Justin Bieber

När Nina kom ut såg jag att hon höll på att börja gråta, hon stirrade på Ians oröliga blodiga kropp på marken.

- V-vad hände..? Viskade hon.

- Jag vet inte, någon kom in, försökte slå till mej, men Ian hindrade honom och då slog han Ian, jag försökte hjälpa men... Jag avslutade inte meningen. Nina skönk ihop bredvid Ian, hon la hans huvud i sitt knä och smekte det bruna håret.

- MEN STÅ INTE BARA DÄR! RING AMBULANSEN! Skrek hon och tårarna rann. Jag satte mej bredvid henne och försökte trösta, men hon bara grät.

- Hur såg han ut? Frågade hon till sist. Jag tänkte efter.

- Han hade ljusbrunt hår, en vit stjorta och svarta byxor, jag såg inte ansiktet, men han var lite längre än jag i alla fall. Hon nickade.

- Okej, tack Justin! sa hon tyst och smekte Ians kind.

På sjukhuset sa läkrana att det inte var någon fara, Ian hade bara fått en hjärnskakning. Nina satt vid hans säng och smekte hans aniskte och hår, han hade inte vaknat ännu, men skulle antagligen snart göra det. Vanessa och Selena hade gått hem, men jag och Nina stannade kvar,  hon såg så sorgsen ut att jag inte kunde gå. Jag gick ut för att ta en kaffe, när jag kom tillbaka hade Ian vaknat. Nina kramade honom och han kramade henne tillbaka.

- Justin... mimade han. Jag nickade.

- Jag måste prata med dej... mimade jag till honom. Han nickade.

- Nina, jag och Justin måste prata lite... gå och vila lite eller ta något att dricka så länge!

- Okej! Sa hon och gick ut ur rummet.

- Vad i helvete hände Justin? Fräste Ian.

- Jag vet inte... men han som anföll oss... såg han inte ut som...

- Jo, precis vad jag tänkte! Men, varför?

- För att han var avundsjuk! Sa jag.

- Avundsjuk?

- Ja, för det där innan när jag kom...

- Just det! Vi tittade på varandra.

Nästa dag gick vi till polisen.

- Vi vet vem som gjorde det! Sa jag.

- Vem? Sa polisemannen.

- Zac Erfron. Sa vi i en mun.

Oj??? vad händer sedan?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...