Nina Dobrev

Jag satt i Ians famn och lyssnade på musik. JAg hade hörlurar för han gillade inte den musiken jag lyssnade på. Till exelmpel Inna. 

- kan du inte stänga av oljudet nina! Brukade han säga om jag hade på det högt. Jag antog att han hörde trots lurarna, men jag brydde mej inte, jag tyckte om att reta honom.

- Det ringer, viskade han i mittöra. Jag reagerade inte förän han pekade på min mov´bil som vibreade. 

- Vem är det? Frågade jag.

- Selly, svarade Ian. 

- Säg att jag lyssna på Inna och är oträffbar. 

- Okej, Hej Selly, Nina är anträffbar precis nu! Prata på! Sa han och gav mej telefonen. 

- Vad gör du? Mimade jag. Han log bara. 

- Hallå?

- Hej Nina! Förlåt för förut, men var ahr du varit igår?

- Jag var med en som du inte gillar, så jag tror du inte är intresserad sa jag likgiltigt.

- sluta nu Nina! Morrade Selly.

- Nej, du gillar ju inte MIN pojkvän, väste jag.

- Skräp dej, kom till Vanessas hus istället, vi ha ren överrasking, sa Selly.

- Hm, okej då, jag kommer om tio minuter! Sa jag trött. Ian följde flinade efter mej.

- Ska jag köra? Frågad ehan.

- Visst, okej, du kör ju så sanbbt! Sa jag.

-Överraskning va? Inte illa!

- Hör kunde du..?

- Är man vampyr så är man,

- Sluta, det är ju bara en TV-serie!

- Inte för mej!

Jag märker det... muttrade jag.

När vi kom fram till Vanessas hus stod Justin untaför och lede oss in.

- Vad är det här Justin? Åhh...

Vad var det som Nina sa "Åhh" till? Nästa del kommer snarast möjligt! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...