis där hon var, många blev skadade och... berättade Ian.

- Nej! Skrek jag. Han kramade mej, Jennie, la en hand på min axel. Hur många fler behövde dö? Jag orkade inte skiljas från fler av mina nära och kära.

- Såja, viskade Ian. Jag grät och grät.

- Vi måste till sjukhuset, det här är andra gången Lissie ligger på sjukhus, sa jag.

- Ja, vi åker nu, sa Ian lugnt. Och det gjrode vi.

- Lissie North, sa jag i reseptionen.

- Rum 222, våning 2. sa de.

- Tack, sa Jennie och skyndade efter mej, jag sprang upp för trapporna, började leta efter rum 222. Tillslut hittade jag det. Darren, Eric och Vickie var redan där. Vickie grät och Darren strök Lissies vita hand.

- Är hon? Viskade jag och satte mej bredvid Vickie.

- Ja, viskade hon tillbaka, då brast det för båda, vi grät floder.

- Nej, nej, nej nej... sa jag. Jennie kramde oss båda, allting verkade bara bli värre.

- Allting kommer ordna sej, jag vet det, viskade Jennie.

Lissie

Vickie

Jag ringde nästa dag till Lissie.

- Trixie? Sa hon.

- Hej, sorry för att jag var dum förut, jag är sååå ledsen! Sa jag.

- Det är lungt! sa Lissie.

- Men vill du, Darren, Eric och Vickie kom till mej i helgen? På "återförenigs" fest typ? Frågade jag.

- Abslout! Vart är du? Sa hon.

- I Calefornien,  fråga efter Trixie Alsén på ett hotell som heter Dinah's Grand Hotel, jag var där förut och berättade var jag bodde, haha, jag ´vet inte varför, sa jag.

- Okej, sa Lissie och sedan la vi på. Jag berättade för Ian, han suckade.

- SITA gången, lova det, sa han.

- Hah! Sa jag och log. Han tog tag i mej och lyfte upp mej, sedan kysste han mej. Jag skrattade.

I Love CA, that it's my new life, i never move, i promise...

- Vad skriver du? Frågade Ian.

- Gwwa! Vad du skräms! Ropade jag och hoppade en halv meter upp i luften.

- Haha förlåt, sa han och kysste mej på kinden.

- De kommer imorgon, sa jag lyckligt.

- Jag vet, och jag är fortfarande inte säker på att du kommer tycka om det, sa han.

- Hah, sa jag och lutade huvudet emot skrivbordet. Ian satte sej bredvid mej. Han smekte min kind.

- Tack, sa han.

-För vad?

- För att du finns, sa han.

Jag log. Sedan gick jag ut på verandan och tittade på månen som var bakom några granar, Ian ställde sej bakom mej. Jag vände mej om och kysste honom länge...

- Jag måste tacka dej för det med, viskade jag och kysste honom igen.

(detta ledde till något jag helst inte nämner haha! xD jaja, mer än hångel ialla falll! -.- ni fattar!)

På morgonen nästa dag fattade jag först inte VILKEN dag det var... sedan kom jag på! Jag flög upp ur sängen och började städa ur HELA huset. När jag var klar vaknade Ian.

- Vad händer? Stönade han.

- Frukost nu, klä på dej! Sa jag och slängde kläder åt Ian. Jag hade på mej;

Ian skrattade tyst. Vid tre kom de. Jag kramade om de allihop, jag grät av glädje.

http://images.getmusicasia.com/base/prev...G-128X128-MVD-P.jpg" width="346" height="318" />

Trixies outfit på partyt

- Snyggt! Sa Vickie. Jag skrattade.

Vi satt i trädgården och hade mysigt, jag satt i Ians famn och pratade med Lissie om livet i CA. Ian fyllde i saker hela tiden och när frågan kom till vad vi haft för oss här helt själv rodnade både jag och Ian. Alla skrattade. Då kom jag och tänka på Jennie.

- Vänta här! Jag ska hämta någon! Sa jag och hoppade ur Ians knä.

Jennie

Själviskt, ja det var det, självsikt, jag hade hjälpt henne så mycket, ändå bjuder hon hem sina kompisar och skiter i mej, dum är hon! Jävligt korkad till och med. Det knackar på dörren. Jag öppnar.

- Hej, kommer du eller? Frågade Trixie som står utanför.

- Ja, såklart! Sa jag och gick med henne.

Trixie

På kvällen somnade jag lycklig för en gångs skull. Ians armar kring mej, sams med alla mina vänner, bättre kunde ingenting vara... just nu var allting perkeft. Just nu var jag lyckligt ovetande om vad som skulle hända nästa dag...

(lyssna medan du läser)

Jag vaknade till "Take me home conuty roads" den morgonen, allting var perfekt, jag gick upp och tittade mej  omkring. Sedan satte jag på mej kläder och gick en promenad. Allting var som i en dröm. Jag såg en kvinna med barnvagn gå på stranden, två flickor i 10-års åldern sitta och skratta i skuggan av ett träd. En hund sprang förbi. Jag skrattade när jag såg mannen som ägde hunden komma springades efter. Han log emot mej och jag log tillbaka. En gammal kvinna kom gående längs med vägen.

- Behöver ni hjälp frun? Frågade jag.

- Ja tack, det var snällt, sa damen. Jag följde henne till en busshållplatsen där hon sa att hon skulle vänta. Jag nickade.

- Okej, ha en bra dag! Sa jag och log.

När jag kom hem var huset tyst och stilla.

- Hallå? Ropade jag, inget svar. På bordet låg en lapp. "tjejerna och killarna, vi har alliop, kom till sopptippen så fort du läser det här, och en hälsning från killen som hette Ian; oroa dej inte,  jaja kom NU!" stod det. Jag kastade mej ut ur huset och sprang ner till sopptippen. Där stod en kille med blont hår, STERLING! Och två andra killar.

- Sterling för fan ta dej! Skrek jag.

- Snälla, jag vill säga en sak till dej!

- NEEEJ! Skrek jag.

Vad händer nu då???? vi får se....

Ian och Trixie

Ian

Trixe                      och         Jennie

    Trixie              och        Jennie

Trixe och Jennie

Trixe (föreställ er att det är natt, det är när hon ser att Ian kommit!)

- Ja, sa Ian.

- Varför skulle jag åka hem? Dessutom bor jag här! Sa jag. Ian Tittade uppgivet på mej.

- Sluta larva dej! Sa han och tog tag i min arm.

- Nehe du! Sa jag och slet åt mej armen.

- Du...

- Jag är inte arg på dej, men jag vill stanna här, sa jag och strök undan hans lugg.

- Men...

- Du får gärna stanna med mej, viskade jag. Han svarade genom att kyssa mej. Jag flätade in fingrarna i hans hår.

- Ja, sa han och jag kramade honom hårt.

- Tack, viskade jag.

Nästa dag när jag vaknade såg jag rätt in i Ians ögon.

- Vaken? Sa jag och vände ryggen emot honom.

- Ja, godmorgon på dej också, sa han och vände mej emot honom igen. Han stöde huvudet mot sina knogar och tittade på mej. Jag log. Han sträckte ut handen och la en slinga av mitt hår bakom mitt öra. Jag lutade mej fram och kysste honom.

Vid tre knackade det på dörren.

- Vem är det? Frågade Ian.

- Jennie, sa jag.

- Och det är? Sa han.

- En vän, sa jag och öppnade dörren.

- Heej! Sa Jennie och kramde mej jag kramade tillbaka.

- Okej vad ska vi... göra..? Hon avslutade inte meningen när hon fick syn på Ian.

- Oh my gash... mumlade hon.

- Vi kommer om några timmar, jag har mobil, puss hej! Sa jag ursäktande till Ian och stängde dörren.

- Han är vad till dej? Flämtade Jennie.

- Min kille, sa jag. Hon stirrade på mej.

- Han?

- Ja,

- SHHHIT VAD COOOOOLT! Skrek hon och hoppade runt, jag började skratta.

- Ja, sa jag.

- Vad ska vi göra? Frågade hon.

- Ska vi gå ner till almänastranden? Frågade jag.

- Okej! Sa Jennie. Vi pakade våra saker och gick ner till stranden, även den låg nära. Vi hittade ett bra ställe lagom långt ifrån vattnet. Jag hade min systemkarmera och tog ett foto på oss i våra solbrillor. Sedan badade vi och satte oss på klipporna. Jag suckade av lycka, vi var där hela dagen, i skymingen tog vi tag i varndras händer och lutade oss bakåt, vi föll efter en stund, då satte vi oss i sanden och skrattade, sedan gick vi hem till mej. Ian var på övervångien, jag hörde hur han tittade på TV (det fanns två TV-apparater en där upp och en där nere).

Vi kollade på massa avsnitt av "Vänner" och "Gossip Girl", sedan tittade vi på  MTV resten av kvällen. När Jennie gått hem gick jag upp till Ian.

- Hej, sa jag och satte mej framför honom.

- Hej, sa han och rufsade om mej i håret. Han reste sej och gick ut ur rummet.

- Vart ska du? Frågade jag.

- Jag tar en dusch, du får klara dej själv lilltjejen, sa han.

- Lilltjejen? Sa jag förolämpat. Han skrattade och gick iväg.

Nästa morgon vaknade jag först, på grund av att min mobil ringde.

- Hallå? Sa jag trött.

- TRIXIE! THANK GUD ATT DU MÅR BRA! Ropade någon i andra änden.

- Vickie? Frågade jag.

- Vart är du? Kom hem nu!

- Nej, jag bor här nu! Ian och Jennie är med mej, ta det lugnt! Sa jag och la på. Den dagen kom min Iphone som jag beställt iförrgår.

- Snygg! Sa Jennie.

- Tack, du vill du höra en sak jag skrev, för rätt länge sedan? Frågade jag.

- Visst, sa hon och log. Vi gick upp till mitt rum, jag tog fram gitarren och texten jag skrev, "White Horse". Jag började sjunga;

(lyssna på låten)

- Jätte bra! Jag menar det! JÄTTE bra! Sa Jennie.

- Tack... sa jag och rodnade.

- Vem handlar det om? Frågade hon.

- Eh, först, när jag var arg på honom så Ian, men nu... vet jag inte... sa jag.

- Hm, det spelar nog igen roll, hörrdu, sa Jennie och vi skrattade.

- Trixie, Vickie ringde på din gammla mobil, jag svarade och nu är hon i telefon, vad ska jag göra? Sa Ian och stack in huvudet igenom dörren.

- Lägg på, sa jag.

- Okej, sa han och kastade mobilen till mej. Jag la på, retse mej och gick fram till Ian.

- Hon går snart, oroa dej inte, viskade jag och kysste honom, sedan gick jag tillbaka till sängen.

Jag och Jennie kollade på alla foton jag hade i min systemkarmera, här kommer några;

jag och Lettie

Lettie i mina glasögon

Vickie,              Vickies syter       Jag

Lissie                         Vickie

Vickie och Lissie

Ja... jag kände att jag saknade de nåt förfärligt, men jag skulle inte flytta tillbaka... de skulle komma hit...

vad är det för galna idér hon får jämt?? Haha :D

Trixie

Trixie

Jennie

Jag satt vid bordet och hade gjort i ordning en kopp kaffe. Jag var inte i L.A längre, igår hade jag flytt, direkt efter Letties begravning, jag hade hittat en liten stuga ute på landet, liten och liten, och stuga ocg stuga, det var en vila med en liten privat badplats och allt. Jag drog på mej en grå hood-tröja och min skinnjacka. Sedan gick jag ut. Jag tände en ciggaret och drog några bloss.

- Hej! Du där! Jag vände mej om. En tjej med brunt hår, jeans och en vit kortärmad blus. Hon satt på huk på grus vägen utanför min trädgård.

- Jag? Frågade jag och blåste ut röken.

- Ja! Ny inflyttad va? Sa Tjejen.

- Haha, ja, sa jag.

- Snyggt hus va? Sa Tjejen.

- Mm, mumlade jag.

- Jag heter Jennie, du då? Sa tjejen och sträckte handen över grinden.

- Trixie, sa jag och skakade hennes hand.

- Jaha, vart kommer du ifrån? Frågade Jennie.

- Kom in vet ja! Sa jag och öppnade grinden.

- Åh tack! Jag har alltid beundrart det här huset! Och ALLTID drömt om att gå in i det... sa Jennie.

- Haha, ja det är verkligen beundransvärt! Sa jag.

- Röker du? Frågade Jennie.

- Typ, sa jag och stäckte fram packet. Hon tog emot det och jag gav henne min tändare.

- Tack, sa hon och tände en cigg.

- Så vart kommer du ifrån? Frågade Jennie igen.

- Jag bodde i L.A förut, sa jag.

- Wow, varför flyttade du?

- Jag hade ett skitliv där, sa jag.

- Aha, jag fattar, mitt liv var också skit innan jag flyttade hit, sa Jennie.

- Vart bodde du då? Frågade jag.

- New York, i en liten lägenhet som jag knappt hade råd med, sa Jennie.

- Här då? sa jag.

- Jag träffade en kille, han hade ett hus som han ville sälja, när jag sa att jag var intresserad men inte hade pengar nog gav han mej det i desperation att bli av med det, jag fick ett shcyst jobb och här är jag! Sa hon.

- Ingen pojkvän? Frågade jag.

- Nej, det ger mej bara trubel, jag tror inte på kärleken, sa Jennie.

- Inte jag heller, längre... sa jag.

- Vem svek dej?

- Min kille, fast, han hade all rätt till det, jag var arg på honom...

- Åh, sånt drama! Stönade Jennie. Vi började skratta.

- Kom in, jag ska visa dej huset, sa jag.

- Shit, hemskt gärna! Sa Jennie. Jag skrattade och vi gick in.

Trixies rum

Köket

Vardagsrum

Matsal

Verandra

Poolen (ta bort palmen och kapelett)

- Azzå shit vilket hus! Sa Jennie.

- Jag har två gästrum också! Sa jag och Jennie skrattade. Vi satte oss på min säng, oturligt nog fick Jennie syn på min gitarr.

- Wow, kan du spela? Frågade hon.

- Ja, sa jag.

- Spela något! Ropade hon.

- Haha, okej då! Sa jag och tog upp gitarren.

Jag började spela;

(tänk er att en tjej sjunger, lyssna på låten!)

- Wow, fan vad bra du är! Sa Jennie.

- Tack! sa jag och började skratta.

- Oj, vad mycket klockan är! Jag måsten äta nu! Sa Jennie.

- Du kan äta här, det är lugnt! Sa jag.

- Tack! Sa Jennie och skrattade. Jag kokade spaggeti och rörde ihop en sås, sedan serverade jag. Vi skrattade och pratade under måltiden, sedan satte vi oss i soffan och tittade på "House". Efter det gick Jennie hem.

- Vi ses imorgon? Sa jag.

- Visst! Jag ska jobba på förmiddagen med vid tre kommer jag över! Sa Jennie.

- Okej, ses! Sa jag och stängde dörren.

Precis när jag skulle gå coh lägga mej knackade det på dörren. Jag öppnade tveksamt den, där utanför stod Ian.

- Ian vad i, vad gör du? Sa jag förvånat.

- Hämtar dej, sa han  bestämmt.

- Va?

Det hon köpte

Om tre dagar var begravningen, jag var fortfarande arg på Ian, trorts att han försökt att få mej att förlåta honom. 

Idag skulle jag, Vickie och Lissie till stan och shoppa, det var verkligen länge sedan...

Jag köpte; converse, en blommig klänning med en bech (stavs??) över tröja och örhängen i silver med blåa stenar. Sedan satte vi oss på ett fik. 

- Är du fortfarande arg på Ian? Frågade Lissie.

- Ja, sa jag tvärt.

- Jag tycker du ska förlåta honom, allstå, det är lite synd om honom... sa Vickie.

- Ja, a Lissie.

- Synd? OM HONOM!? Jag skulle aldrig gjort så emot honom! Skrek jag.

- Ja men ni tänker olika, sa Lissie.

- Vi passade ändå inte ihop, muttrade jag.

- Joho, ni var super söta tillsammans, åldesskillnad, men ni var verkligen gulliga ihop! Sa Vickie. 

- Kanske, muttrade jag. 

- Ska vi gå eller? Frågade Lissie och suckade.

- Varför? Sa jag.

- Jag trodde du inte ville vara kvar, 

- Men förlåt då! Gå ni! Jag sitter kvar här! Prata skit! GÖR VAD NI VILL! Jag skiter fan i det! Skrek jag och sprang därifrån. Tårarna rann och rann. Varför skulle alla hata mej? Jag önskade att jag hade någon att prata med... Och det hade jag! Ian! Jag lyfte mobilen, jag såg att jag hade tt nytt meddelande i röstbrevlådan. Jag ringade upp den och lyssnade.

"Hej Trix, jag är på The Grill om du vill nåt". Det var ifrån Ian. Jag sprang ner till The Grill, jag tittade mej omkring och fick en chok när jag såg Ian, och hans sällskap...

Jag stirrade.

- Ian... sa jag halvhögt. Han tittade upp. 

- Hej.. började han.

- Okej, JAG VET! Alla hatar mej! TACK! Skrek jag. 

- Nej förlåt, jag trodde du var arg på mej... sa han. 

- Nej Ian, du har rätt, det är mitt fel, fortsätt med vad du än håller på med, du har rätt till det, lev ett lyckligt liv! Sa jag och sprang iväg. 

- Vänta! Ropade han efter mej. Jag sprang upp på mitt rum och låste dörren. Jag satte mej vid skrivbordet, tårarna började rinna vilt, jag vände upp ansiktet mot taket och grät, snyftade och hulkade. Nån timma senare hade jag hämtat mej och började skriva en ny låt. 

Jag döpte den till "White Horse".

(lyssna på låten den om skrev)

Jag suckade, åh vad hade jag gjort med mitt liv? 

Vad händer efter det här? Några kommentarer skulle uppskattas, frågor också! 

Sry för korta avsnitt!

Lissie och Trixie

Trixie

Ian

Jag och Lissie hade en hel dag på stranden, Vickie skulle till sina föräldrar dagen där på så hon var tvungen att gå ganska tidigt och packa. Eric hjälpte henne, så jag, Lissie, Darren och Ian blev kvar. När klockan var 18.44 gick jag och Lissie hem till mej och fixade massor av bra filmer, godis, chips, läsk o.s.v Vid halv elva var det fortfarande nåolunda ljust ute. Jag sa till Lissie att jag tog en promenad i 20 minuter. Jag gick ner tillen klippavsats,det fanns en väg som man kunde gå ner för, om man visste hur man skulle göra, vilket jag gjorde. När jag kommit ner satte jag mej på en sten, och kollade ut över vattnet. 

Sedan gick jag hem. Jag och Lissie var uppe tills klockan 2 på natten. Sedan somnade hon. När hon gjort det ringde jag Ian.

- Du måste vara galen som ringer såhär sent... vad vill du? Stönade han.

- Jag inte sova, sa jag trotsiggt.

- Och du ringer MEJ? Har du inte din kompis där? Suckade han.

- Nej, hon sover,

- Fråga henne hur hon gör då, godnatt,

- Nej, sa jag envist.

- Snälla, muttrade Ian.

- Hur mår Lettie tror du? Viskade jag.

Tystnad.

- Ingen anng, sa Ian oskyldigt.

- Vaddå? Vad har hänt! BERÄTTA! Krävade jag.

- Okej, okej, jag fick höra av en tjej som hade varit på sjukhuset för att hälsa på sin syrra, hon berättade att...

- Att?

- Att Lettie inte klarar sej, avslutade Ian.

- VA!? HUR LÄNGE HAR DU VETAT!? Skrek jag.

- Hela dan...

- VARFÖR SA DU INGET?!

- T... började han.

- NEJ DU, JAG KAN FAKTISKT HANTERA DET! MEN DU GÖR DET OMÖJLIGT OM DU UNDANHÅLLER DET FÖR MEJ! GÅ OCH DÖ! Messade jag och slängde på luren.

- Va? sa Lissie som sömndruket suttit säg upp.

- Lettie kommer att dö... viskade jag.

- Trixie, kom hit, sa Lissie och kramade mej hårt.

 Trixie /tänk er att hon har Taylor Swifts ansikte. 

- Vila i frid kära, kära syster, jag kommer sakna dej, i hela mitt liv, låt inget komma i mellan minnerna av dej och mej, så vila i frid, käraste syster...