(lyssna medan då läser)

Ian

Jag hade just vaknat. Jag hörde det där klingade ljudet som hade väckt mej igår. Jag kastade mej mot badrummet. Där låg hon...igen! Blodet rann den här gången från den andra armen. Det stod "Perfect" i den...

- Trixie! Suckade jag och hjälpte henne ur badet.

- Förlåt, stammade hon.

- Åh.... suckade jag och satte på henne en morgonrock.

- Jag kan inte sluta... suckade hon. Jag log svagt. Om hon fortsatte så här skulle hon ta livet av sej. Jag orkade inte mer...

Trixie

Jag gick fram till skåpet i mitt rum, där jag hade min djupaste hemlighet... den skulle behövas, jag tog ut burken och tog en, sedan gick jag ut och tände en cigarett. Jennie vinkade från fönstret, jag vinkade tillbaka... varför skulle alla vara så lyckliga? Jag var INTE lycklig, inte Vickie heller, hon skulle säkert göra något lika dumt som jag höll på med... men inte dummare, jag gjorde näst intill förbjudna saker...

- Trix! Jag har mat till dej! Ropade Ian.

- Okej! Ropade jag och släckte ciggen, sedan tog jag en till från burken, efter det gick jag till mitt rum och satte in burken igen. Jag granskade den en stund, sedan tog fram kniven och skar mej lite ovanför fotknölen, jag torkade upp blodet, det förtjänade jag, jag tog med mej kniven ner.

- Trix, varför tar du så lång tid på dej? Frågade Ian.

- Jag är faktiskt tjej! Sa jag. Han skrattade. Sedan tittade han strängt på mej.

- Sluta röka! sa han.

- Va? Sa jag oskydigt.

- Jag vet att du röker, sa han.

- Jag vill röka, sa jag.

- Visst, men sluta med det!

- Knappast!

- Du drogar i alla fall inte, suckade han.

- Nej... sa jag, shit, det här hände inte...

Ian

- Ska jag ringa Pink eller inte? Frågade jag.

- Ja! Henskt gärna! Sa Trixie och log.

- Bra, sa jag och rufsade till henne i håret. Lite senare ringde det på dörren. Utanför stod Alecia (Pink).

- Hej! Sa hon.

- Hej! Sa jag.

- Hej! Ropade Trixier från köket. Alecia gick in. När hon såg såren på Trix armar stelnade hon till.

- Vad har du gjort? Frågade hon.

- Hon har gått och blivit EMO. sa jag.

- Ha ha, sa Trixie ironiskt.

- Gör dej klar så drar vi till studion, jag vill se vad du kan! Sa Alecia till  Trixie, som nickade ivrigt.

Trixie

Jag stirrade på Pink, eller borde jag kalla henne Alecia? Eller Ms Moore? Jag visste inte.

- Vad ska jag kalla dej? Frågade jag.

- Säg Alecia! Sa Pink och log.

- Okej! Sa jag och hoppade upp och ner. Alecia skrattade sedan åkte vi till studion.

- Vi börjar med en enkel låt, som "Halleluja, kan du den? Sa Alecia.

- Ja, den av Jeff Buckly? Sa jag.

- Ja, sa hon. Jag gick in i båset och satte på mej hörlurarna;

(lyssna, låtsas inte om pratet i början!!)

När jag var klar klappade Alecia i händerna.

- Bra! Ropade hon och jag skrattade. Sedan skulle jag få spela en egen låt. Den hade jag skrivit när jag var 17 år, jag var riktigt nöjd...

(låtsas inte om alla instrumet bara gitarren)

- Underbart! Ropade Alecia.

- Tack! Sa jag och log mot henne. När jag kom hem med Alecia satt Ian i TV soffan. Jag satte på "Monster" med Lady Gaga så högt att Ian hoppade en meter upp i luften.

- Vad gör du?! Fräste han.

- Lyssnar på en låt som passar dej, sa jag.

- Varför skulle den passa mej? Muttrade han.

- Vampyrer är väl monster? Frågade jag. Och började skrattade.

- Det var inte kul, sa han och lyfte upp mej.  

- Jo det var det, sa jag och han kastade ner mej på soffan.

- Vi ses imorgon, sa Alecia till mej.

- Okej! Sa jag och så gick hon. Jag och Ian satte oss i soffan och kollade på tusen tråkiga program som jag inte brydde mej om.

- Kan vi inte se om det är något på film kanalen? Frågade jag.

- Visst, sa han och byte kanal.

- Den vill jag se! Ropade jag och pekade på skärmen.

- Monster VS Ailens? Frågade han.

- Ja! Den ska vara jätte bra! Sa jag.

- Okej då, sa han.

Vad var det för något i burken? Ja... det får vi snart se....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredagsmorgonen väntade ett knöligt papperspaket i min brevlåda. Inget frimärke eller mottagandes adress, bara “Putte Ossotro MD” i svart tusch. Det var inte svårt att lista ut vem det var ifrån. Jag vecklade ut paketpappret på diskbän...

Med ett leende räcker han mig cigaretten. Kroppen skälver ännu och svetten klibbar mot pannan. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Hur fel den än må vara, så hade min natt med Ossotro varit fantastisk. Det är inte att han är man, eller att ...

På fredagsmorgonen tar jag emot ett samtal. Det är Ossotro. Han ber mig att möta honom, så han för förklara. Desperationen i hans stämma drar i sympatins trådar. Det var rent utsagt omöjligt att neka honom. Hans mötesplats förslag förmildrade det hel...

Det är mörkt runt omkring mig. Ossotros ord dånar i mina öron och jag svettas floder. Känslan som jag fick den där natten, den där förfärliga insikten att någon stod i hörnet, den sköljer över mig på nytt. Jag ligger och skakar med skenande hjärta i ...

“Godmorgon du,” ler Osstro. Han står över min säng med en bricka i händerna. Jag sprätter till, för jag hade inte märkt att han kommit in. “Skrämde jag dig?” Frågar han. Jag skakar på huvudet. “Nej... eller lite.” ...