Nina Dobrev

- Jag är glad att du finns, sa jag. Ian strök undan min lugg.

- Jag älskar dej, sa han och kramar min hand. När han senare ska gå följer jag honom ut på verandan. Han Kramar mej innan han går, då kyssar jag honom. Han besvarade kyssen passionerat.

- Jag älskar dej också, sa jag och stryker honom över håret i nacken. Sedan går han.

- Jag älskar dej mest av allt, viskade jag.

Nästa dag kommer Ian till mej, han ler stort när jag öppnar.

- Överraskning! Sa han och rufsar om mitt hår.

- Vart ska vi?

- Ingen aning, men idag är det bara vi två! Sa han och snurrar runt mej. Han kysser sedan mej.

- Det tackar jag ja till! Sa jag och kramade honom hårt. Vi gick hand i hand längs strandkanten. Sedan går vi på café. Jag beställer en LyxChokladShake och Ian en Kaffe. Vi pratade ett tag. Sedan går vi till baren och dricker glassdrickar.

- Mår du bättre nu? Frågade Ian.

- Lite, men vi kan inte vara med de om dem inte tycker om dej!

- Jag är van vid sådant, sa han. Jag suckade.

- Du betyder för mycket för mej!

- Lilla Nina Constatinova Dobrev, jag ger väl f*n i vad de andra tycker om mej, bara du är lycklig, sa han. Jag blev alldels röd i ansiktet.

- Gud vad söt du är! Ropade jag och kramade honom hårt och länge, väldigt, väldigt länge.

- Jag älskar dej, och jag är lycklig så länge du är med mej, viskade jag i hans öra. Då kysser jag honom.

- Tack desamma, sa han och sedan gick de till stranden igen.

När dagen är slut och vi strå utanför mitt hus sa jag:

- Jag hade tevligt idag, och det är för att du var med! Sedan gick jag in.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...