Ian Somerhalder/Nina Dobrev 

Jag såg på Nina hur glad on blev. Den enorma tårtan med choklad och glasyr på var nog det bäsat man kunde ge till henne

- Åh, tack! Kläckte hon ur säg. 

- Varsågod! Sa Selly från andra sidan rummet. De kramade varandra länge. Vanessa var inte där. 

- var är Vanessa? Frågade Nina. 

- Hemligt uppdrag, sa SElly och blinkade åt Justin. 

Jag var gladare än någonsin. Ian och Justin var lika goda vänner som vanligt och Selly på gotthumör.

- När stack Paul förresten? Frågade jag. 

- För typ två dagar sedan, dagen efter du "försvann" sa Selly.

- Aha, inget hejdå? 

- Tydligen inte, 

- Nähe.jag får väl ringa honom! 

Nina var uppåt, det märktes, hon log och kramade mej hela tiden. 

- Ian, ska vi gåhem till mej sen? Frågade hon glatt.

- Är det vad som önskas, så visst! Sa jag och la armen om henne.

- Jag älskar dej! Sa hon och kysste min kind. Jag drog henne mot mej. Honlutade huvudet mot min bröstkorg och suckade lyckligt.

- Justin, har du och Selly komitnågonstans då? Frågade jag. Justin rodnade. Selly var i köket och hörde inget, så han vågade viska ett svagt;

- Bättre än du kan föreställa dej... 

- Ni har haft mycket ensam tid...vad har ni gjort?

- Håll tyst Ian! Väste Justin och rodnade igen.

Jag satte in hörlurarna, det var Sofijah-Horungar, den var underbar.

- Seriöst, är du trög? Sjöng jag med.

- Vad sa du? Frågade Ian förnärmat.

- Jag lyssnar på musik... Han tittade på dispalyen på MP3-spelaren.

- Horungar?

- Mm...

- Det låter ju som en bra låt... skrattade Ian tyst och kysste mitt hår.

- Hej allihop! Ropade Vanessa från hallen. Jag srpang dit och kramade henne hårt. först när jag tittade upp såg jag vem stod bakom henne.

- Zac? är du fri? De andra kom ut i hallen. Ian log själväkert, Justin såg till och med rädd ut.

- Äh, hej? Sa Zac. Jag vände mej bort. Om man slår min pojkvän visar man tydligt att man inte gillar honom, och Zac hade jag aldirg gillat.

- Nina...

- Håll käften och stick, väste jag och gick ut i vardagsrummet. Ian och Justin följde efter. Justin satte sej med en duns på soffdynorna.

- Faan Selly... väste han och kastade sej bakåt. Han slog i huvudet i väggen bakom, faktiskt välidgt klnatigt enligt mej.

- Va faan, sne när vad den jävla väggen här!? fräste Justin. Jag och Ian brast ut i hysteriskt skratt. Justin också.

- Azzå Ian... det var Zac.

- Hejdå, det var trevligt att vara här... sa jag och reste mej. Ian höll i mej för att jag inte skulle rusa därifrån.

- Ian släpp mej! Sa Nina. Jag höll bara i henne hårdare.

- Stick. Och. Brinna. Zachary David Alexander Efron. Sa jag lugnt. Sedan reste jag mej och lät Nina springa till dörren.

- Åhh, snälla! Ge honom en chans! Ropade Vanessa. Jag märkte att Justin följt efter mej och Nina.

- Jag ger fan inte en idiot som sagit ihjäl mej en chans TILL! Fräste jag. Nina krockade min arm och så gick vi igenom dörren.

- VÄNTA! NINA JAG ÄLSKAR DEJ MEST! Vi vände oss om. Zac hade pressat händerna för munnen. Tårarna rann ner för Vanessas kinder.

- V-vanessa... Jag mednade inte så!

- HUR MENADE DU DÅ!? Skrek Vanessa och sprang ut igenom dörren. Hon lyckades knuffa omkull Nina men jag fångade upp henne i fallet. Justin sprang efter Vanessa. Han knuffade nästa omkull både mej och Nina.

- Är folk galna här eller? Nu drar jag! Sa jag och började bestämt gå därifrån. Nina följde villigt efter.

Kommer de bli vänner? Sista delen är nästa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...