Vanessa Hudgnes

Jag tittade mot dörren. Där stod Justin, han log självsäkert och drog handen igenom håret.

- S-ska du säga! Ropade Zac.

- Jag har inte slagit någon Zac, sa Justin lugnt.

- J-jaså, vem var det som slog Ian blodig då? Väste Zac.

- Du, svarade Ianoch Justin i en mun.

- NEJ! NEJ, NEJ, NEJ! Väste Zac.

- Zac..? Viskade jag. Alla tittade på Zac nu. Han stod framåt lutat och andades långsamt. Jag sjönk ihop på golvet. Selena sprang fram till mej.

- Hur är det? Viskade hon. Jag blödde ifrån såren i ansiktet. Ian hade hämtat sej och flinade nu.

- Justin, kom så tar vi hand om Zac, sa han lugnt.

- Visst kompis, sa Justin. När Zac och killarna var borta hjälpte Nina och Selena mej att bli ren. Jag gnugade mej i ögonen och lutade huvudet bakåt.

- Det är lugnt Vanessa, sa Nina och kramade min hand. Jag nickade stelt.

Selena Gomez

Jag tittade på Vanessa flera gånger medan hon sov. Jag och Nina var bedrövade och glada på samma gång. Justin var fri, Ian frisk men Zac var en ond lögnare? Jag suckade. Nina log svagt mot mej. Jag reste mej för att gå till köket.

- Haha, den var bra!

- Jag har många fler! Det var killarna som kommit hem. Utan Zac.

- JUSTIN! Ropade jag och kastade mej om hans hals. Han höll om mej och tryckte mej emot sej.

- Jag har saknat dej Selly... sa han med anisktet i mitt hår. Nina kom också.

- Du ser ut att må bra... sa han till Ian. Han kramade henne istället för att svara på kommentaren.

- Hur mår Vanessa? Frågade Justin oroligt.

- Sådär, chokad tror jag... sa jag.

- Zac då? Sa Nina.

- Han är inlåst, för alltid hoppas jag! Sa Ian.

- Ian... varnade Nina.

- Jag har inte sagt något, men det var en sak som Zac sa...

- Vad?

- Jo han sa...

Vad sa han??? Kolla nästa avsnitt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...