Trixie (huvudperson)

 Ian Somerhalder (huvudperson)

 Vickie (bästa vän till Trixie)

 Lissie (bästa vän till Trixie)

 Darren (Lissies pojkvän)

 Eric (Vickies pojkvän)

START PÅ STROYN

Jag, Vickie, Vickies pojkvän Eric, Lissie och Lissies pojkvän Darren satt på flygplasten, vi hade precis landat och väntade på att vårt bagarse (hur stavs det?) skulle komma. Eric lyssnade på musik så högt att till och med jag kunde höra det, han lyssnade på "L.A. Baby" som  han och hans bröder Jessie och Logan gjort.

- Sluta lyssna på din "självnjutnigs" musik nu Eric, ditt bagarse kommer nu! Sa jag och knuffade till honom. Han tog ut lurarna och fnös.

- Haha, sa han ironiskt. Eric gick till bagarsebandet och tog upp sina tre väskor. Efter hans kom mina så jag gick och plockade upp dem. Sedan fick vi vänta i en kvart tills Vickies och Lissies väskor kom. Sedan väntade vi i tjugo minuter till, sedan kom äntligen Darrens väskor.

Vi gick ut från "The Greatset Airport" som Lissie och jag kallade det.

- Trixie! Kolla där! Ropade Lissie. Jag vände mej om. En välkomstkomite stod vid hållplatsen för flygbussarna. Vickie och jag fnissade hysteriskt när vi såg våran barndomskärlek Gabbe (utalas gejb), han flinade mot oss. Jag, Lissie och Vickie hade bott här i L.A

- TRIXIE! Ropade min syster Lettie som kom springade och kramde mej hårt.

- Hej Lettie, sa jag och kramde tillbaka.

- Vem av killarna är din? Jag har en underbar kille, han heter Robert och är skådespelare... babblade Lettie.

- Ingen av dem, jag har ingen pojkvän, sa jag. Eric och Darren flinade.

- Nej, hon är för fin för oss, sa Darren och la armen om Lissie. Alla som samlats för att ta emot oss var; Lettie, Gabbe, Rick, Hannah, Justin, Sophia, Noah, Petra, Donna, Francec, Anna och till sist en kille jag inte kände igen.

- Vem är killen i bakrunden? Frågade jag Lettie.

- Jag vet inte, fråga dina vänner, jag har ingen anning.

- Vickie känner du igen honom? Sa jag och nickade mot den okända killen.

- Nej, gör du?

- Nej, gör NÅGON av oss det? Sa jag och tittade på de andra. Alla skakade på huvudet.

- Trixie Alsén förstår jag? Sa en röst som jag antog kom ifrån den okände killen. Jag vände mej om.

- Ja, sa jag och tittade rakt in i killens ljust isblåa ögon.

- Jag heter Ian Somerhalder, sa killen.

- Oh yeah, den sexiga vampyeren i "The Vampire Diaries" viskade Vickie. Jag skrattade till. Lissie också.

- Jag antar att ni känner till mej? Sa Ian.

- Ja, sa Vickie, jag och Lissie i en mun.

- Nej, sa alla killar på samma gång. Vilket fick alla fem att skrattade.

- Killar kollar väl bara på "Smalville" och "Lost", sa jag.

- Jo, det gör jag! Sa Eric och Darren nickade.

- Så du är den där Boone Carlyle? Sa Darren.

- Stämmer, sa Ian.

- Oh, my gash, du, är... började Lissie, men jag hon och Vickie avbörts i en skrattattack.

Ian

Jag gick ut ur kyrkan. Tyngd av löftet jag gav till Becca.

- Ian...sa Lee. Hon la handen på min axel.

- Gör inget dummt nu, hon ville inte att du också skulle dö, sa hon och log svagt.

- Nej, jag lovar, sa jag och viftade bort Lees hand. Jag började gå ner mot vattnet, Beccas favoritplats.

- Becca, jag lovade, och jag håller vad jag lovar, men bara till de som betyder extara mycket, som du, så nu ska vi mötas igen, sa jag och gick ut i vattnet till knäna.

- Nej, Ian låt bli! Jag vände mej om. Det var Nina, hon sprang och kastade sej i min famn.

- Nina...

- Gör det inte, snälla, snälla, jag vill inte förlora dej! Sa hon och kramde mej hårdare.

- Jag måste, sa jag enkelt.

- Nej det måste du inte! Du kan glömma henne! Du kan få ett bra liv här med mej! Sa hon.

- Nej, det kan jag inte! Sa jag.

- Men om jag gör såhär då? Sa hon och kysste mej. Hon försöte hålla kvar men jag stötte borta henne. Så kraftigt att hon föll omkull.

- Jag är ledsen, sa jag och kastade mej ut i vågorna.

Allting var becksvart runt omkring mej. Jag orkade inte bry mej om ljuset. Jag såg ett vit ljus en bit bort. Jag simmade ditåt. En vit gestalt som jag kände igen flöt framför mej.

- Becca? Sa jag. All luft lämnade mina lungor, och allting omkrig mej försvann.

Becca

Jag väntade tills Ians själ kommit loss. Han tittade på mej.

- Förlåt mej, sa han.

- Jag är bara glad att du är här! Sa jag och kysste honom. Och så tog han min hand. Nu vågade jag gå in i ljuset.

Innan vi gick in tryckte jag hans hand, han tryckte tillbaka.

- Äntligen, sa jag och tog steget.

Becca

 Becca o Ian

Nina o Ian

Becca...

Ian...

 Ian o Becca

SISTA DELEN! VAD TYCKER NI? nU MÅSTE JAG KOMMA PÅ NÄSTA! '-.-

NÅGRA TIPS?

Natta

- Vad hände?! Fräste någon som kommit in rusande i rummet. Jag, Sofia och Anges sa inte ett ljud. Jag såg på de som kommit in, tårarna rann ner för mina kinder.

- Hon fick något konstigt i blicken och ramlade ner, så mycket blod... viskade jag. Ian, en tjej och en kille var de som kommit in, Ian drog upp Becca och täckte för såret i hennes huvud där allt blodet kom ifrån.

- Det är hopplöst, hon kommer att dö. Sa Agens plötsligt. Vi tittade på henne.

- Ja, sanningen är just det... viskade jag. Agnes kramde mej och Sofia också. Tjejen och killen hade sprungit iväg efter lärkare, vad skulle hända nu?

- Ian, det bästa är att glömma henne... sa tjejen, hon hade kommit tillbaks men inte killen.

- Lee, hur ska jag kunna glömma henne? Hon tog tillbaka mitt liv, viskade han.

- Ian... Sa Lee.

- Ta tillbaka henne, jag kan inte leva utan henne, sa han. Lee satte sej bredvid honom. Det gjorde jag också.

- Becca, vila i frid, det vet jag att du gör, kom nu hörni, låt oss hjälpa henne på traven, sa jag. Ian nickade. Lee reste sej upp. En lärkare och killen kom.

- Försent, hon ska få somna in på riktigt nu, sa Lee.

På Begravningen (Agnes)

Jag, Natta, Agnes, Ian, Lee, Liam, Lusian, Edawrd och Jessica stod vid kistan. Ian stid längt fram.

- Jag hade velat att du levde vidare, du lovade mej, men det var inte ditt fel, jag kommer till dej alldels snart, jag lovar... sa han och kysste Beccas panna. Sedan var det Jessica, hon smekte sin systers kind.

- Förlåt mej, nu skäms jag, hoppas du förlåter mina fel, jag blev lämnad här, men det var inte heller dit fel, det var jag som gjorde fel, förlåt mej... viskade hon. Sedan Lusian. Han log svagt.

- Din mesta smärta var på grund av mej, jag är hemskt ledsen för det, jag älskade dej verkligen... sa han. Också kom Lee fram. Hon grät.

- Jag kommer sakna dej Becca, alla stunder vi hade så roligt ihop, när vi gick in bakom scénen på våran favoritteater för att få autografer, kommer du ihåg det? Eller när vi pluggade tillsammans i Japan? Då du lärde dej kendo? Haha, du slog nästan ihjäl killen som kladdade på oss, snälla vila i frid! Sa Lee och gick vidare. Liam skrattade ett dystert skratt när det var hans tur.

- Varför lämnade du oss, jag kommar alltid att minnas dej, sa han och Lee började gråta igen. Edward sa inget han bara la handen på Beccas kind, sedan gick han vidare. Det var Nattas tur.

- Jag såg dej som en förebild, men mot slutet blev du mer än så, varför skulle gud vara så elak och låta dej dö? Snälla vila i frid... sa hon och började även hon gråta. Sofia gick fram.

- Du är den bästa, jag kommer sjunga dina sånger för mej själv varje dag, du är den jag lever upp till mest av alla! Sa hon och då kunde inte jag heller hålla mej för gråt, jag, Sofia och Natta grät och grät.

- Du var som min syster, och jag tänkte att du alltid skulle finnas för oss, jag saknar dej så otroligt... grät jag och sedan gick vi alla tre och satte oss.

Nästa delen är den sista! Vad hände då? Kommer Becca och Ian få träffas mer? Bara en gång... vi får se....

Agnes                                Sofia

Natta

När jag vaknade värkte det i hela kroppen, speciellt på ställerna där jag antog att betten från hajarna satt.

- Hallå? Viskade jag, ingen var där, jag var ensam i salen, jag minndes hur Ian gått hem igår, men han lovade att komma tillbaka, jag suckade. Plötsligt kom en doktor in.

- Hej, är du vaken Mrs. Somerhalder? Sa han och log.

- Eh, ja, hur är det med mej? Frågade jag.

- Du är i det sämsta skicket tyvärr... jag är inte säker på att du klaar dej... Sa dokrorn.

- Men... vart är Ian? Sa jag.

- Vem är Ian? Frågade doktorn.

- Han var här igår..? Killen som kom för att hälsa på mej? Sa jag.

- Mr. Salvatore? Frågade doktorn.

- Haha, det är hans aktuella namn i "vampire dirareis", på riktigt heter han Ian Somerhalder! Sa jag.

- Är ni syskon?

- Nej, gifta! Sa jag och skrattade.

- Hur gamml är han då?

- 32, sa jag enkel.

- Du då?

- 20,

- 12 årsskillnad, hm, inte lite...

- Jag vet! Men, är han här?

- Ja, han ringde precis och sa att han kommer om en timme, sa doktorn.

- Okej, tack så mycket! Sa jag och log mot honom.

Efter en timma öppnades dörren till mitt rum och Ian kom in.

- Hej olycksfålgel, sa Ian och kysste mej på pannan.

- Hej, sa jag lågt.

- My gash vad sööööt! Sa någon som stod i dörren.

- Lee! Liam! Ropade jag och de kramade om mej.

- Hur är det? Frågade Liam.

- Okej, har varit bättre, vart är Jess? Frågade jag.

- Hon ville inte komma, hon och hennes man skulle ut och kolla hus i L.A. Sa Lee.

- Kunde hon INTE komma!? Kunde hon åka och kolla på hus men inte se till sin DÖENDE syster!? Skrek jag.

- Döende? Viskade Lee, hon var helt blek och såg förskräckt ut.

- Ja döende! Doktorn sa att jag KOMMER att dö! Säg adjö när ni har chansen! Fräste jag. Lee brast i gråt och Liam kramade henne. Ian satte sej vid min huvudkudde.

- Är det sant? Viskade han.

- Ja. Sa jag kort. Han smekte min kind.

- Jag vill inte det, sa han lågt.

- Utan dej är jag bara en av miljoner, du är det finaste jag vet, viskade jag.

- Vi skulle ju vara de som klarade av allt, viskade han tillbaks.

- Och det ska vi... sa jag.

- Tack, sa han och kysste mej på kinden.

- Lee, sluta gråt, jag ska klara av det här, jag lovar att aldrig dö så länge ni finns här! Sa jag. Lee tittade på mej och kramade sedan mej länge och hårt.

På eftermiddagen kom tre nya besökare. Natta, Sofia och Agens.

- Hej hörni! Sa jag.

- Hej, vad har hänt med dej? Kan du inte ha konserten nu? Sa Natta oroligt.

- Nej, tyvärr... sa jag och kramde om alla tre.

- Kommer du att dö? Frågade Sofia.

- Så kan man inte säga Sofia! Sa Anges.

- Det är lugnt, och nej, jag kommer inte dö förän jag uppfyllt allas drömmar, och så länge ni och mina vänner finns här för mej, sa jag.

- Hur kan du vara så säker på det? Frågade Natta.

- Jag har lovat Ian att klara av det här, och jag sviker honom aldrig! Sa jag.

- Va? Sa Agnes. De andra fnissade.

- Det är något du inte förstår, kääärlek du vet, sa Sofia och alla skrattade.

- Tack tjejer, ni ska alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, sa jag och log.

- Tack du med, sa Natta och kramade mej.

- Det finsaste jag vet... mumlade jag, plötsligt fick jag yrsel, och med en smäll ramlade jag ur sägen ner på sten golvet så att blodet färgade väggarna och allting försvann.

Fortsättning följer... 

Ian

Jag såg mej omkring i vattnet, jag såg först inget, men sedan såg jag en blodstrimma som försvann nere i mörktet. Jag simade mot blodstimma, då såg jag en mörkgrå hajkropp stryka förbi mej tätt intill. Jag vek snabbt undan. Ett rovdjursöga blickade in i mina ögon. Jag dök mot blodet, fick tag i Becca och började simma upåt.

En av hajarna attackerade mej men jag vejde undan, sedan slog jag den på nosen, så lite näs/nos blod kom, de andra hajarna blev galna och snart attackerade de varanda och jag flydde med Becca upp till ytan. De från motorbåten skrek av glädje när jag och Becca var uppe, de fick först upp henne sedan mej, jag kastade mej över Becca och började med konstgjord andning.

- K-klar h-hon s-sej? Viskade jag och Jess satte sej vid mej.

- Ambulansen är på väg, hur mår du? Sa hon.

- Jag mår bra! Fräste jag och skrek att de skulle köra in till stranden med motorbåten. När de fått in Becca i ambulansen följde jag efter i min bil. Jag sprang fram till disken.

- Rebecca Flemming! Sa jag.

- Rum 304, våning 2! Sa tjejen bakom disken och jag sprang upp för trapporna till rum 299, 300, 301, 302, 303, 304! Jag slet upp dörren, där låg min lilla livslåga. Hon andades knappt och hon var iskall.

- Nej, snälla Becca dö inte... viskade jag och smekte hennes kind. En doktor kom in.

- Kommer hon klara sej Dr. Ossotro, sa jag (det stod på hans personalbrika).

- Jag vet inte, antagligen inte, de där beten var inet att leka med, mycket brutet, starckre... sa Ossotro.

- Ååh nej... viskade jag.

- Vänta lite, är inte du Damon Salvatore? Sa Ossotro plötsligt.

- Nej, eller ja, typ... sa jag.

- Mina döttrar älskar din serie, kan man få autograf? Sa han.

- NEJ! Bara om Becca klarar sej, annars lägger jag ner hela jävla skiten med skådespeleri! Skrek jag och satte mej i en fotölj i rummet.

- F-fötlåt Mr. Salvatore, sa Ossotro, jag orkade inet rätta honom till Somerhalder, men efetrsom Mrs. Somerhalder kanske inet klarade sej så... jag suckade djut och Ossotro gick ut ur rummet. Jag satte mej vid Becca och tog hennes hand.

- Lilla Becca, om du dör, kommer jag aldrig mer gå ut, jag lägger ner känisskapet, och jag ska bara spela dina låtar och ligga på min säng och gråta, tills en månad gått, sedan ska jag ta livet av mej, och då kommer jag älskling... viskade jag. Hon rörde sej inte.

- Haha, nej kom Anna! Sa någon ütanför, jag suckade, tänk att vissa kunde vara lyckliga nu...

- BECCA, OM DU DÖR... JAG KAN INTE LEVA DÅ! UTAN DEJ GÅR INGET! JAG ÄLSKAR DEJ MER EN ALLT ANNAT! DÖ INTE! DÖ ALDRIG, SNÄLLA! Skrek jag och började gråta. Då öppnade Becca ögonen.

- Ian... sa hon med hes röst.

- Becca... började jag och kramade hennes hand.

- Jag älskar dej... viskade Becca och smekte min kind.

- Om du dör... sa jag.

- Jag dör inte så länge du finns, för jag älskar dej mer än allt, och om jag lämnar dej, så klarar du dej inte... sa Becca. Jag tryckte på den röda knappen och doktorer kom för att hjälpa Becca. Jag åkte hem, för jag orkade inte mer...

- Ian! Jag sticker till stranden med Jess och Lee! Ropade jag.

- Okej, ha det bra, jag, Nina och Paul behöver ändå planera lite med resigörren om säsong fyra idag! Sa Ian och pussade mej på kinden.

- Okej, ses ikväll! Sa jag och öppnade dörren.

På stranden var det halvfullt och mitt i alltihopa hörde jag Jess och Lee skratta.

- Lee! Jess! Ropade jag och sprang fram till de.

- Hej Mrs. Somerhalder! Sa Jess och skrattade.

- Har du kommit över det där nu? Frågade jag. Jess hade varit arg på mej i en hel månad nu för att jag gift mej trorts att jag sa att jag inte skulle göra det. Men nu hade det tydligen gått över.

- Jag är jätte ledsen för det där, jag fattade inte att det var såhär du kände dej när jag gifte mej... förlåt syrran! Sa Jess och jag kramade henne.

- Lusian då? Hört nåt? Frågade jag. Lee och Jess skakade på huvudet.

- Han försvann efter beskedet att ni skulle gifta er, sen dess har ingen sett honom... sa Lee.

- Jaha, hoppas han inte gör något tokigt bara... sa jag och suckade.

- Ja, han har redan vissat sin sorg när han förudmjukade dej! Sa Jess.

- Mm, förresten ska jag ha konstert med min tre låtar i helgen, kom vet jag! Vi har tre VIP-gäster hittlis, Matti, Agnes och Sofia! Sa jag.

- Och det är? Frågade Lee.

- Min första fans! Kul va? Sa jag.

- Ja... jag kommer! Sa Jess och Lee i kör.

- Vad bra! Kom så badar vi! Sa  jag och så sprang vi i kapp ner till vattnet. Jag kastade mej i och så började vi plaska. 

Vi simmade längre och längre ut, tillslut ville inte de simma längre men jag fortsatte längre och längre ut.

- Becca! Inte så långt! Det finns faktiskt hajar här ute! Skrek Lee från bryggan hon hoppat upp på 100 meter ifrån där jag var.

- Vad sa du? Skrek jag tillbaks.

- Det finns... HAJAR! SKrek hon och Jess stämmde in när Lee ropade "hajar".

- Vad? Sa jag.

- HAJAR! BAKOM DEJ! KOM! BECCA! BECCA! NEJ BECCA! Skrek de. Då la jag märke till fenorna som simmade omkring mej. Och jag skrek rätt ut.

- HJÄLP! HÄMTA HJÄÄÄÄLP! Skrek jag. Jess var redan på väg i det enda målet och jag skrek till av smärta när något vass skärde in i mitt ben.

- BECCA! ÅH NEJ! SNÄLLA! Skrek Lee när hon såg allt blod. Mer smärta i mitt andra ben, och i min sida, ett högg som fick mej att se rött.

- Nej... viskade jag. Då hörde jag en båtmotor bakom mej, och nån försökte hjälp mej, men hajen, den drog ner mej under vattenet. Jag kunde bara se blod, och så plötsligt ett hugg i ryggen och ett svart rovdjur öga... Någons händer fick tag i mej och på började en dragkamp mellan hajen och han/hon själv.

- Aj, mitt ben... sa jag halvhögt. Hajen vann, för jag åkte ner i vattnet igen, och ett hugg rätt i bröstkorgen,och allt blev svart.

Lees perspektiv några rader

Jag såg hur de tappade henne, och hur blodet färgade ytan, alldels för mycket för att Becca skulle kunna överleva... Jess hade sjunikt ihop bredvid mej, tårarna rann ner för min och hennes kinder. Jag sträckte förbrilt handen mot platsen där Becca försvunnit. De andra höll tillbaka mej, nej, nej, nej, Becca... hon kunde inte vara död...

Du hörde jag en motorbåt, den kom rusade mot oss och stannde precis intill oss. Ian stod i fören och hoppade över till oss.

- Vad har hänt? Frågade han orloligt.

- Becca... viskade jag och pekade mot vattenytans blodbad.

- Nej... viskade han.

- Jag är så ledsen... sa jag. Ian stirrade bara på blodet, hans ögon var blanka, aldrig trodde jag att man skulle se Ian Somerhalder gråta...

- NEJ FÖR FAN! HON KAN INTE... sa Ian och kastade sej ner i vattnet.

- IAN HAJARNA! De är ju kvar... men han var borta... de skulle i alla fall få träffas igen...

Vad kommer hända? Kommer Ian hitta Becca vid liv eller... utan... och kommer han klara sej? Det får vi snart se...

- ...gifta dej med mej!? Avslutade Ian.

- Gy, Ga, Gö, Gi-Gifta mej!? Flämtade jag.

- Ja... vill du? Sa han och tog min hand, sedan satte han på en vacker silver ring med blåsten, en sådan de hade på Vampire Diaries...

- Din ring?!

- Ja, tackar du ja eller nej? Sa han. Jag lutade mej fram och kysste honom, länge.

- Ja! Sa jag och kramade honom. Han snurrade runt mej och kysste mej.

- Bröllopet blir om en vecka! Sa han och tog min hand, sen begede vi oss hemåt.

Bröllposdagen, klockan 12.00 (En kvart innan bröllopet)

Jag satte upp håret i en tofs och tittade mej i spegeln. Jag hade på mej en vit bröllopsklänning och Ians ring på mej. Jag log mot mej själv och snurrade ett varv.

- Wow, inte illa! Sa Liam, han stod plötsligt bakom mej.

- Tack, bestmen! Sa jag och kysste Liam på kinden.

- Ian är taggad, skit kul azzå, sa han och kramde mej.

När vi stod vid altaret och prästen började pratade var jag så nervös att jag helst ville springa ut ur kyrkan.

- Vi har samlats här idag för att förena.... (bla bla, nu tager du pratet).

- Ian Joseph Somerhalder, tager du denna Rebecca Angela Flemming, till din äkta maka och älska henne i nöd och lust?

- Ja, sa Ian och log mot mej.

- Rebecca Angela Flemming, tager du denna Ian Joseph Somerhalder till din äkta make, och älska honom i nöd och lust?

- Ja, yes, det gör jag, I DO! Ropade jag och strålade som en sol mot alla i kyrkan.

- Ringarna, sa prästen och vi byte ringar.

- Du kan kyssa bruden, sa prästen sedan och Ian kysste mej.

En månad senare

- Ian, det är din tur att hämta posten! Skrek jag.

- Nej, din tur,

- Jag gjorde det ju igår!

- Haha, jätte roligt, gå och gör det nu! Sa Ian.

- Nej,

- Jo,

- Nej,

- JO!

- NEJ! Ian kom upp och la handen på min axel. Log övertalande och kysste mej på panna.

- ÄCKEL PERVO! Fräste jag.

- DUMHUVUD! Fräste Ian.

- Idiot,

- Knäppis,

- Galenpanna

- Surpuppa

- Jävla dumma idiot!

- Sura manhaftiga tönt!

- Hur vågar du!? Skrek jag och slog till Ian.

- Använd inte den tonen mot mej! Fräste Ian.

- Vilken ton då?

- Den där tonen du använder nu!

- Jag får använda vilken ton jag VILL i mitt eget hus!

- DITT eget hus!?

- Ja just mitt eget hus, så länge du inte orkar gå och hämta posten!

- Posten är i så fall MIN, du kanske minns att den är adresserad till MEJ!

- DÖ, DÖ, DÖ! Skek jag och sprakade honom i ansiktet. Jag gick ilsket till Lee och Liam och ringade på.

- Har ni bråkat IGEN? Frågade Liam.

- Ja... sa jag olyckligt och Liam skrattade.

När jag senare gick hem satt Ian och tittade på TV.

- Hej värdo, sa jag och pussade Ian på kinden.

- Hej, tönt, Haha, sa Ian och vi brast ut i skratt.

Kommer det gå med äktenskap eller? Det får vi snart se!

 Jessica i sin bröllopsklänning

- Vänta Becca! Ropade Jess efter oss.

- Nej, snart kan du kalla mej Mrs. Somerhalder, syrran, sa jag och blickade till Ian.

- HAR HAN FRIAT!? DÖ, DÖ, DÖ!! SKrek Jess och måttade ett slog mot Ian, jag var redan framför honom, jag kontrade enkelt Jess och slog till henne så hon flög i luften.

- GIFT DEJ INTE... viskade hon.

- Varför? Då gifter dej ju! Sa jag likgiltigt.

- Jamen... om jag INTE GIFTER MEJ DÅ!? Skrek Jess.

- Visst, oavgjort! Sa jag och klappade Jess på ryggen. Hon suckade och reste sej upp.

- Jag meddelar alla det... sa hon och tittade på mej med ögon dimmiga av tårar som svämmade över.

- Em Jess... viskade jag. Hon började gå.

- Becca... sa Ian lågt.

- JESSICA! Vänta! Såklart att du får gifta dej! Jag ska i alla fall inte göra det! Skrek jag. Jess vände sej om.

- Menar du det?

- Ja, absolut! Sa jag och föll i hennes armar.

En vecka senare

- Vill du gå ut idag? Frågade Ian, vi satt på stranden och drog in den rena morgon luften i våra lungor.

- Visst, vart? Sa jag.

- Det har öppnat ett nöjesfällt här borta, dit kan vi gå! Sa Ian och pekade.

- Okej, sa jag och kysste honom på kinden.

Vi gick till nöjesfälltet och jag var överlycklig för att Ian jätte mej en storsockervadd.

- Du... kan... vi... mums vad gott...gå in i spökhuset? Frågade jag.

- Em, visst, sa han och vi gick in. Det var faktiskt väldigt läskigt, spindelväv och dammiga statyer överallt. Plötsligt ramalde ett skelett ner från taket. Jag skrek som en galing och tog skydd i Ians famn.

- Ta det lugnt, det är konstgjort! Sa Ian lugnade. När vi kom ut satt en lapp på dörren till utgången. Det stod;

"OBS, allt härinne är äkta, hämtade från Egypteien (hur stavas det???), Hihi

// Personalen."

- Vadå "hihi"! Fräste jag. Ian skrattade. När vi gått runt hela dagen tog Ian med mej till en biograf.

- Ninja Again, vill du se? Sa han.

- Jajaja!! Sa jag glatt och klappade händerna. När vi gick in såg jag att det bara satt småungar där.

- Varför tar du med en tjej på en SÅN här film!? Muttrade jag.

När filmen var slut lekte jag till och med ninja över fasination till filmen.

- Haha, måste du LEKA filmen trorts att den var bra? Frågade Ian.

- Ja, den var ju hel bra! Sa jag glatt. Sedan gick vi till stranden igen. Det var solnedgång och väldigt vackert.

- Ååh, vad fint! Eller hur Ian? Sa ajg och log mot honom.

- Ja... det är en sak jag skulle vilja fråga dej... sa Ian tveksamt.

- Vad, vad? Sa jag.

- Eh, jo, skulle du vilja...

Wow, vad vill han fråga? SNart kommer nästa del!